måndag 4 juni 2018

Forgotten



Titel: Gi-eok-ui bam / Forgotten
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2017
Regi: Zhang Hang-jun
I rollerna: Kang Ha-neul, Kim Mu-yeol, Na Young-hee, Mun Seong-kun

Handling: Jin-seok flyttar tillsammans med sin äldre bror och föräldrar in i ett nytt hus. Han lider av hyperkänslighet och tar ångestdämpande medel för att kunna leva normalt. Nattetid börjar han få underliga upplevelser. Döljer sig någon eller något i rummet mittemot sovrummet? Varför försvinner hans bror från sin säng en regnig natt och lämnar huset utan att säga något?

Omdöme: Koreanerna brukar vara bra på att blanda genrer, inte minst spänning med humor. Här bjuds det inte på så värst mycket humor, men det känns nästan som två, tre filmer i en då man får en del vändningar och inte riktigt kan vara säker på vart det ska leda.



Året är 1997 när Jin-seok (Kang Ha-neul) flyttar in i ett nytt hus tillsammans med sin äldre bror Yoo-seok (Kim Mu-yeol) och föräldrarna. Kort efter att de flyttat in tycker sig Jin-seok höra något i huset som verkar komma från rummet de inte får gå in i. Förra ägaren har nämligen lämnat en del grejer i ena rummet som han ska hämta senare, så pappan säger åt alla att låta det rummet vara. När så de två bröderna en dag går ut för att prata i regnet, blir den äldre brodern plötsligt överfallen och bortförd.



Jin-seok, som tar tabletter för att dämpa sin ångest, tar det givetvis hårt när hans bror och förebild är borta. Han har mardrömmar och har allt svårare att skilja på dröm och verklighet. Men det är inte det enda som verkar ske. För vad är det egentligen som händer? Vad som inleds som ett familjedrama övergår till en kidnappning och mer än så. Är allt som det verkar? Är det Jin-seok som håller på att bli galen? Är det hans tabletter? Eller finns det någon annan förklaring?



Det blir många frågetecken och det är lätt att bli förvirrad av vad det är som händer. Det sker nämligen en hel del och eftersom det många gånger visar sig vara drömmar/mardrömmar känner man att allt kanske bara är just detta. Men efter ett tag blir man inte längre "lurad" och den riktiga agendan börjar krypa fram. Det blir lite väl otroligt på sina håll får man säga, men fortfarande inte så man slutar bry sig. Vissa saker förklaras inte riktigt så det känns lite som sammanträffanden. Fast i vissa fall är det så klart meningen med tanke på vad filmen går ut på.



Det är lite svårt att säga vad man egentligen tycker om filmen då det inte är bland det bästa man sett från koreanskt håll. Samtidigt är det inte något man skulle se från Hollywood, den saken är säker. Den har så mycket på gång att man lätt blir lite konfunderad, trots att man hänger med. Det känns som att det saknas lite för att komma upp till nästa nivå, men klart sevärt då det trots allt skiljer sig och håller intresset uppe. Betygsmässigt hamnar det på en trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar