onsdag 13 juni 2018

The Green Mile



Titel: The Green Mile / Den gröna milen
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Fantasy
Land: USA
År: 1999
Regi: Frank Darabont
I rollerna: Tom Hanks, David Morse, Michael Clarke Duncan, Sam Rockwell, James Cromwell, Bonnie Hunt, Harry Dean Stanton, Barry Pepper, Gary Sinise, Patricia Clarkson

Handling: Året är 1935. En dag anländer det en jättelik färgad man till delstatsfängelset där Paul Edgecomb är vaktchef. Han är dömd till döden i elektriska stolen för att brutalt ha våldtagit och mördat två vita småflickor. Paul känner särskilt intresse för denna fånge, som inte visar några som helst tendenser till ett våldsamt beteende. En dag händer något mycket underligt. Något som liknar ett mirakel.

Omdöme: Att följa upp en klassiker (och långfilmsdebut på det) som The Shawshank Redemption (1994) är ingen lätt uppgift. Men Frank Darabont valde att åter ta hjälp av en Stephen King-historia. I båda fallen handlar det om fängelsefilmer, men även en titt på mänskliga karaktärer och inte bara notoriska galningar och mördare. En sak som dock skiljer filmerna åt en del är det faktum att man här får med en del fantasy, övernaturliga inslag som spelar en viktig roll.



Detta är en film som tar god tid på sig att berätta sin historia. Det positiva är givetvis att man på så vis låter en lära känna de inblandade och kunna få med många karaktärer. Gillar man filmen och historien och inte vill att den ska ta slut får man även gott om tid på sig att njuta då det är en tretimmarsfilm. Just speltiden blir inget större problem. Visst känner man att de tre timmarna kunnat trimmas med en halvtimme eller så, men med en sån här film skadar det inte att låta det hela rulla på.



Vad gäller skådespelarna och prestationerna så har man kanske inte bara sådana skådespelare man gillar, men med det sagt känns de flesta rätt. Att Tom Hanks och Michael Clarke Duncan hade de två stora och viktigaste rollerna kom man ihåg. David Morse som en av vakterna är stabil och inger ett lugn. Däremot var det något överraskande när Sam Rockwell dyker upp ungefär halvvägs in som den galne William "Wild Bill" Wharton. Han blir stundtals nästan lite för mycket då hans karaktär hela tiden ska jävlas och hålla på från sin cell. Men det funkar och han är lite smårolig också.



När man kommer till de övernaturliga inslagen så är de relativt nedtonade och tar inte över filmen. Trots det kan jag tycka att det blir lite för Stephen King-aktigt (på ett negativt sätt) när John Coffey (Michael Clarke Duncan) använt sina krafter och det kommer ut flugor (?) från hans mun. Men, det är egentligen en smaksak och inget man behöver haka upp sig på. Själva kraften han besitter och att det kommer i form av denna gigantiska man som alla fruktar är ju lite fint. Som den vänliga jätten, eller varför inte Frankensteins monster.



Det är svårt att klaga på filmen, för den gör en hel del bra och är både känslosam och så där småmysig. Men även ganska mörk och sorglig. När den sågs första gången blev jag inte direkt imponerad, även om jag inte ogillade den. Gillar den något mer nu, men det är uppenbart att många andra uppskattar och gillar den klart mycket mer. Ser inte riktigt den storheten, men visst är den inte alls tokig. Däremot är den inte i närheten av The Shawshank Redemption (1994), även om produktionen är på en liknande nivå. Stark trea till svag fyra.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar