onsdag 28 februari 2018

Rebecca



Titel: Rebecca
Genre: Drama/Mysterium/Romantik
Land: USA
År: 1940
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Joan Fontaine, Laurence Olivier, Judith Anderson, George Sanders

Handling: En kvinna träffar på sin semester den rike och trevlige Maxim de Winter. Hon följer med honom hem efter semestern och de gifter sig. Fast hans förra fru, den vackra Rebecca som var högt ärad av alla på slottet och som dog i en båtolycka, sätter käppar i hjulen. Hela tiden jämförs den nya frun med Rebecca och livet känns allmänt dåligt tills mysterier börjar klaras upp.

Omdöme: Alfred Hitchcock, en av de största regissörerna genom tiderna, kom aldrig att vinna en Oscar trots fem nomineringar. Han fick dock till slut en heders-Oscar som lite plåster på såren. Detta skulle komma att bli hans första amerikanska produktion och den enda filmen han gjorde som vann en Oscar för bästa film. Oscarn för bästa regi det året kom att gå till John Ford för The Grapes of Wrath (1940).



En oskuldsfull ung kvinna arbetar som personlig assistent åt en krävande gammal kvinna, Mrs. Van Hopper. De befinner sig på den Franska rivieran där de stöter på Maxim de Winter (Laurence Olivier). Han har sedan ett år tillbaka varit änkling efter att hans Rebecca tragiskt gått bort. Det tar inte lång tid innan han gjort den unga kvinnan till sin fru - Mrs. de Winter (Joan Fontaine).



Som den nya Mrs. de Winter jämförs hon per automatik med Rebecca. Eftersom hon är en timid och lättpåverkad varelse, har hon svårt att leva upp till förväntningarna som ställs på att vara rikemansfru. Inte gör det saken bättre att Mrs. Danvers (Judith Anderson), som sköter de Winters enorma herrgård kallad Manderley, älskade Rebecca och ser den nya Mrs. de Winter som en rival, om man så vill. Mrs. Danvers har inte svårt för att komma in under skinnet på henne, och det rejält.



Joan Fontaine, som här påminner om Eleanor Parker och Naomi Watts, är mycket övertygande som den pressade Mrs. de Winter. Kul nog lär Hitchcock övertygat henne om att ingen gillade henne på inspelningen för att få fram den sidan av henne. Laurence Olivier spelar Maxim något kallare, liksom avvaktande som att han vill hålla avståndet. Och det är klart effektivt. Judith Anderson som Mrs. Danvers måste ha varit en stark inspiration till en viss Frau Blücher i Young Frankenstein (1974). Hon spelar rollen iskallt och minnesvärt. Och så får man inte glömma George Sanders som dyker upp som en avlägsen kusin till Rebecca och ger det hela lite sliskighet.



Under filmens första timme sisådär, känns det hela som något av ett psykologiskt drama. Det för tankarna till Gaslight (1944) där Ingrid Bergman psykas av sin nye make spelad av Charles Boyer. Det är en delikat liten historia och Hitchcock spelar på de rätta strängarna och får fram en drömlik, nästan lite småkuslig stämning som passar perfekt. Man har även exakt rätt tempo på det hela med ett elegant svartvitt foto och dess skuggor som gör sitt för att bidra till upplevelsen.



Under den andra timmen övergår det sakta men säkert till att bli mer av ett mysterium. Mrs. de Winter börjar få reda på mer om Rebecca och hennes förhållande till sin Maxim. Det skapar inte bara ett mysterium utan ger en del spänning till det hela. Det fanns redan spänning sedan tidigare, fast på ett annat sätt. Nu blir det mer för att man ska få reda på hur allt ligger till snarare än att man känner med Mrs. de Winter och vad hon går igenom som man gör under filmens första timme. Skulle nog vilja påstå att filmen är något starkare under den första timmen, men det funkar överlag klart bra. En klassisk tidig Hitchcock. Svag fyra till fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar