torsdag 9 februari 2017

Lion



Titel: Lion
Genre: Drama
Land: Australien/USA/Storbritannien
År: 2016
Regi: Garth Davis
I rollerna: Dev Patel, Nicole Kidman, Rooney Mara, David Wenham

Handling: En femårig indisk pojke somnar på ett tåg och hamnar i Calcutta, tusentals kilometer hemifrån. Han överlever många utmaningar innan han blir adopterad av ett par i Australien. Tjugofem år senare börjar han desperat leta efter sin förlorade familj.

Omdöme: Denna sexfaldigt Oscarsnominerade film kändes på ytan som en ganska typisk "baserad på verkliga händelser"-film. Det lockade därför inte nämnvärt att se Nicole Kidman ta i för kung och fosterland och känna hur smöret rinner. Men värd en chans tyckte jag ändå att den var. Så med lågt ställda förväntningar samt en ganska klar bild av hur filmen skulle vara tog jag mig en titt.



Historien handlar om lille Saroo (Sunny Pawar) som lever med sin mor, yngre syster och äldre bror Guddu som han ser upp till. Han och Guddu gör allt ihop, så när Guddu ska åka och arbeta på ett nattjobb, följer Saroo med. Men Saroo blir trött på tågresan dit och det är här saker går snett. Saroo hamnar nu i en mardrömslik situation för en liten pojke. Han separeras från sin familj och hamnar långt bort utan en chans att förklara varifrån han kommer.



Denna inledande del trodde jag skulle behandlas under filmens första 5-10 minuter och sedan hoppa in i "Hollywood-delen" resten av den nästan två timmar långa speltiden. Men icke. Intressant nog får vi följa lille Saroo under halva filmen när han försöker överleva och ta sig igenom olika prövningar på egen hand. Till slut hamnar han i Australien när han blir adopterad av Sue (Nicole Kidman) och John (David Wenham). 25 år senare är Saroo (Dev Patel) en ung man som känner ett tomrum efter sin biologiska mor och bror. Det är dags att försöka hitta hem, och sitt rätta jag.



Ja, det blir faktiskt en bättre film och resa än vad jag hade befarat. Ett lyckodrag var helt klart att första halvan av filmen följer Saroo som liten och skapar på så sätt en bra bakgrund och lite känslor. Det är nog här filmen är som bäst. Givetvis blir det även intressant när Saroo blir äldre och han inte kan tänka på annat än de där hemma. Men det blir lite för utdraget och långsamt på sina håll. Det känns mest som man vill ge Dev Patel och Nicole Kidman lite mer tid.



Vad filmen kanske lyckas bäst med är att inte dra på för fullt med det emotionella, men ändå få en att känna. Detta genom fin och sorgsen musik och en del tillbakablickar som den vuxne Saroo har inom sig. Det är långt ifrån det bästa man sett inom verklighetsbaserade historier, men också bättre än mycket annat. När man når slutet och eftertexterna känns det nästan som att en dokumentär hade kunnat vara att föredra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar