lördag 9 juni 2018

The Age of Shadows



Titel: Mil-jeong / The Age of Shadows
Genre: Drama/Action/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2016
Regi: Kim Jee-woon
I rollerna: Song Kang-ho, Gong Yoo, Eom Tae-goo, Han Ji-min

Handling: I slutet av 1920-talet utspelas en katt och råtta-lek mellan en grupp motståndsmän som försöker ta in sprängämnen från Shanghai för att förstöra viktiga japanska anläggningar i Seoul, och japanska agenter som försöker stoppa dem. En begåvad koreansk-född japansk polis, som tidigare själv var med i självständighetsrörelsen, brottas med dilemmat om vad som är rätt och fel.

Omdöme: Från regissören Kim Jee-woon som gav oss toppfilmer som A Bittersweet Life (2005) och I Saw the Devil (2010), men även bl.a. A Tale of Two Sisters (2003) och The Last Stand (2013). Denna historia utspelar sig i slutet av 1920-talet när Korea är ockuperat av Japan. Där motståndsmän försöker komma åt japanska mål i Seoul med hjälp av sprängämnen för att försöka rubba makten och ta tillbaka sitt land från fienden.



Mellan de koreanska motståndsmännen och den japanska säkerhetspolisen befinner sig Lee Jung-chool (Song Kang-ho). Han är kapten inom den japanska polisen, men är korean. Han ses som förrädare av de egna, men när han kommer i kontakt med Kim Woo-jin (Gong Yoo), en av toppmännen inom motståndsrörelsen, ställs han inför ett svårt val. Tillsammans med japanske säkerhetspolisen Hashimoto (Eom Tae-goo) ska han försöka gripa gruppen inom motståndsrörelsen. Lee blir skickad som en dubbelagent. Frågan är om han är det eller blir en trippelagent?



Det kan vara kul med historiska spionhistorier som dessa, även om det många gånger har en tendens att bli lite trist och långsamt. Här förstår man tidigt att man kombinerat det moderna vad gäller actionscenerna med det historiska i och runt Seoul och Shanghai. Det blir även en aning rörigt på sina håll, speciellt inledningsvis när man ska etablera en massa karaktärer till höger och vänster.



Till slut klarnar det mesta. Japanerna är elaka jäklar ledda av Hashimoto som kan liknas vid en Gestapo-agent, kapten Lee är kluven och man kan aldrig vara säker på om han hjälper motståndsrörelsen och lurar japanerna, eller om han i själva verket utger sig för att hjälpa dem, men bara spelar ett spel. Det blir kanske det intressantaste med historien, tillsammans med om motståndsrörelsen ska kunna hålla sig undan tillräckligt länge för att föra in sprängämnen och lyckas spränga något i luften.



Filmens bästa sekvens kommer nog halvvägs in i filmen under en tågresa mellan Shanghai och Seoul. Ombord finns motståndsrörelsen som Hashimoto försöker hitta. Samtidigt försöker Lee hjälpa och varna dem. Det är en film som har scener som gör sig bra och ökar pulsen, men som helhet når man inte riktigt ända fram. Det hela hade kunnat förenklas på sina håll och tätas till och genomgående skapa mer nerv än vad man får nu. Trots att det inte är en perfekt film eller i närheten av regissörens bästa filmer är det klart välgjort och småspännande.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar