Atomic Blonde

Titel: Atomic Blonde
Genre: Action/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2017
Regi: David Leitch
I rollerna: Charlize Theron, James McAvoy, John Goodman, Eddie Marsan, Sofia Boutella, Toby Jones

Handling: Under det kalla kriget skickas MI6-agenten Lorraine till Berlin för att undersöka mordet på en kollega samt återfinna en lista på dubbelagenter.

Omdöme: Året är 1989 och Berlinmuren är nära på att falla. En brittisk agent blir dödad och en rysk agent kommer över en topphemlig lista över dubbelagenter. In skickas Lorraine Broughton (Charlize Theron) för att hitta listan. Hennes kontakt blir britternas toppagent i Berlin - David Percival (James McAvoy). Men Lorraine finner sig bli attackerad och förföljd från alla håll och kanter, vilket får henne att endast kunna lita på sig själv. Detta är en värld av dubbelspel och klockan tickar.



Det är inte särskilt svårt att se kopplingen till John Wick (2014) med denna film. Regissören David Leitch var nämligen med och producerade den och hjälpte till med regin. Han har en karriär bakom sig som stuntman, stuntkoordinator och varit ansvarig för att filma actionscener i flera Hollywood-filmer.



Denna actionfilm, lite som en kvinnlig John Wick, baseras på en serietidning vid namn "The Coldest City". Den har främst två saker som talar för den. Främst är det 80-tals soundtracket som bjuder på den ena sköna låten efter den andra. Kanske inte bara de bästa, men när en Depeche Mode-låt är med vet man att de lyckats. Det andra är looken som genomgående har mycket neon och en stilren stil med mycket färger, men känns ändå modern. Sen är en del actionscener klart bra med bra stunts och några långa tagningar.



Filmen inleder dock lite sisådär. Den har ända från start ett bra tempo, men scenerna känns lite lösryckta där musiken får stå i centrum istället för att vara en hjälpande hand till att det ska bli mer stämningsfullt och bättre. Filmen är därför lite själlös under första halvan ungefär. Det är även en del humor inslängt i det hela för att det inte bara ska bli action.



Under filmens senare delar känns det som man hittar rätt och bitarna faller då på plats bättre. Det blir inte längre bara en del komponenter som är bra, nu funkar också filmen. En av de svettigare scenerna som också visar att filmen har mer än bara en yta är i ett trapphus där Lorraine stöter på patrull. Det blir lite som John Wick möter Jason Bourne som i sin tur möter franska Nikita.



På tal om fransk spelar Sofia Boutella en fransk agent och blir ett ganska trevligt inslag som leder till en något oväntad utveckling. Likaså funkar John Goodman som CIA-utsänd och den alltid sevärde Eddie Marsan som Stasi-agent. Charlize Theron kan man inte klaga på i huvudrollen och känns nästan lika gjuten som actionhjältinna som hon gjorde i Mad Max: Fury Road (2015). En som kanske inte riktigt känns lika rätt är James McAvoy som Percival, mycket tack vare att karaktären är lite för arrogant och kaxig, vilket inte riktigt passar eller funkar då det känns som han då spelar över en del.



Summeringen lyder att det är en actionfilm som inte må vara den mest realistiska man sett, men som man har lite överseende med då man vet att det bygger på en serietidning. Den tar ett tag på sig att hitta sin själ, men är underhållande, lite rolig, bjuder på gott om action och alltså med ett bra soundtrack och en snygg yta som gör att man inte blir besviken. Ett stort plus är också att det utspelar sig i både Öst- och Västberlin under det kalla kriget. Detta är en tid som gör sig bra på film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2