måndag 7 maj 2018

The 15:17 to Paris



Titel: The 15:17 to Paris
Genre: Drama
Land: USA
År: 2018
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Spencer Stone, Alek Skarlatos, Anthony Sadler, Judy Greer

Handling: Baserat på verkliga händelser. Tre amerikanska turister upptäcker en terroristplan ombord ett tåg på väg till Paris.

Omdöme: När man gör en sån här film baserad på verkliga händelser, är det per automatik snack om vem som ska spela huvudrollerna. Här har man tre amerikanska hjältar, som spelar sig själva. Och detta med regi av allas vår Clint Eastwood. Det är både ett udda och djärvt val, för det är stor skillnad på att ha professionella skådespelare och renodlade amatörer som spelar sig själva.



Filmen inleds med att genast kasta in oss i hetluften när en terrorist kliver ombord tåget mot Paris. Ombord befinner sig tre amerikanska vänner från Sacramento, Kalifornien. De är i Europa på semester och nästa destination är Paris. Men historien vi får följa kommer inte bara handla om vad som hände på tåget, utan hur dessa tre växte upp tillsammans som vänner och hade en dröm om det militära. Ja, åtminstone två av dem. Dessa två går vidare med sina drömmar vad gäller det militära, något som blir en avgörande faktor ombord på tåget.



När vi följer de tre som barn, får man en känsla av att deras liv lika gärna kan sluta illa. För de hamnar konstant i problem i skolan och deras ensamstående mammor har det inte lätt, inte minst då skolan är snabba med att fatta förhastade beslut om deras söner. Det bör sägas att skådespeleriet inte är det bästa även när vi följer mammorna Joyce (Judy Greer) och Heidi (Jenna Fischer) och de tre ungarna.



När vi så följer Spencer Stone, Alek Skarlatos och Anthony Sadler som vuxna och de spelar sig själva, får man en semi-dokumentär känsla på det hela. Och det känns väldigt olikt Clint Eastwood. Inte bara det semi-dokumentära, utan även som film som helhet. På förhand lät det ändå lite intressant att göra på det här sättet, men resultatet visar sig vara lite av en besvikelse.



Eastwood gjorde den verklighetsbaserade och lyckade American Sniper (2014) som hyllade en amerikansk hjälte. Precis som han gjorde med Sully (2016). Men här blir det både krystat och ganska svagt. Det hade funkat bättre som en renodlad dokumentär eller om man gjort det till en riktig spelfilm med duktiga skådespelare. Å andra sidan fanns kanske inte materialet att få ut så mycket. Det är dock välgjort när man tar del av händelserna på tåget, det får man säga. Stark tvåa/svag trea.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar