fredag 10 februari 2017

En man som heter Ove



Titel: En man som heter Ove / A Man Called Ove
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: Sverige
År: 2015
Regi: Hannes Holm
I rollerna: Rolf Lassgård, Bahar Pars, Filip Berg, Ida Engvoll

Handling: 59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman som flera år tidigare avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, men det ger han blanka fan i och ser med järnhand över kvarteret. När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och kärlek så stark att döden ser ut som den enda utvägen. Ove är en man som vet att rätt ska vara rätt, att man ska hjälpa sin medmänniska och som med stor träffsäkerhet betraktar sin samtid.

Omdöme: Ove (Rolf Lassgård) är ensam mot alla, det är så han känner sig och så man känner med honom. Han är omgärdad av idioter (hans och mina ord), så det är inte så konstigt att han inte har tid med att vara ytligt trevlig bara för att. Det finns dock en annan orsak till hans bitterhet (förutom att han alltså har att göra med idioter) och det stavas hans bortgångna hustru Sonja.



Med hjälp av en rad längre tillbakablickar får vi lära känna Ove som liten pojke och ung man. Han har gått igenom en del här i livet och det har liksom format honom. Ove vill inte längre leva och försöker ta livet av sig för att komma till sin Sonja som väntar på honom. Men det blir lättare sagt än gjort då han ständigt blir störd av sina idioter till grannar.



Filmen har två uppenbara styrkor. Dels är det Rolf Lassgård som bär filmen på sina axlar under nutidshistorien. Dels är det samtliga tillbakablickar som både är fina som sorgliga, men även lite komiska och romantiska på sina håll. Det känns även som att skådespelarna sköter sig bättre och karaktärerna funkar bättre i tillbakablickarna än i nutidshistorien. Karaktärerna i nutidshistorien runt Ove är helt enkelt idioter (i stort sett) och spelas för det mesta något svagt vid sidan av Rolf Lassgård.



Ove är så klart inte bara en vresig gammal gubbe, utan han har ett stort hjärta också och gammal hederlig kunskap om lite allt möjligt. Självklart kan alla i hans närhet inte veta lite om allt som han verkar göra, men deras i många fall nonchalanta beteende gentemot honom gör mig också uppretad, inte bara Ove. Vill man ha hjälp kan man fråga på ett snällt och trevligt sätt, kanske erbjuda något i gentjänst och inte ta hans hjälp för givet. Nyinflyttade grannen Parvaneh (Bahar Pars) är ett typexempel på detta då hon kanske menar väl i många fall, men sättet som hon beter sig på känns många gånger fel och rent ohyfsat.



När en film bjuder på musik av Willie Nelson och Demis Roussos, inklusive oftast fin och passande komponerad musik så är det klart att man måste vara nöjd med stämningen man bjuds på. Det är en mysig film helt enkelt där tillbakablickarna är klart lyckade och ger filmen själ. Kanske blir det lite politiskt korrekt på sina håll och även lite för sockersött mot slutet, men det är trots allt en feelgood-historia och på det stora hela en lyckad sådan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar