lördag 18 februari 2017

Witness for the Prosecution



Titel: Witness for the Prosecution / Åklagarens vittne
Genre: Kriminalare/Drama/Komedi/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1957
Regi: Billy Wilder
I rollerna: Charles Laughton, Tyrone Power, Marlene Dietrich, Elsa Lanchester

Handling: Leonard Vole anklagas och häktas för mord på den förmögna Mrs French. Advokaten Sir Wilfrid Robarts tar sig an fallet. Voles enda alibi är hans fru, men till allas förvåning blir hon inte försvarets vittne utan åklagarens.

Omdöme: Detta klassiska rättegångsdrama av storregissören Billy Wilder nominerades till sex Oscars, men vann ingen. Något som är tydligt relativt tidigt är den brittiska humorn i storyn som baseras på en historia av Agatha Christie. I kombination med Billy Wilders känsla för humor har man skapat en rolig huvudperson i form av försvarsadvokaten Sir Wilfrid Robarts (Charles Laughton).



Charles Laughton visar tidigt att han gör rollen till sin när han som Sir Wilfrid precis återvänt från sjukhuset och har en jobbig sjuksköterska efter sig. Hans hälsa är långt ifrån på topp och han avråds från att ta ansträngande kriminalfall. Men när han ombeds att försvara Leonard Vole (Tyrone Power) som anklagas för att ha mördat en rik änka, kan Sir Wilfrid inte hålla sig undan. Vad ingen räknar med är att Leonards fru Christine (Marlene Dietrich) blir vittne åt åklagarsidan, något som både komplicerar och försvårar fallet.



En del av humorn funkar inte riktigt, det kan man inte sticka under stolen med. Framförallt känns sjuksystern Miss Plimsoll spelad av Elsa Lanchester för överdriven mest hela tiden. Hon känns inte ett dugg normal eller naturlig för den delen, vilket är synd då Charles Laughton är så mycket bättre och bjuder på en skön, torr humor. Han klarar dock på egen hand av att skapa en gemytlig stämning med sin karaktär som den sluge advokaten, men inte så enkla herren att ha att göra med.



Filmen, som bygger på en pjäs, utspelar sig främst i rättegångssalen och på ett fåtal platser. Man känner av pjäskänslan till viss del, men inte direkt så det stör. Vad filmen lever på är, förutom den som vanligt stabile Charles Laughton, dess upplösning som har ett par ess i rockärmen. Intressant nog känner jag under filmens gång att varken Tyrone Power eller Marlene Dietrich övertygar, men när man kommer till slutet faller bitarna liksom på plats och deras roller funkar bra. Roligt nog hade jag inte något minne av hur filmen skulle sluta vilket var bra, även om jag misstänkte ungefär hur det kunde ligga till under filmens gång. Inte en absolut Billy Wilder-favorit, men klart bra och trevlig.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar