lördag 6 oktober 2018

A Star Is Born



Titel: A Star Is Born
Genre: Drama/Musik/Romantik
Land: USA
År: 2018
Regi: Bradley Cooper
I rollerna: Bradley Cooper, Lady Gaga, Sam Elliott, Rafi Gavron

Handling: Countrystjärnan Jackson Maine upptäcker en supertalang i okända Ally. De blir förälskade och han leder henne till rampljuset, men medan Allys karriär skjuter i höjden dras Jackson med alkoholism och inre demoner.

Omdöme: Från början var det tänkt att Clint Eastwood skulle regissera med Bradley Cooper och Beyoncé i huvudrollerna. Istället gör Bradley Cooper sin regidebut, producerar och har varit med och skrivit manuset vid sidan av att ha huvudrollen. Lady Gaga fick den kvinnliga huvudrollen i en film som är en nyversion på bl.a. klassikern med samma namn från 1954 som fick sex Oscarsnomineringar.



Jackson Maine (Bradley Cooper) är en countrystjärna som turnerar över hela USA. Han har starka alkoholproblem och även en del drogproblem. Som om det inte vore nog lider han av tinnitus. Med sig på turnéerna har han sin äldre halvbror Bobby (Sam Elliott) som var familjens stjärna, men där rösten gav vika. Deras relation är ansträngd och inte blir den bättre när Jackson träffar Ally (Lady Gaga) som är en okänd sångerska som uppträder på en liten bar och jobbar vid sidan om.



Precis som med Crazy Heart (2009) där Jeff Bridges spelade en avdankad countrystjärna, eller den äldre Tender Mercies (1983) där Robert Duvall spelade en liknande roll, känner man igen sig här. Det är något visst med filmer och karaktärer som dessa. De är lätta att tycka om och tycka synd om, samtidigt som de har sina svagheter. Det är det som gör dessa roller till en skådespelares dröm som oftast leder till Oscarsvinster. Riktigt den toppnivån kommer Bradley Cooper kanske inte riktigt upp i, men så får han också ta ett steg åt sidan emellanåt och låta musiken och Lady Gaga ta över. Men klart bra är han.



Att ha någon som kan sjunga i rollen som Ally är A och O, men det ska också funka med skådespeleriet. Något som även inte får underskattas är samspelet. Tack och lov bockar Lady Gaga av alla kriterier. Visst är hon inte det vackraste man sett, men det är också något man får med i manuset. Dessutom är hennes röst det viktigaste och när hon klarar av resten, ja då blir det lyckat.



Filmens absolut viktigaste egenskap är musiken och den prickar verkligen rätt. Det blir både en del åt countryhållet i kombination med lite mer pop. Att filmen i mångt och mycket lever på liveuppträdandena där Bradley Cooper och Lady Gaga sjunger kan man inte sticka under stolen med. Det är ett par riktigt starka sekvenser man bjuds på som både ger en gåshud, rysningar, ökar pulsen och sätter hjärtat i halsgropen. Första gången Ally kommer upp på scen och uppträder tillsammans med Jackson är smått magisk.



Lady Gaga och hennes musik har aldrig varit något jag uppskattat, även om en del är bättre än annat så klart. Men efter detta har hon vunnit min respekt då hon inte minst visar prov på en otrolig röst. Hennes skådespeleri är också bra och över förväntan får man säga. Inte heller ska man glömma bort Bradley Coopers uppträdanden och sång som överlag övertygar och låter bra.



Detta är ingen musikal, det ska man ha klart för sig. Det är stor skillnad på musikal där folk brister ut i sång och dans utan anledning istället för att prata. Detta är ett drama om musik där musiken är en naturlig del av storyn. Musik som är mycket bra dessutom och alltså framförs klanderfritt. Men minst lika viktig är uppbyggnaden och känslan man får av att vara där, att vara med Jackson och Ally på scen. Liksom känna av vad de känner och går igenom.



Om man ska ha en invändning på filmen så är det kanske att det inte blir så dramatiskt och gripande som det kunde ha blivit. Nu är det känslosamt, dramatiskt och gripande, men man känner att det fanns ytterligare lite till att få ut vid sidan av framträdandena. Man hade t.ex. gärna fått få med Sam Elliott mer då man inte kan få nog av honom. Nu är det inte så konstigt då historien främst handlar om Jackson och Ally, men att låta några andra karaktärer få mer utrymme hade varit välkommet. Det hela funkar dock bra som det är, det får man säga.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.6

2 kommentarer:

  1. Med Clint Eastwood som regissör hade det nog blivit en helt annan typ av film - och troligtvis inte till det bättre. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant, det hade blivit något lite annorlunda. Tror att vissa saker hade kunnat bli starkare, men överlag funkar filmen bra som den är nu.

      Radera