lördag 22 december 2018

The High and the Mighty



Titel: The High and the Mighty / Mellan himmel och hav
Genre: Drama/Äventyr
Land: USA
År: 1954
Regi: William A. Wellman
I rollerna: John Wayne, Robert Stack, Claire Trevor, Jan Sterling

Handling: När ett trafikflygplan fyllt med passagerare får motorproblem och piloten får panik är det upp till rutinerade andrepiloten Dan Roman att försöka landa planet säkert.

Omdöme: När man tänker på gammal hederlig katastroffilm är det svårt att inte tänka på 1970-talet då genren under explosionsartade former blev omåttlig populär. Man lockade till sig några av de största stjärnorna som samlades i en och samma film där en av de tidigaste var Airport (1970). Men redan tidigare än så fanns det filmer som dessa och denna anses vara lite av förfadern till katastroffilmerna. Komedin Airplane! (1980) var även något av en parodi på just denna film, dessutom med Robert Stack som i princip repriserade sin roll som piloten.



I en något ovanlig roll för John Wayne ses han som andrepiloten Dan Roman. Roman är en veteran i branschen, men hans förflutna och privatliv har gjort att han bara är andrepilot. Wayne, som man var van vid att se som den prototypiska hjälten, har en mer nedtonad roll här. Han får dessutom inte den framstående rollen som man skulle kunna tro. Detta kan ha haft att göra med att han även producerade filmen och valde att ta ett steg tillbaka. En roll han hoppade in i efter det att Spencer Tracy hoppat av.



Denna sexfaldigt Oscarsnominerade film (vann för bästa musik) filmad i breda CinemaScope har grunden för en renodlad katastroffilm, men är snarare ett klassiskt melodrama i luften. Vi har runt tjugo passagerare plus fem i besättningen som ska spendera runt 12 timmar tillsammans mellan Honolulu och San Francisco. Efter en kortare introduktion av karaktärerna bär det av i planet där vi både får en katastrofsituation och en rad tillbakablickar för att komma närmare karaktärerna.



Det största problemet är utan tvekan att man valt att berätta de olika karaktärernas historier genom flashbacks mitt under stundande katastrofläge efter problem med ena motorn. Men passagerarna verkar vara upptagna med sina egna problem istället för att oroa sig över det minst sagt prekära läget. Det gör att spänningsmomentet i stort sett uteblir och istället dras tempot ner något oerhört under de många tillbakablickarna. Speltiden blir då även på nästan 150 minuter vilket är alldeles för långt, inte minst då stora delar av tiden utspelar sig ombord planet. Detta hade aldrig funkat eller accepterats idag. En orsak till varför man tagit med allt detta är nog p.g.a. att manuset skrivits av Ernest K. Gann som hade skrivit boken filmen byggde på.



Själva flygscenerna är välgjorda och ett riktigt plan har filmats, inte modeller eller andra effekter som bara hade blivit taffliga. Flerfaldigt Oscarsnominerade regissören William A. Wellman var själv pilot under första världskriget, så det är föga överraskande att han hade koll på dessa saker. Annars sticker Dimitri Tiomkins musik ut med den fina Oscarsnominerade huvudmelodin som hörs ett par gånger genom filmen, inte minst visslande av Dan Roman. Dock är den Oscarsvinnande musiken som helhet av mer blandad kvalité där den under de spännande scenerna är alldeles för skrikig och dominant, något Tiomkin älskade.



Avslutningsvis lite kul att notera hur både passagerarna och piloterna röker friskt och slänger fimparna till höger och vänster ombord planet utan någon som helst tanke på att det är utomordentligt farligt. Som bonus har dessutom en av passagerarna medhavd revolver. Gamla "goda" tider med andra ord...

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar