måndag 2 oktober 2017

Le huitième jour / The Eighth Day



Titel: Le huitième jour / The Eighth Day / Den åttonde dagen
Genre: Drama/Komedi
Land: Belgien/Frankrike/Storbritannien
År: 1996
Regi: Jaco Van Dormael
I rollerna: Daniel Auteuil, Pascal Duquenne, Miou-Miou, Isabelle Sadoyan

Handling: Harrys privatliv är en enda röra. Hans fru har lämnat honom med parets två döttrar. Han åker planlöst omkring på landsbygden och råkar nästan köra över Georges som har Downs-syndrom och är på rymmen från sin institution. Det blir startskottet på en lite annorlunda vänskap.

Omdöme: Den belgiske regissören Jaco Van Dormael hade jag sett en film av tidigare, nämligen Mr. Nobody (2009). Det var en film som gjorde mig ganska besviken då det inte var något fel på det visuella, men där storyn och berättandet inte funkade. Här är det en desto bättre story som ser duktige Daniel Auteuil dela huvudroll med den desto mindre kände Pascal Duquenne. De båda fick för övrigt dela på priset för bästa skådespelare på Cannes filmfestival för sina insatser här.



Själva upplägget får en att tänka att man vet ungefär hur det ligger till och hur det kommer utveckla sig. På sätt och vis gör det också det, men inte riktigt. Harry (Daniel Auteuil) är en slags motivationscoach som instruerar hur säljare ska bete sig. Han har allt man kan önska sig i livet. Eller hade. Han har nämligen förlorat sin fru och två döttrar som lämnat honom. Hans liv går nu bara runt runt utan någon direkt mening.



In i bilden kommer Georges (Pascal Duquenne) som lever ett inrutat liv på ett hem för förståndshandikappade då han har Downs syndrom. Men Georges är inte lycklig där och saknar sin mamma. En dag packar han en resväska och ger sig iväg i hopp om att hitta sin kära mor. På vägen stöter han på den olycklige Harry och de två ger sig ut på en slags roadtrip genom den belgiska landsbygden. De visar sig båda behöva varandra på lite olika sätt. Vad de mest av allt behöver just nu är en vän.



Filmen blir lite blandad kompott, för det mesta bra, men vissa gånger lite för magstark. Det är framförallt några av Georges utbrott som gör att man liksom ryggar tillbaka och bara vill få tyst på honom. Men det är ju det som är grejen med honom. Han behöver någon som lugnar ner honom och är där för honom. Det är här Harry kommer in efter ett tag. Och när Harry mest tycker livet är surt finns Georges där och får honom att skratta och testa saker han inte haft tid för eller brytt sig om i sitt tråkiga arbetsliv.



Det blir nästan som om man tog Rain Man (1988) och slängde in lite One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975) när Georges vänner från hemmet får vara med på ett hörn. Kombinationen funkar oftast bra, men som sagt blir det lite för mycket ibland. Likväl känns inte de bra bitarna som riktigt bra, inte så bra som det kunde varit. Men det är på många sätt en fin film om vänskap med både träffsäker humor och dramatik. Sen är både Daniel Auteuil och Pascal Duquenne övertygande i sina roller. Det hela avslutas också på ett passande och fyndigt sätt som lämnar en med ett leende på läpparna. Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar