onsdag 24 juli 2019

Chase



Titel: Chase
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 2019
Regi: Michael Matteo Rossi
I rollerna: Damien Puckler, Jessica Morris, Aries Spears, Harry Hains

Handling: En hitman måste bevisa sin lojalitet gentemot sin bästa vän samtidigt som hans flickvän vill att han kapar banden till vännen.

Omdöme: När filmen drar igång och förtexterna dyker upp i rosa färg till skön elektronisk musik, är det svårt att inte hoppas på något i stil med Drive (2011). Eller åtminstone Wheelman (2017) som var en trevlig överraskning. Detta är dock inte i klass med någon av dessa filmer, tyvärr långt därifrån. Detta är en lågbudgetfilm med svaga skådespelare och en känsla av amatörfilm.



Det är inte lätt att göra bra film, speciellt om det är en liten indiefilm som denna. Personligen känns det som man borde ha valt att göra filmen på ett lite annat sätt för att hålla sig inom ramarna för vad man klarar av och vad som ser bra ut. Försöka bygga på stämningsfulla och snyggt ihopsatta scener istället för att försöka göra en actionthriller på nästa nivå med pang-pang och slagsmål som känns, ser ut och låter amatörmässigt. Inte uselt, men inte den standard man förväntar sig av en långfilm. Indiethrillers av detta slag som annars lyckats som kommer upp på näthinnan är t.ex. Cold in July (2014), Two Step (2014) och till viss del Blue Ruin (2013).



Vad gäller skådespelarna är det genomgående lite svagt, i synnerhet bland birollerna och den lilla ungen. De tre huvudpersonerna hitmannen Chase (Damien Puckler), flickvännen Blair (Jessica Morris) och hitmannens bäste vän och "manager" Miles (Aries Spears) är skönt nog bättre vilket gör att det ändå blir en hyfsad nivå. Men dialogen har inget som sticker ut och karaktärerna är inte tillräckligt djupa för att man ska bry sig nämnvärt.



När förtexterna visar sig vara filmens starkaste kort är det givetvis lite trist. En halvtimme in känner man att det inte hänt så värst mycket, men man är ändå hoppfull om att det ska börja vända och hända lite mer. För det är nu Chase måste ta ett par tuffa beslut när han hamnar mellan sin kärlek Blair och sin bäste vän Miles. Valet borde vara enkelt med tanke på vad Miles har för sig, men att vända sin bäste vän sedan tonåren ryggen är allt annat än lätt. Inte helt bortkastat, men definitvt inte någon ny pärla som man hoppas hitta.



2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.3

tisdag 23 juli 2019

52 Directors - Steven Soderbergh



Steven Soderbergh är en regissör som gått igenom både toppar och dalar. Gjort både storfilmer som smalare konstnärliga alster. Det gör honom till en intressant regissör som man inte kan veta vad man ska förvänta sig av, vilket både är positivt och negativt. Positivt då han kan överraska. Negativt då filmerna håller en ojämn nivå, även om han oftast gör det intressant.

Toppfilmen på topp fem är ohotad och en riktigt bra film. Inte lika starkt där bakom, men ett par klart gedigna filmer i en mängd olika genrer. Långt ifrån en stark topp fem, men gillar alla de utvalda filmerna.




Plats #5

Contagion (2011)


En bra pandemifilm som är spännande och väcker intresse tidigt. Tappar sedan en del längre in, men överlag är det en relativt trovärdig titt på hur det skulle kunna se ut.



Plats #4

Unsane (2018)


Filmad med mobilkamera (!) är detta en tät liten film som stegvis blir bättre och bättre. Inte riktigt som väntat och med en bra Claire Foy.



Plats #3

The Limey (1999)


En relativt långsamt berättad historia som dock blixtrar till emellanåt. Terence Stamp och flera andra funkar bra i denna historia där en britt kommer till staterna för att utkräva hämnd.



Plats #2

Sex, Lies, and Videotape (1989)


Soderberghs regidebut är något av en Woody Allen-film som har mycket dialog, men som hela tiden håller nyfikenheten uppe. Bra manus även om man kanske hade önskat sig och hoppats på en starkare avslutning.



Plats #1

Traffic (2000)


Riktigt bra drama om drogkriget på flera plan. Gör egentligen det mesta bra och har ett par minnesvärda prestationer. Utan tvekan Soderberghs främsta film och en av 2000-talets bättre filmer.





Totalt har 14 filmer setts av Steven Soderbergh:

Sex, Lies, and Videotape (1989)
Underneath (1995)
Out of Sight (1998)
The Limey (1999)
Traffic (2000)
Ocean's Eleven (2001)
The Good German (2006)
Che: Part One / The Argentine (2008)
The Girlfriend Experience (2009)
The Informant! (2009)
Contagion (2011)
Haywire (2011)
Side Effects (2013)
Unsane (2018)

Totalt snittbetyg på samtliga 14 filmer (av 5.00) = 3.29





Vilka fem filmer har Henke valt?

måndag 22 juli 2019

Booksmart



Titel: Booksmart
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2019
Regi: Olivia Wilde
I rollerna: Kaitlyn Dever, Beanie Feldstein, Skyler Gisondo, Billie Lourd

Handling: Historien handlar om två bästa vänner, som under deras high school-examen inser att de nog skulle ha pluggat mindre och haft mer kul istället. De bestämmer sig för att försöka klämma ut fyra års roligheter under en enda natt.

Omdöme: Bästa vännerna Amy (Kaitlyn Dever) och Molly (Beanie Feldstein, lillasyster till Jonah Hill för övrigt) är smartast i skolan och plugghästarna #1. Eller det är vad de tror. När de upptäcker att de andra eleverna kombinerat plugget med att ha kul, inser de att sista kvällen innan studenten är deras sista chans att ha kul och ta igen lite av vad de gått miste om. Målet är en fest som en klasskamrat har, men de vet inte vad adressen är och att ta sig dit kommer visa sig bli ett äventyr i sig.



Amy och Molly må vara plugghästar, men de är inte de stereotypa tystlåtna typerna. Nej, de är ganska vresiga av sig och skyr inte att munhuggas med de övriga eleverna. De ser ofta ner på de övriga och känner att de är bättre och duktigare än de andra. Det gör att de två inte känns särskilt ödmjuka i sin framtoning. Till detta uppträder de flesta omoget runt dem, så bilden av den typiska high school-filmen klarnar snabbt.



Det är ingen trevlig bild man tar del av, inte heller känns det som filmen är någon bra förebild för ungdomar i den här åldern. Men det är inget nytt. Tyvärr är det mycket svordomar, droger, alkohol och sex som hamnar i fokus. Det tråkigaste är dock att ingen känns direkt normal eller sympatisk. Alla verkar vilja hävda sig och vara coola, vilket gör att man sitter genom halva filmen utan att känna att man får ut så mycket.



Det är ungefär halvvägs in som det vänder lite. När de två vännerna når fram till festen de har kämpat för att nå fram till. Vägen dit har varit krokig och inte något speciellt om man ska vara ärlig. Men här händer något. Det är som om de två vännerna får sig en ögonöppnare där de ser de övriga eleverna för vad de faktiskt är, och hittar det de själva faktiskt är ute efter och som är rätt för dem. Här lyfter utan tvekan filmen och man undrar varför den inte kunde vara så här från början.



Svårt att bestämma sig för vad man egentligen tycker om filmen. Andra halvan känner man blir mer så som man hade önskat att det genomgående hade varit. Men eftersom mer än halva filmen försöker för hårt med att vara cool och skapa färgglada karaktärer som känns onaturliga, har filmen svårt att ta sig upp. Humorn funkar stundtals även om det aldrig leder till skratt. Det blir till slut knappt godkänt, vilket är synd då filmen hade kunnat bli riktigt minnesvärd om den gjort rätt från början. Åtminstone skönt att den rättar upp skutan lite grann och gör att det ändå blir lite sevärt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4

söndag 21 juli 2019

Three Men and a Little Lady



Titel: Three Men and a Little Lady / Tre män och en liten tjej
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1990
Regi: Emile Ardolino
I rollerna: Tom Selleck, Ted Danson, Steve Guttenberg, Nancy Travis

Handling: De obotliga ungkarlarna Peter, Michael och Jack lever lyckliga med den enda kvinnliga varelse som charmat dem allihop - numera femåriga Mary. Men mamma Sylvia får giftermålsanbud och ett hett jobb som innebär flytt till England - med Mary.

Omdöme: Det har gått några år sedan arkitekten Peter (Tom Selleck), skådespelaren Jack (Ted Danson) och tecknaren Michael (Steve Guttenberg) fick se sina ungkarlsliv sättas i viloläge när en liten baby lämnades vid deras dörr. Nu har lilla Mary (Robin Weisman) blivit fem år och hon är fortfarande de tre "pappornas" ögonsten. De bor ihop tillsammans med flickans mamma Sylvia (Nancy Travis). Men när hon ska flytta med Mary till sitt hemland England, har de tre männen svårt att släppa taget.



Det är inte samma mysiga stämning som Leonard Nimoy lyckades med i den första filmen Three Men and a Baby (1987), som ju för övrigt var en remake på franska originalet Three Men and a Cradle (1985). Men visst är det allt småmysigt att återbesöka de tre herrarna och lilla Mary. Filmen försöker inte vara en renodlad kopia av den första filmen, vilket skulle vara svårt. Istället är det en fortsättning och denna gång blir det lite överraskande mer kärlek och lite mindre fokus på de tre med Mary.



När handlingen förflyttas från New York till England runt halvvägs in, tappar man Ted Danson på vägen. Han skickas på filminspelning i Brasilien och istället får Tom Selleck dra det tyngsta lasset, och det är helt ok då man gillar honom mest. Men det är trots allt de tre ihop i lägenheten, i och runt New York och med flickan som är roligast och charmigast. Nu blir det lite mer en renodlad romantisk komedi utan den riktiga charmen.



Ett roligt inslag när vi kommer till England blir Miss Lomax (Fiona Shaw) som är rektor på en internatskola för flickor där Mary kan hamna. När hon fått för sig (blivit lurad) att Peter är förtjust i henne, försöker hon med alla medel förföra honom. Totalt osexig och så där brittiskt torr gör att det blir ganska kul när hon stöter på Peter varje chans hon får. Filmen blir dock lite krystad när man närmar sig upplösningen och givetvis är det svagare än den första filmen, men ändå något bättre än sitt rykte och går att se.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.3

lördag 20 juli 2019

Flatliners



Titel: Flatliners / Dödlig puls
Genre: Drama/Thriller/Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1990
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Kiefer Sutherland, Julia Roberts, Kevin Bacon, William Baldwin, Oliver Platt

Handling: Livet-efter-döden-upplevelser fascinerar ett gäng medicinstuderande. På nätterna gör de experiment där de avlivar varandra ett par minuter innan de väcks från de döda, för att sedan berätta vad de upplevt i dödsögonblicket. Men det visar sig farligt att balansera på gränsen till det okända.

Omdöme: Av någon anledning hade jag fått för mig att Demi Moore var med i denna. Istället visar det sig vara en annan skådespelerska jag känner mig ljummen inför, nämligen Julia Roberts. Filmen hade setts för länge sedan och inte lämnat något vidare avtryck. Något som slår mig under filmens gång är att den är något mörkare och seriösare än vad jag hade trott, vilket också gör den intressantare och lite bättre.



Medicinstuderande Nelson Wright (Kiefer Sutherland) har blivit besatt av att ta reda på vad som finns efter döden, vid dödsögonblicket. För detta har han tagit fram ett experiment och fått med sig fyra andra medicinstuderande. Dessa är Rachel Manus (Julia Roberts), David Labraccio (Kevin Bacon), Joe Hurley (William Baldwin) samt Randy Steckle (Oliver Platt). Efter att Nelson gått igenom experimentet och berättat om vad han upplevt, vill de övriga testa. Men Nelson har inte berättat om synerna han fått efter experimentet som hemsöker honom.



Det är ett drömlikt foto vi bjuds på av holländaren Jan de Bont som helt klart ger filmen dess stämning. Själva handlingen blir väl något upprepande med experimenten även om det puttrar på. Man känner även att man inte direkt sympatiserar med någon av de fem eller bryr sig nämnvärt om någon kommer få dra på sig träfracken.



Det blir bättre när mardrömmarna/synerna kickar in och filmen får med en del skräckelement. Överlag känns det hela lite utdraget vilket har att göra med att man alltså inte riktigt bryr sig om eller sympatiserar med karaktärerna fullt ut. En ok film trots allt, något bättre än väntat då förväntningarna var relativt låga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

fredag 19 juli 2019

Dealt



Titel: Dealt
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2017
Regi: Luke Korem

Handling: Richard Turner är känd som en av världens främsta när det gäller korttrick, men till skillnad mot de andra så är han helt blind. Det här är en dokumentär om hans liv.

Omdöme: När man tar sig an en dokumentär om en av världens främsta på korttricks, så tror man att det mest ska handla om just detta. Men denna dokumentär om Richard Turner visar sig snarare bli ett personligt porträtt av en människa som fått gå igenom en hel del genom livet. Motgångar som gjort honom starkare och till den han är. Det största hindret kom redan när han som liten pojke gick i skolan och plötsligt började se sämre. Genom åren som gick förlorade han synen helt. Trots det har han i över 40 år blivit en legend inom korttricks.



Man märker per omgående att Richard Turner är olik de flesta. Att han inte kan se vill han inte att folk ska använda som något nedlåtande eller ett handikapp. Han vill överhuvudtaget inte bli introducerad som den blinde magikern. Hans son Asa Spades Turner har blivit hans ögon och följer med honom vart han än går. Men nu ska han börja på universitetet så Richard får antingen "växa" upp och inse att han behöver hjälp eller få det tufft på äldre dar. För Richards fru Kim tänker inte låta sig hunsas.



Ja, det blir en närgången inblick i familjen Turner där även systern är med på ett hörn. Richard är en riktigt envis jäkel och har uppenbarligen alltid varit det och haft det i sig. Korten blev liksom en räddning för honom då han kunde ägna sin tid åt att försöka lösa och komma på nya tricks, i princip hela sin vakna tid. Vart han än går och är har han minst en kortlek i handen som han fipplar med. Men det är inte bara tricks han gör, han har tränat upp sina sinnen på ett helt sanslöst sjukt sätt som gör honom unik. Dokumentären väljer att bli mer personlig än vad man hade kunnat tro och det gör att den fascinerar mer.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

torsdag 18 juli 2019

Mina favoritprestationer - 1994

Mina tio favoritprestationer från året. Observera att det inte nödvändigtvis är de jag tycker är bäst, men de jag gillar mest eller som satt sig mest.



Linda Fiorentino (The Last Seduction)

Som förföriska och dödliga femme fatalen Bridget Gregory.



Gary Oldman (Léon)

Som den pillerknaprande bad guy-polisen Norman Stansfield.



Natalie Portman (Léon)

Som 12-åriga Mathilda som tas om hand av yrkesmördaren Léon.



Paul Newman (Nobody's Fool)

Som småstadslosern Donald "Sully" Sullivan.



Samuel L. Jackson (Pulp Fiction)

Som den kriminelle och rappkäftade Jules Winnfield.



Uma Thurman (Pulp Fiction)

Som Mia Wallace, fru till en gangsterboss.



John Travolta (Pulp Fiction)

Som den kriminelle och sävlige Vincent Vega.



Eric Roberts (The Specialist)

Som den kriminelle och ytterst sliskige Tomas.



James Woods (The Specialist)

Som den genomonde säkerhetsexperten Ned.



Bill Paxton (True Lies)

Som patetiske bilförsäljaren Simon.



Andra som var med i diskussionen:

Clarence Williams III (Against the Wall)
Ben Kingsley (Death and the Maiden)
Sigourney Weaver (Death and the Maiden)
Martin Landau (Ed Wood)
Tom Hanks (Forrest Gump)
Gary Sinise (Forrest Gump)
Jean Reno (Léon)
Morgan Freeman (The Shawshank Redemption)
Tim Robbins (The Shawshank Redemption)
Roy Steiger (The Specialist)
Jamie Lee Curtis (True Lies)
Arnold Schwarzenegger (True Lies)