söndag 2 juli 2017

Fail-Safe



Titel: Fail-Safe / Bombsäkert
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1964
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Henry Fonda, Walter Matthau, Frank Overton, Larry Hagman

Handling: En serie av misstag och fel gör att amerikanska stridsflygplan kommenderas att släppa en kärnvapenbomb över Moskva.

Omdöme: Samma år som klassiska satiren Dr. Strangelove (1964) kom, släpptes även denna film baserad på samma förlaga. Men de två filmerna är verkligen som natt och dag. Detta är ingen komedi, även om man emellanåt har svårt för att inte att tänka på Dr. Strangelove. En sak som är lite synd är att om man sett filmen tidigare, är det svårt att glömma slutet. Men det var också en av få saker jag kom ihåg.



Sidney Lumet gjorde regidebut med 12 Angry Men (1957), en klassiker som få. Till viss del känner man igen sig från den här. Det är till stor del filmat i få utrymmen med flera män (och någon kvinna) som försöker lösa en svår situation. I båda fallen har Henry Fonda en viktig roll att spela. Här är han den amerikanske presidenten som är i ständig kontakt med sin sovjetiske motpart. Vid sin sida har han tolken Buck (en ung Larry Hagman långt innan han blev allas favorit J.R. Ewing under "Dallas"-tiden).



Det blir svettigt värre när ett stundande kärnvapenkrig med Sovjetunionen är mer än bara en otäck möjlighet. Eftersom filmen gjordes mitt under det kalla kriget, är det en atmosfär som går att ta på. Lumet har tillsammans med sitt team skapat en nervig film där klippningen är en viktig ingrediens när man hoppar mellan karaktärerna och händelserna. Att det här är en klart bra film om kalla kriget går inte att missa. Med det sagt är det inte en film för alla.



En sak som är lite synd är att filmen tar en stund på sig att komma igång. Man väljer att inleda filmen med att visa olika platser runt om USA kl. 05:30 på morgonen. På så vis introduceras några av huvudkaraktärerna, och det är så klart aldrig fel. Men det känns som de första tjugo minuterna nästan är ditlagda i efterhand eller något. Filmen kommer nämligen igång efter de första tjugo minuterna och efter det rullar den på och släpper aldrig greppet.



En sak som är lite intressant att notera är att filmen väljer att inte ha någon som helst musik. Lite passande musik är aldrig fel och kan skapa än mer stämning. Nu behövs det kanske inte riktigt här, men man hade kunnat vrida upp den tryckta stämningen och skapat lite mer spänning.



Det blir en ganska cynisk titt på hur en sån här situation kan se ut och vad den kan leda till. Man kan bara föreställa sig hur det hade känts att se filmen när filmen kom och kalla kriget var högaktuellt.



Att tidigare nämnda Dr. Strangelove är en större klassiker råder inget tvivel om - den är bättre. Personligen gillar jag kalla kriget-filmer och då är denna given att se. Det finns ett par andra mycket bra filmer från inte minst 60-talet om kalla kriget, så konkurrensen är hård. Svag fyra, på gränsen till en rak fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar