onsdag 5 december 2018

The Good Son



Titel: The Good Son / Ondskans ansikte
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1993
Regi: Joseph Ruben
I rollerna: Elijah Wood, Macaulay Culkin, Wendy Crewson, David Morse

Handling: När Mark förlorar sin mor blir smärtan outhärdlig, och skickas därför till sin kusin Henry för att få annat att tänka på. Men snart upptäcker Mark att det är något väldigt märkligt med Henry, hans sinne för humor är både ond och dödlig. Och när det gått alldeles för långt, får han svårt att intala Henrys föräldrar om att det är sant.

Omdöme: Mark (Elijah Wood) är en god son som förlorar sin mor alldeles för tidigt. När hans far Jack (David Morse) kort efter begravningen behöver flyga till Tokyo i affärer, beslutar man att det vore bäst för Mark att stanna hos sin farbror och moster i Maine. Där kan han leka med sina kusiner Henry (Macaulay Culkin) och Connie (Quinn Culkin) över vinterlovet.



Mark får snart tankarna på annat håll och kommer bra överens med Henry som blir som den bror han aldrig haft. Men lekarna övergår till obehagliga upplevelser för Mark. Henry visar sig ha en udda känsla för humor och snart har han dragit in Mark i en levande mardröm. Problemet är att ingen tror honom när han försöker berätta om Henry då de tror Mark går igenom en tuff period p.g.a. moderns bortgång.



Joseph Ruben hade bl.a. gjort The Stepfather (1987) och kom att göra denna film två år efter Sleeping with the Enemy (1991). Tycker man kan se en del likheter i stilen mellan dessa två filmer, inte minst vyerna av huset vid vattnet och stämningen som skapas. Tankarna går även en del till klassikerna The Bad Seed (1956) och The Omen (1976) där vi har elaka/onda ungar med olyckorna och döden som följer i deras fotspår.



En sak som blir väldigt tydlig är skillnaden i prestationerna av Elijah Wood (bra) och Macaulay Culkin (mindre bra). Woods Mark är den snällare av de två medan Culkins Henry är ond och lurig. Trots att Culkin borde ha den bättre rollen att spela, lyckas han inte övertyga och känns klart svagare i scenerna han har med Wood. En sak som dock är klart lyckad är ögonen på de båda. Woods uppspärrade och oskyldiga ögon mot Culkins mer lömska ögon funkar bra. Nästan lite Downs syndrom-ögon faktiskt om man tänker efter, kusligt.



Vad gäller filmen så gillar jag skådeplatsen i Maine och det vintriga landskapet. Man får då och då till en del nerv runt Mark och Henry, men även mostern, kusinen Connie och barnpsykologen som Mark besöker under sin tid där. De flesta elakheter Henry har för sig ger en också kalla kårar och det får man säga är en lyckad egenskap. Man verkligen ogillar Culkin och hans Henry, det ska man ha klart för sig. Allt som allt en stabil psykologisk thriller, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar