fredag 24 februari 2017

The Man with Thousand Faces



Titel: El hombre de las mil caras / The Man with Thousand Faces / Smoke & Mirrors
Genre: Drama/Thriller
Land: Spanien
År: 2016
Regi: Alberto Rodríguez
I rollerna: Eduard Fernández, José Coronado, Carlos Santos, Marta Etura

Handling: Historien om en man som lurade ett helt land. En berättelse om fuskare och bedragare, som tar sin inspiration från verklighetsbaserade fakta och från en av de mest spännande karaktärerna de senaste årtiondena: spionen Francisco Paesa.

Omdöme: La isla mínima (2014) i regi av Alberto Rodríguez var en av det årets bättre filmer. Efter det sågs regissörens film som han gjorde innan den, Grupo 7 (2012) som var ok, men klart svagare. Nu var det dags att se den tredje filmen i ordningen av regissören. En film som under inledningen gör det tydligt att vad vi får ta del av är inspirerat av verkliga händelser och personer, men är en fiktiv berättelse.



Det är lite svårt att hänga med i svängarna till en början. Det händer en hel del och tempot är högt. Till en början introduceras två personer. Det är Jesús Camoes (José Coronado), som berättar historien, och hans affärskollega Francisco Paesa (Eduard Fernández). Jesús är pilot, men jobbar vid sidan med Francisco, eller Paco som han kallas. Paco har jobbat åt den spanska regeringen som en slags spion där han bl.a. hjälpt till att sätta dit medlemmar ur terroristorganisationen ETA.



Paco jobbar inte längre åt regeringen efter att inte ha blivit ersatt för sitt sista uppdrag där hans aktiviteter blev kända i pressen. Han startar istället upp som egenföretagare, men inom samma yrkesområde. En dag kontaktar Luis Roldán (Carlos Santos) och hans fru Nieves (Marta Etura) honom för att be om hjälp. Roldán är chef för den spanska polisstyrkan, men har nu hamnat i blåsväder och behöver fly landet, hålla sig undan samtidigt som pengarna i hans schweiziska konto med 1.5 miljarder pesetas ska flyttas och två lägenheter (en i Paris, en i Västindien) ska säljas. Detta ska Paco med hjälp av Jesús och andra "underleverantörer" hjälpa till med, givetvis mot bra betalning.



Vad som följer är historien om hur Luis Roldán blev Spaniens mest jagade person under 90-talet och stod åtalad för flera åtalspunkter - om man kunde hitta honom. För Roldán och Paco blev det inte bara frågan om att hålla sig undan från den spanska regeringen, utan även andra fiender som t.ex. ETA och Pacos förra arbetsgivare. Vad ingen hade räknat med var att Paco skulle ligga ett eller två steg framför dem i det mesta han gjorde.



Som tidigare nämnts så är historien och filmen lite svår att hänga med i inledningsvis. Ja, det kanske tar halva filmen innan man börjar känna sig hemma med allt. Man hade kanske kunnat få en lite bättre förklaring av vad som skedde där i början så att man sedan kunde koncentrera sig på resten i lugn och ro. Nu pusslade man ihop det allt eftersom och filmen blev också bättre längre in när man förstod hur det mesta låg till.



Bättre än Grupo 7 (2012), men inte lika bra som La isla mínima (2014), så lyder en enkel sammanfattning. Det är dock en film som växer på en och har en skönt slug karaktär i Paco som dessutom spelas klockrent av Eduard Fernández. Inte en sån där karaktär som får aggressiva utbrott eller liknande, utan som istället behåller lugnet i alla situationer, just för att han kan det där med att lägga ut rökridåer och inte lita på någon annan än sig själv. En film som kunde gått mer på djupet i vissa avseenden och på så vis fått en att känna mer, men värd en titt är den.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar