måndag 9 oktober 2017

Rapt



Titel: Rapt
Genre: Drama/Thriller
Land: Frankrike/Belgien
År: 2009
Regi: Lucas Belvaux
I rollerna: Yvan Attal, Anne Consigny, André Marcon, Alex Descas

Handling: Den rike handelsmannen Stanislas Graffs liv vänds upp och ned när ett gäng kidnappare håller honom fången under brutala omständigheter. Medan han fysiskt och mentalt bryts ner, förhandlar kidnapparna, polisen och styrelsen för det företag han är direktör för om lösensumman på 50 miljoner euro.

Omdöme: Senast jag såg Yvan Attal var i den sevärda Mossad-thrillern Les patriotes / The Patriots (1994). Där tyckte jag han påminde om Andy Garcia och en ung Al Pacino från The Godfather (1972). I denna film får jag lite samma känsla, fast denna gång blir han lik Pacino från Serpico (1973) när skägget växer ut i fångenskapen.



Stanislas Graff (Yvan Attal) är en rik och mäktig handelsman som bor flott i Paris med fru och två tonårsdöttrar. Han har egen chaufför, en hemlig lägenhet, en rad älskarinnor och en förkärlek till poker med höga insatser. En dag kidnappas han mitt på ljusa dagen av ett gäng maskerade män. Han förs bort och hålls fången under jorden. Kidnapparna kräver 50 miljoner euro i lösen av familjen. Familjen, polisen och gruppen (företaget) Graff är direktör för kan inte ge mer än 20 miljoner euro, vilket gör att Graff kommer dödas eller hållas fången tills en överenskommelse sker...



Det här är en inte en renodlad kidnappningsthriller utan mer ett kidnappningsdrama. Det hela känns nästan som en 90-tals film i stilen och det lite lugnare, mer lågmälda tempot. Det är även en film som inte drar på för fulla muggar och bara fokuserar på själva kidnappningen. Alla parter får liksom stå i rampljuset med familjen, polisen, styrelsen för gruppen Graff är direktör för samt Graffs advokat (som kul nog stundtals påminner om en ung Danny Glover). Det blir även en djupdykning i Graffs privatliv som uppdagas i media och inte minst skvallerpressen. Graff får inte bara betala med att vara fånge, utan hela hans liv är på väg att tas bort från honom - om han släpps levande vill säga.



En aspekt jag gillar med den här filmen är att den gräver lite djupare på flera plan och inte bara serverar den vanliga kidnappningsthrillern man är van vid att se. Nu betyder inte det att det per automatik blir bra, men det känns kanske lite mer realistiskt så här än den typiska Hollywood-motsvarigheten.



En sak man kan ha lite synpunkter på är polisens uppenbara försök på att lura kidnapparna/utpressarna. Det utsätter den kidnappade i extrem fara och frågan är om det är så här polisen verkligen jobbar. Det känns inte orealistiskt, men lite fundersam blir man. Några andra invändningar är att filmen känns aningen för lång med sina två timmar. Främst är det för att man kanske saknar lite mer spänning och detta hade man gott kunnat vrida upp lite mer i vissa scener. Å andra sidan märks det att man velat bibehålla en genomgående autentisk känsla och det kan man inte direkt klaga på.



Yvan Attal är klart bra i huvudrollen och det blir en intressant fysisk och psykisk resa för hans karaktär. När allt är sagt och gjort lämnas man med en distinkt känsla av att hela historien inte gjorde någon av de inblandade så värst mycket gott. Så här i efterhand läser jag att det hela är inspirerat av en kidnappning som skedde 1978. Så förmodligen lite därför filmen har en autentisk känsla över sig...

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar