lördag 24 februari 2018

Mute



Titel: Mute
Genre: Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien/Tyskland
År: 2018
Regi: Duncan Jones
I rollerna: Alexander Skarsgård, Paul Rudd, Justin Theroux, Seyneb Saleh

Handling: En stum bartender ger sig in i Berlins undre värld för att hitta sin försvunna flickvän.

Omdöme: Detta blev den fjärde filmen i ordningen för Duncan Jones efter Moon (2009), Source Code (2011) och Warcraft (2016). Att det är en Netflix-produktion gjorde att förväntningarna sänktes en aning, även om premissen verkade lovande.



När vi först möter Leo som ung, råkar han ut för en olycka som lämnar honom stum. 30 år senare befinner sig Leo (Alexander Skarsgård) i ett futuristiskt Berlin. Där jobbar han som bartender på en nattklubb vars ägare har skumma affärer på gång. Leo har ihop det med en av nattklubbens servitriser, Naadirah (Seyneb Saleh). Dagen innan hon plötsligt försvinner säger hon att hon måste berätta något och att hon inte är den Leo tror, att hon har hemligheter. Leo, som inte ville veta, måste nu ta reda på vad det var hon ville berätta för att hitta henne.



Samtidigt som Leo letar efter sin flickvän, jobbar två amerikanska läkare av det mer udda slaget åt nattklubbsägaren som också är Leos chef. Läkarna Cactus (Paul Rudd) och Duck (Justin Theroux) kommer snart i kontakt med Leo eftersom han stör deras verksamhet. Eller rättare sagt, han äventyrar möjligheterna för Cactus att få illegala papper åt sig själv och sin dotter för att kunna ta sig hem till staterna. Han är nämligen en av många amerikaner som håller sig gömda i Berlin efter att ha lämnat militären.



Det ska erkännas att filmen till en början gjorde mig tveksam. Scenerna med Alexander Skarsgård och Seyneb Saleh är inte direkt övertygande. I synnerhet blir det uppenbart att Seyneb Saleh är rent utsagt svag i rollen som Naadirah. Likväl berättas historien till en början något rörigt. Man har lite svårt att veta vad det hela går ut på och varför man får följa de två amerikanska läkarna mitt i allt. Skönt nog blir det bättre och bättre, speciellt efter att Naadirah försvinner och Leo börjar nysta i det hela.



Om man ska ha med Alexander Skarsgård så är det smart att låta honom vara stum. Istället låter man Paul Rudd och Justin Theroux dra det tyngsta lasset, och det med all rätt. De är de bästa karaktärerna i filmen. Kul nog kände jag inte igen Justin Theroux som blonderad och pervers läkare. Han spelar Duck på ett klart träffsäkert sätt och påminner en del om Stanley Tucci i The Lovely Bones (2009).



Det futuristiska Berlin gör sig bra och är allt som oftast snyggt. Det blir lite som en blandning mellan Blade Runner (1982) sett till looken och Total Recall (1990) sett till storyn. När man kommer till filmens senare delar faller också det mesta på plats. Det hela blir faktiskt ganska nervigt, man får ihop storyn allt bättre och så lyfter Clint Mansells musik det hela ett snäpp. Lite synd kan jag tycka att inledningen inte är bättre då man lätt tappar tålamodet. Men ger man filmen en chans tar den sig alltså fint till slut. Just det, kul blinkningar till Moon (2009) under filmens gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 5.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar