tisdag 17 september 2019

52 Directors - Wes Anderson



Wes Anderson är en lite knepig regissör. En regissör man är nyfiken på och som skapar visuellt snygga och genomtänkta filmer. Men även en regissör som sällan får till det fullt ut. En regissör som är lite udda och det går hem hos många. För egen del blir det snarare lite frustrerande. Man ser att potentialen till något stort finns där, men sällan blir hans filmer så lyckade som de borde vara. Kanske är det manusen (som han själv skriver) bristerna ligger i?

Eftersom det endast är hans toppfilm som är given på en topp fem är det inte särskilt lätt att få ihop det med resten av filmerna. Relativt jämnbra filmer som kommer med på listan medan de som inte kom med inte uppskattades (vissa inte alls) av lite olika anledningar.




Plats #5

Fantastic Mr. Fox (2009)


En film som sågs på filmfestivalen och som kanske inte lämnade ett jättestort avtryck, men den hade en del charm och mysig stämning som uppskattades. Lite dockteater för vuxna skulle man kunna säga.



Plats #4

The Grand Budapest Hotel (2014)


Visuellt elegant med ett härligt foto. Många gånger rolig humor och en hel del excentriska karaktärer. Ibland för mycket och allt klaffar därför inte för att den ska uppskattas fullt ut.



Plats #3

Isle of Dogs (2018)


Precis som med Fantastic Mr. Fox är detta mysigt och charmigt, fast snäppet bättre. Kul idé och funkar för det mesta filmen igenom.



Plats #2

The Darjeeling Limited (2007)


Har en hel del av det som gör hans filmer sevärda. Fångar äventyret på ett bra sätt, men som så många gånger funkar det inte fullt ut. Dock en av hans bättre fungerande filmer för egen del.



Plats #1

The Royal Tenenbaums (2001)


Den ohotat bästa filmen av Wes Anderson är denna familjekomedi med en portion gripande drama. Den får en att känna och skratta. Ibland funkar det inte, men det är den film som genomgående funkar bäst.





Totalt har 9 filmer (plus 1 kortfilm) setts av Wes Anderson:

Bottle Rocket (1996)
Rushmore (1998)
The Royal Tenenbaums (2001)
The Life Aquatic with Steve Zissou (2004)
The Darjeeling Limited (2007)
Hotel Chevalier (2007) *kortfilm*
Fantastic Mr. Fox (2009)
Moonrise Kingdom (2012)
The Grand Budapest Hotel (2014)
Isle of Dogs (2018)

Totalt snittbetyg på samtliga 9 filmer (av 5.00) = 2.78





Vilka fem filmer har Henke valt?

måndag 16 september 2019

The Cooler



Titel: The Cooler
Genre: Drama/Romantik/Kriminalare
Land: USA
År: 2003
Regi: Wayne Kramer
I rollerna: William H. Macy, Maria Bello, Alec Baldwin, Ron Livingston

Handling: Bernie är en förlorare av bibliska mått. Hans ständiga otur smittar dessutom av sig, vilket gör honom till en unik tillgång för den skrupelfrie kasinochefen Shelly. Men när Bernie träffar kasinovärdinnan Natalie verkar turen vända - vilket inte uppskattas av alla.

Omdöme: Bernie (William H. Macy) är en s.k. cooler på ett kasino i Las Vegas. Kasinochefen Shelly (Alec Baldwin) har anlitat Bernie i flera år då han är en riktig loser som delar med sig av sin otur vart han än går. När någon börjar vinna på kasinot, kallas Bernie in och gör en påhälsning vilket får turen att snabbt vända.



Bernie är trött på sitt inrutade liv och planerar att sticka från Las Vegas och lämna allt bakom sig. Shelly skulle inte kunna tänka sig att förlora sin guldklimp och är villig at ta till maffiametoder, något den halte Bernie är väl medveten om sedan tidigare.



När Natalie (Maria Bello), som Bernie har ett gott öga till kommer in i hans liv, har Bernie inte bara en anledning att stanna kvar - hans notoriska otur verkar vända vilket inte alls är bra för Shellys affärer.



Denna lilla film hade setts tidigare och skulle kunna placeras i samma fack som en annan Las Vegas-film, nämligen Paul Thomas Andersons debutfilm Hard Eight (1996). Man får tre bra prestationer här där William H. Macy, Maria Bello och Oscarsnominerade Alec Baldwin övertygar. Gillar allas prestationer, men Maria Bello är nog den som kanske är vassast. Gillar henne här i en utmanande roll.



Det är en film som inledningsvis känns som det kommer bli lite mer åt det komiska hållet när losern Bernie kliver runt på kasinot och för otur med sig. Men ju längre in man kommer, ju mörkare och allvarligare blir situationen för samtliga inblandade. Regissören Wayne Kramer skulle senare göra de dugliga filmerna Running Scared (2006) och Crossing Over (2009).

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

söndag 15 september 2019

The Return



Titel: Vozvrashchenie / The Return / Återkomsten
Genre: Drama
Land: Ryssland
År: 2003
Regi: Andrey Zvyagintsev
I rollerna: Ivan Dobronravov, Vladimir Garin, Konstantin Lavronenko, Natalja Vdovina

Handling: När Ivan och Andrej kommer hem en dag upptäcker de att deras far har återvänt efter tolv år. Han tar med dem ut på en tredagarstur för att fiska och pojkarna har många frågor. Var har han varit? Varför har han återvänt? Och kan de egentligen vara säkra på att han är deras far?

Omdöme: När Andrey Zvyagintsevs regidebut sågs när den kom var det en film som väckte känslor, och stannade kvar långt efter. Samma känslor väcks till liv igen när filmen ses om efter alla dessa år. Trots att det är en regidebut känns det som en erfaren regissör som varit med ett tag och kan det här. En regissör som värdesätter de olika elementen lika mycket. Det är då man får filmer som håller i alla väder.



En dag har plötsligt pappa (Konstantin Lavronenko) återvänt efter tolv år. Sönerna Ivan (Ivan Dobronravov) och Andrej (Vladimir Garin) är konfunderade, men glada när pappa ska ta med dem på en liten roadtrip med bilen.



På vägen kommer de ha många frågor och funderingar. Det blir speciellt tydligt att pappan och yngste sonen Ivan inte drar jämnt, inte alls. Ivan är nämligen ytterst misstänksam, ifrågasättande, trotsig och envis. Och med tanke på att pappan behandlar dem strikt har han kanske fog för sin attityd. Även kul hur den yngre Ivan överlag är mentalt starkare än äldre brodern Andrej.



Man kan säga att pojkarna tas med på en utflykt ut i det okända. De vill helst ta det lugnt och fiska, i synnerhet Ivan. Men då de inte känner till faderns agenda blir det en ständig maktkamp mellan fadern och främst Ivan. Denna dynamik och detta samspel hänger mycket på de tre prestationerna och de är alla bra där Ivan Dobronravov som yngste sonen Ivan övertygar mest trots sin ringa ålder.



Filmen har en tydlig blå-grön-turkos färgskala som är skön att titta på. Det passar filmens ton väldigt bra då det är lite kallt, men inte isande kyligt. Överhuvudtaget är det ett snyggt och genomtänkt foto i en film som låter scenerna spelas ut med lite längre tagningar utan att det känns överdrivet.



Det mesta faller på plats i detta drama som även håller faderns agenda tätt intill västen. Något av ett mysterium blir det när vi närmar oss slutdestinationen på deras utflykt. En både stark och nervkittlande upplösning och film som helhet.



4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.0

lördag 14 september 2019

Anna



Titel: Anna
Genre: Action/Thriller
Land: Frankrike/USA
År: 2019
Regi: Luc Besson
I rollerna: Sasha Luss, Cillian Murphy, Helen Mirren, Luke Evans

Handling: En rysk modell tränas till att bli en av världens mest fruktade lönnmördare åt KGB.

Omdöme: När gjorde egentligen Luc Besson senast en bra film? Det var på 90-talet, så att förvänta sig eller hoppas på något bra vore dumdristigt. Men kanske har han ändå lyckats göra sin bästa film på över 20 år. Nu säger det kanske inte så mycket då det varit en ganska låg nivå på de flesta filmerna, men nog är det ändå positivt.



Filmen kan ses som en hybrid mellan Bessons egna Nikita (1990) och spionthrillern Red Sparrow (2018). Vi börjar i Moskva där flera CIA-agenter blir dödade i en samordnad operation. Samtidigt blir Anna (Sasha Luss) rekryterad av en modellagentur på spaning efter nya talanger. Anna får modellkontrakt i Paris och börjar jobba - både som modell och KGB-agent.



Efter den lovande inledningen tänker man att det här faktiskt inte behöver bli så tokigt. Man har ändå relativt lågt ställda förväntningar på Luc Besson nuförtiden. Sasha Luss i huvudrollen var en ny bekantskap. Det kan vara passande när man har ett nytt ansikte som man inte vet något om. Hon visar sig klara rollen fint då hon har utseendet för modellandet (såklart då hon är en professionell modell ända sen hon var 13 år), men även klarar av de många actionsekvenserna. Det känns övertygande i de flesta fallen.



Vad som väl är hennes största brist är att hon inte är en utpräglad skådespelerska. Nu funkar det och hon gör inte bort sig, men kan tycka att hon har lite samma utseende och minspel mest hela tiden. Så någon direkt bredd på skådespeleriet ska man inte förvänta sig. Istället får Cillian Murphy som operative chefen Lenny Miller på CIA och Helen Mirren som hans motpart Olga på KGB stå för skådespeleriet. Båda är underhållande att se. Luke Evans som KGB-agenten Alex känns mest trist och enkelspårig, men får som tur är inte så mycket utrymme.



Det är till stor del en underhållande och actionfylld film med gott om vändningar. Man berättar historien på ett sånt sätt att man gärna hoppar tillbaka i tiden för att visa vad som föranlett att vi hamnat i respektive situation. På så vis kan man slänga in en hel del twists och förklara dem istället för att krångla till det för mycket. Ett smart grepp som funkar, även om det inte är något direkt nytt. Lite lång kanske med sina två timmar, men allt som allt fyller den sin funktion i genren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

fredag 13 september 2019

A Dog's Journey



Titel: A Dog's Journey
Genre: Äventyr/Drama/Komedi/Familj/Fantasy
Land: USA/Kina/Hong Kong/Indien
År: 2019
Regi: Gail Mancuso
I rollerna: Dennis Quaid, Kathryn Prescott, Henry Lau, Marg Helgenberger

Handling: En hund finner meningen med sin egen existens genom livet för de människor han möter.

Omdöme: Om man inte sett föregående filmen A Dog's Purpose (2017), gör man bäst i att se den först då denna tar vid där den filmen slutade. Visst kan man se denna utan att ha sett den, men då försvinner mycket av kopplingen hunden Bailey och Ethan haft sedan tidigare, och den är viktig.



Hunden Bailey har haft det bra med sin Ethan, men nu är det dags att gå vidare. Ethan (Dennis Quaid) har nämligen bett Bailey att se till att Ethans barnbarn CJ (Kathryn Prescott) är säker. CJ har en ung mamma som inte riktigt har sina prioriteringar i ordning då hon fick CJ som ung och fadern dog kort innan CJ föddes.



Det blir möjligtvis en något mörkare historia i denna uppföljare där man främst följer CJ när hon växer upp och drömmer om att flytta till New York och bli låtskrivare och sångerska. Hennes bästa vän sen tioårsåldern Trent (Henry Lau) har Baileys hundbror när de båda växer upp. Denna vänskap kommer hålla i sig även när de blir äldre och finner att de alltid finns där för varandra, även när pojk- och flickvänner för länge sen lämnat dem.



Det där med tveksamma val av pojk- och flickvänner visar sig bli ett återkommande tema. Det är lite kul hur vi har två omtänksamma och bra människor som CJ och Trent som borde välja sina käraste med omsorg. Istället är de båda ihop med själviska rötägg. Man har därför lite svårt att förstå hur de ens velat vara ihop med dessa från början, oförståeligt.



Förutom att denna uppföljare/fortsättning känns något mörkare så känns det även som den lägger mer fokus på människorelationerna, och i synnerhet CJ. Visst är Bailey hela tiden med vid CJ's sida (eller någon annans för den delen), men det känns som sagt som att CJ till stor del får huvudrollen istället för Bailey. Detta funkar skönt nog också och även om filmen inte riktigt når upp till föregångaren så har den en fin och jämn nivå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

torsdag 12 september 2019

Mina favoritprestationer - 2002

Mina tio favoritprestationer från året. Observera att det inte nödvändigtvis är de jag tycker är bäst, men de jag gillar mest eller som satt sig mest.



Daniel Auteuil (L'adversaire)

Som den plågade Jean-Marc Faure som suttit på en hemlighet i 20 år.



Kurt Russell (Dark Blue)

Som den slitne, erfarne och hårde polisen Eldon Perry.



Daniel Day-Lewis (Gangs of New York)

Som den smågalne Bill "The Butcher" Cutting.



Robin Williams (Insomnia)

Som Walter Finch, en kall och manipulativ författare tillika mördare.



Monica Bellucci (Irréversible)

Som vackra och lyckliga Alex som råkar illa ut.



Robin Williams (One Hour Photo)

Som det tillbakadragna fotobutiksbiträdet Cy Parrish.



Michael Gambon (Path to War)

Som president Lyndon B. Johnson.



Adrien Brody (The Pianist)

Som judiske pianisten Wladyslaw Szpilman under andra världskriget.



Naomi Watts (The Ring)

Som den unga journalisten Rachel.



John Malkovich (Ripley's Game)

Som en mycket iskall Tom Ripley utan samvete.



Andra som var med i diskussionen:

Sally Hawkins (All or Nothing)
Jason Patric (Narc)