Lady Bird

Titel: Lady Bird
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2017
Regi: Greta Gerwig
I rollerna: Saoirse Ronan, Laurie Metcalf, Tracy Letts, Lucas Hedges, Timothée Chalamet

Handling: Under det tidiga 2000-talet växer en ung och estetiskt lagd sjuttonårig tjej upp i Sacramento, Kalifornien.

Omdöme: Detta känns som en typisk indie- och festivalfilm. För regi och manus står Greta Gerwig som annars gjort sig känd för sina roller i just indie- och festivalfilmer, i många fall av samarbetspartnern Noah Baumbach. Här testar hon alltså vingarna själv, men har inte sig själv i huvudrollen. Den axlas av Saoirse Ronan som passar bättre att spela en sjuttonåring.



Det känns ganska tydligt att Saoirse Ronan i mångt och mycket spelar en ung Greta Gerwig, så känns det åtminstone. Christine, eller Lady Bird (Ronan) som hon kallas, går igenom tonåren med att växa upp i Sacramento i Kalifornien. Hennes föräldrar är inte rika, men de gör sitt bästa för att Lady Bird ska få en så bra framtid som möjligt. Mamma Marion (Laurie Metcalf) är ofta hård och rak med sin dotter, något som skapar något av en rebellisk ådra inom Lady Bird. Pappa Larry (Tracy Letts) å sin sida är desto snällare, även när han borde vara hårdare.



Lady Bird drömmer om att komma bort från Sacramento. Ja, hon drömmer om att gå på college på östkusten, i New York. Hon går igenom diverse tonårsproblem och genomgår en identitetskris. Hon har en bästa vän i Julie (Beanie Feldstein) och sjunger i skolkören där hon blir förtjust i Danny (Lucas Hedges). Men när hon får upp ögonen för den desto coolare Kyle (Timothée Chalamet) som är med i ett band, förändras hon och söker upp nya vänner i hans bekantskapskrets.



Saoirse Ronan som Lady Bird tillsammans med Laurie Metcalf och Tracy Letts som föräldrarna funkar bra, inte minst när de spelar mot varandra. Det blir aldrig krystat och trots att de båda kvinnliga karaktärerna inte alltid är de trevligaste eller snällaste personerna, så har man oftast förståelse för dem. Alla känns de mänskliga och det ska Greta Gerwig ha beröm för, både som regissör och manusförfattare.



I ärlighetens namn känns filmen något lättviktig för att nå upp till högsta nivå som en sån här film har kapacitet för. Den har humor och den har familjedramat, och båda delarna funkar någorlunda väl. Det är inte en renodlad ungdomsfilm då den känns vuxnare än så. Samtidigt är den varken jätterolig eller jättedramatisk. Hade åtminstone velat se att man lyckats riktigt bra med det ena eller det andra. Missförstå mig inte. Det är inte alls dumt och överlag får man till det helt ok, men det är en bra bit kvar till att bli riktigt bra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.0