måndag 15 oktober 2018

Derailed



Titel: Derailed
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2005
Regi: Mikael Håfström
I rollerna: Clive Owen, Jennifer Aniston, Vincent Cassel, Giancarlo Esposito

Handling: När en affärsman och en affärskvinna som har en affär med varandra utpressas av en våldsam brottsling måste de försöka få stopp på det hela för att rädda sina familjer.

Omdöme: Möjligtvis är det det klassiska exemplet där man inte förväntar sig så mycket som spelar ett spratt. Eller rättare sagt, där man förväntar sig att en film ska vara på ett visst sätt, med en story som blir alltför ordinär. Men redan under förtexterna när man förstår att filmen baseras på en bok, väcks lite hopp om att det kanske kan bli något mer.



Charles Schine (Clive Owen) bor i villa utanför Chicago med sin fru som är lärarinna och en dotter som har svår diabetes, vars behandling kostar en hel del pengar. Han själv jobbar inom finanssektorn i Chicago och tar pendeltåget varje dag. En dag när han missar sitt ordinarie tåg, träffar han på Lucinda Harris (Jennifer Aniston) och vad som börjar som en harmlös grej övergår till en affär.



Affären mellan Charles och Lucinda blir snart till en mardröm då en man som kallar sig för LaRoche (Vincent Cassel) börjar utpressa dem. Då de inte vill eller kan gå till polisen, dras de allt djupare in i LaRoches djävulska utpressning. För Charles del handlar det om pengar han och hans fru sparat i flera års tid till sin dotters behandling. Frågan är om Charles, för att rädda sig själv och sin familj kan ta sig an LaRoche på egen hand som hela tiden verkar ligga steget före.



Vad som verkade bli en simpel film där Charles och Lucinda blir utpressade och tillsammans får försöka komma undan eller hitta ett sätt att komma åt utpressaren, visar sig bli något lite annorlunda. Till viss del går tankarna till Alfred Hitchcock med upplägget. Eller varför inte någon thriller med Harrison Ford eller Michael Douglas från 80- eller 90-talet, typ Presumed Innocent (1990) eller Fatal Attraction (1987).



Under filmens gång känns det som LaRoche lite väl ofta ligger steget före. Helt trovärdigt är det inte, men å andra sidan är uppenbarligen inte LaRoche bara en vanlig rånare/utpressare. Det är dock några andra saker som inte riktigt synkar med LaRoche. Hans umgänge med Dexter (en svag Xzibit) är ett frågetecken. Om LaRoche bara var en pundare eller liknande så hade man kunnat förstå det. Men nu verkar han faktiskt vara ganska smart och då är hans samarbete med Dexter klart suspekt. På tal om rapare syns RZA i rollen som Winston som jobbar på Charles kontor och ger honom råd. Han funkar desto bättre än vad Xzibit gör.



Clive Owen funkar bra i huvudrollen, även om han kanske saknar den charm som tidigare nämnda Harrison Ford och Michael Douglas hade i den här typen av roller. Men han ska inte heller spela rollen på det sättet. Charles har trots allt en del som tynger honom med tanke på hans dotters situation. Vincent Cassel passar bra som hårding, medan Jennifer Aniston inte gör bort sig även om hon emellanåt försvinner från handlingen mer än väntat.



Jo, men det här funkar faktiskt ganska bra. Det må inte vara den första thrillern man rekommenderar eller ser om, men den duger gott och väl. Kanske också för att man inte förväntade sig så mycket. Och den har som sagt lite samma stil och känsla som något äldre filmer i genren från 90-talet, och det gillar jag.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar