torsdag 8 november 2018

Climax



Titel: Climax
Genre: Drama/Mysterium/Skräck
Land: Frankrike
År: 2018
Regi: Gaspar Noé
I rollerna: Sofia Boutella, Romain Guillermic, Souheila Yacoub, Kiddy Smile

Handling: Under en snöig vinterkväll ockuperar en grupp dansare en tom, avlägsen skollokal för att repetera. Vad som inleds som en festlig tillställning blir till ett mardrömsliknande tillstånd då deras bål spetsas med hallucinogena droger.

Omdöme: Ett tjugotal dansare har valts ut för att åka på turné runt Frankrike och USA. Efter ett par dagars repetitioner är det dags att varva ner med lite fest. Vad de inte kunnat ana är att bålen har spetsats med LSD. Drömfesten övergår alltmer till mardrömsfesten från helvetet.



Att Gaspar Noé kan blanda och ge visar han ofta i en och samma film. Det är inte många som slår hans visuella stil och kameraarbete som är en fröjd att skåda. Hans filmer provocerar också gärna. Man önskar bara att flera av hans filmer hade mer kött på benen som hans bästa film Irréversible (2002) hade. Annars blir det lite för mycket blandad kompott i en och samma film, precis som det blir här. Å andra sidan är det ganska passande i det här fallet då festen går från himmel till helvete under en och samma kväll.



Filmen är tydligt uppdelad i två delar, två halvor där man skulle kunna säga att den första halvan står för hur den perfekta festen skulle kunna se ut för gruppen. Den andra är raka motsatsen, mardrömsscenariot där allt som kan gå fel går fel. Och det ordentligt.



Som sig bör med Gaspar Noé är kameraarbetet häftigt att skåda med en rad långa tagningar. Långa tagningar som man häpnar över och som aldrig verkar ta slut. Samtidigt känns de inte bara där för sakens skull utan de har ett syfte. De får en att känna att man precis som karaktärerna inte har någonstans att ta vägen. Man hinner inte hämta andan när mardrömmen är ett faktum.



Det händer en hel del och om man tänker tillbaka på allt som inträffar så borde filmen i ärlighetens namn varit klart bättre. Hade förväntat mig något mer, men visste att det kunde gå lite hur som helst. Det jag hade förväntat mig mer av var handlingen. Den är nämligen i princip obefintlig som det är nu. Förvisso nämns det i början av filmen att det hela inspirerats av verkliga händelser som skedde 1996, men att filmen skulle ha något vidare manus kan man inte påstå. Det blir många sekvenser som bara verkar vara med för att få upp speltiden till runt 90 minuter.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.7

---

Om visningen: Då det ska vara ett Face2Face med regissören och det trots allt är Gaspar Noé, kommer jag till Skandia-biografen i god tid. På plats vid insläppet står Carl från "Har du inte sett den?" och vi börjar prata, vilket alltid är trevligt och får dessutom väntetiden att gå fortare.

Det har varit röda mattan-visning innan (av den svenska filmen X&Y) så vår visning blir givetvis försenad. Vi släpps in runt kl. 21 då filmen egentligen skulle ha börjat. Efter reklamen tagit slut är det ungefär halvfullt i salongen, något som överraskar då jag hade väntat mig en i princip fullsatt visning. Men filmen drar inte igång. Nej, reklamen drar igång - IGEN! Den där reklamen som man måste genomlida under tio minuter innan varje festivalfilm. När den spelat klart för andra gången, ja då är salongen fullsatt...

Personligen föredrar jag alltid halvfulla (eller i princip tomma) visningar och inte helt fullsatta. Det kan förvisso ha sin charm, men det blir alltid så trångt och risken är att man har täckt synfält. Trots att visningen verkar vara fullsatt är det glädjande att den enda lediga stolen (vad jag kan se) är precis framför mig vilket gör att synfältet är i princip ostört, tack. Detta är långt ifrån en självklarhet på Skandia vid fullsatta visningar, snarare tvärtom. Under visningens gång lämnar förvisso några salongen här och där (lite för magstarkt alternativt ett för grovt språk för vissa, eller bara inte tillräckligt bra).

Efter filmen är det så dags för F2F med regissören. Eftersom jag inte var så förtjust i filmen (men ändå hade saker jag uppskattade) blev F2F med Gaspar Noé höjdpunkten, utan tvekan. Det var mycket trevligt att lyssna på honom och man fick reda på en hel del intressanta saker. Helt klart värt entrépengen, speciellt som ett F2F inte var planerat (eller åtminstone schemalagt) när man köpte biljetterna till årets festival.

Han nämnde bl.a. att endast 2 av de 23 medverkande i filmen var skådespelare, resten var enbart dansare och alltså amatörer. Han sa även att de alla fick välja sina karaktärers namn. Vissa valde påhittade namn, andra sina egna. En hel del var improviserat och de inblandade fick många gånger själva komma till regissören och be om saker som skulle hända karaktären osv, vilket han försökte få med. Som sagt, mycket improvisation, något jag personligen tycker var synd då man hade kunnat få till något mer med ett bättre manus.

Vidare sa han t.ex. att en film som inspirerade honom var den tyska drogklassikern Christiane F. (1981), inte minst vad gällde kläderna, modet, svetten osv. Och på tal om tysk film sa han att från början var tanken att filmen skulle ha två långa tagningar på 45 minuter vardera. Men denna idé skrotades under inspelningen då han dels ville ge karaktärerna mer djup och interaktion med varandra, dels visa upp deras dans. Men främst för att den tyska filmen Victoria (2015) redan hade bemästrat en tagnings-tekniken och man inte kunde bräcka det. Så sant så...

Han sa en hel del intressant, men det roligaste var kanske att han tyckte att barn och ungdomar i runt 10-13 års åldern borde se filmen. Så tidigt som möjligt, så att de vet vad som väntar, sa han. Det kändes också som att han menade det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar