onsdag 19 juli 2017

War for the Planet of the Apes



Titel: War for the Planet of the Apes / Apornas planet: Striden
Genre: Drama/Sci-Fi/Äventyr/Action
Land: USA
År: 2017
Regi: Matt Reeves
I rollerna: Andy Serkis, Woody Harrelson, Steve Zahn, Amiah Miller

Handling: Efter att aporna genomlidit fruktansvärda förluster brottas Caesar med sina mörka instinkter och påbörjar sin jakt på hämnd. När de till slut möts öga mot öga, kämpar Caesar och översten i en storslagen strid som kan avgöra ödet för båda arterna och planetens framtid.

Omdöme: Människan och aporna ligger i strid. Aporna anförs av Caesar (Andy Serkis) och de har försökt hålla sig gömda från människan i skogen. Men verkligheten hinner ikapp dem. För Caesars del blir det också personligt när hans familj drabbas. Han tar det hårt. Så hårt att han är villig att lämna de sina och ge sig iväg efter hämnd på den som orsakat honom så mycket hat och sorg - översten (Woody Harrelson).



Rise of the Planet of the Apes (2011) var inte något jag fann som särskilt bra med cgi-effekter som lämnade en hel del att önska. Därför sågs aldrig Dawn of the Planet of the Apes (2014). Men denna del lockade en del efter att trailern kändes mörk och lovande. För regin står Matt Reeves som även gjorde den föregående delen. För egen del var det hans intressanta Cloverfield (2008) som fick mig att komma ihåg hans namn och känna att han har något att bjuda på.



Några saker blir tydliga under filmens gång. Cgi-effekterna av aporna är genomgående mycket bra. Det är imponerande gjort och bara det ska man ha en eloge för. Det skapar en annan realism än filmen från 2011 gjorde. Bara där ligger denna film på plus. Tempot är också välkommet då man inte stressar och inte slänger in en massa onödiga strider som man ofta gör i såna här filmer. Resultatet blir då att det blir för mycket och man helt enkelt inte bryr sig. Här får man främst följa en liten grupp och deras resa. Sen känns musiken av Michael Giacchino väldigt klassisk vilket passar klart bra. Den får mig av någon anledning att tänka en del på Bond under filmens gång.



Skulle vilja säga att filmen är som bäst under runt de första två tredjedelarna. Här är Caesar och de övriga i rörelse och historien förs framåt. På vägen stöter de på Bad Ape (Steve Zahn) som visar sig bli ett välkommet tillskott, och ett roligt sådant. Förmodligen filmens bästa karaktär. Mycket skön. När de anländer till fånglägret tappar filmen lite fart. Inte så det blir dåligt, men det känns som det hela stannar upp en del. Trots allt lyckas filmen skapa känslor, vara snygg och inte bli för mycket. Lite som Logan (2017) skulle man kunna säga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar