fredag 12 oktober 2018

Den blomstertid nu kommer



Titel: Den blomstertid nu kommer / The Unthinkable
Genre: Thriller/Drama
Land: Sverige
År: 2018
Regi: Victor Danell (Crazy Pictures)
I rollerna: Christoffer Nordenrot, Lisa Henni, Jesper Barkselius, Pia Halvorsen

Handling: Samtidigt som Sverige hamnar under en mystisk attack tvingas Alex tillbaka till sin barndomsby. Där måste han försonas med sin far och sin ungdomskärlek, Anna, medan de gemensamt kämpar för att överleva.

Omdöme: Svensk film har en tendens att hålla sig inom vissa ramar. Det känns svårt att tänka utanför dessa, eller åtminstone få chansen att göra något lite eget och annorlunda. Det känns därför förfriskande att se en svensk katastroffilm, som dessutom inte går efter den typiska Hollywood-mallen. Istället känns det hela lite danskt. Norge har ju sin katastroffilm i Bølgen / The Wave (2015). Sverige har nu sin och man behöver inte skämmas.



Vad som kändes lovande med filmen sett till någon trailer man hade sett var att filmen både verkade mystisk och hade en något seriösare och mörkare ton än vad man skulle kunna förvänta sig av en sån här film gjord i Sverige. När filmen drar igång befinner sig dock mystiken och den stundande faran inte riktigt där.



Det hela inleds som ett renodlat drama om unge Alex (Christoffer Nordenrot) vars pappa Björn (Jesper Barkselius) och mamma Klara (Ulrika Bäckström) ständigt hamnar i gräl. Pappa Björn har en tendens att brusa upp ordentligt och det får Alex att hata sin pappa. Samtidigt umgås Alex med jämnåriga Anna (Lisa Henni) i lilla Vånga där de bor. Men när hon ska flytta till Stockholm med sin mamma, finns inte längre något kvar för Alex i Vånga.



Hans uppväxt formar Alex till den han är 12 år senare när Sverige hamnar under attack. Det är nu Alex måste göra upp med sitt förflutna samtidigt som landet går upp i högsta beredskap. Pappa Björn, som jobbar med elnätet, har sina konspirationsteorier långt innan attackerna som drabbar Stockholm kopplas till det verkliga hotet. Kan det verkligen ligga till så som Björn säger och har han fog för att rusta för krig, gillra fällor och misstänka bärplockare?



Även om dramat som filmen inleds med under den första tredjedelen är viktig för resten av filmen, är det något oväntat att det hela inte går mer rakt på sak med själva katastroftemat. Men det är faktiskt ganska skönt. Man kommer närmare huvudpersonerna och mystiken ökar när man börjar närma sig den andra tredjedelen. Alex, som blivit något av en kändis, är kall, egoistisk och inte särskilt empatisk, vilket känns ovanligt för en huvudperson. Man hejar inte direkt på honom om man säger så. Samtidigt blir det intressant med något av en antihjälte i en roll som normalt sett är vikt för den typiska hjälten som ska rädda världen, typ.



Det är en till stor del effektbaserad film som lyckligtvis lyckas med det mesta den tar sig an. Det är faktiskt inte någon direkt skillnad på detta och en klart mer påkostad Hollywood-film. Man märker att Crazy Pictures som ligger bakom filmen är passionerade och klarar av att göra mycket med relativt små medel. De har också förstått att en bra, mystisk och känslosam film måste (eller åtminstone bör ha) bra musik, och det har man. Kompositören Gustaf Spetz har gjort ett bra jobb och på sina håll går tankarna till Hans Zimmers smått magiska musik i Interstellar (2014). Nu är det inte genomgående den höga nivån, men emellanåt är det riktigt bra och passande stämningsfullt.



Eftersom man inte hade någon direkt koll på vad filmen faktiskt skulle gå ut på, var man nyfiken på om katastroftemat skulle handla om ett hot inifrån eller utifrån, potentiellt utomjordingar. Utan att avslöja vad det till slut är tycker jag filmen gör ett smart drag i att låta det vara öppet in i det sista. Precis som karaktärerna i filmen spekulerar, får vi som tittare göra detsamma. Och när filmen är slut har man klokt nog valt att inte ge en massa svar som nog mest hade förstört mystiken kring filmen. Istället låter man till stor del låta en avgöra lite själv, även om en del svar kommer under filmens gång och eftertexterna. En lyckad film får man säga, och kul att se att det faktiskt går att göra något annat än det gamla vanliga.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

---

Om visningen: Visningen, som ägde rum på salong 14 på Sergel i Stockholm, visade sig bli fullsatt. Förvåningen var ganska stor då filmen trots allt hade gått i nästan fyra månader. Var det en sådan succé tänkte man på förhand och även i efterhand när stora delar av publiken applåderar ordentligt? Jag kan väl förstå det till viss del, men förklaringen kom när tre av männen (Victor Danell, Christoffer Nordenrot och Olle Tholén) bakom Crazy Pictures gjorde entré framme vid bioduken. Det hela visade sig ha varit utannonserat på nätet, något jag inte hade någon koll på, men som uppenbarligen fans hade snappat upp.

Efter filmen höll således de tre ett timmes långt Q&A där de svarade på en hel del frågor från publiken. Det var rena rama festival-stämningen och en trevlig bonus, särskilt som man alltså inte hade en aning om att det skulle komma. Man märkte att killarna brann för film och att de kunde sina grejer.

Några saker som kom fram var bl.a. att projektet hade tagit runt 7-8 år och hade kunnat komma igång med hjälp av s.k. crowd funding där målet var 300.000 kr, men där man fick ihop nästan 800.000 kr och då kunde köra igång. Christoffer Nordenrot i huvudrollen som Alex var en av de på plats och sa att han gick ner 20 kg innan de började spela in för att kunna spela den 16-årige Alex och sedan träna upp sig för den 12 år äldre Alex man ser senare under filmen. Själv trodde jag det var två olika skådespelare, så det var väldigt övertygande av honom och hur de lyckats få honom att se så pass mycket yngre ut. På frågan vilka filmer de inspirerats av svarade de att det är en hel del, men att de gillar och inspireras av mycket som Christopher Nolan gjort.

Det var en massa annat som diskuterades och svarades på. En kul överraskning alltså och passande att få lite mer bakgrund till produktionen och en hel del annat som var av värde.

2 kommentarer:

  1. Har inte sett filmen än så har inte så mycket att kommentera om den, men mycket trevligt att läsa om visningen. Vilken lyckoträff! Det verkar varit en bra visning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ju inte direkt något man hade förväntat sig. Trodde det skulle bli en halvtom visning, men redan när man köpte biljetter var det mer bokat än väntat.

      Det tråkiga var att trots att lutningen i salongen var bra så var stolarna liksom lutade bakåt istället för lite framåt. Så huvudena och axlarna på de framför täckte nästan en fjärdedel av bioduken, trist...

      Men man får väl säga att Q&A och hela inramningen gjorde att det blev värt det ändå ;)

      Radera