onsdag 20 februari 2019

Widows



Titel: Widows
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2018
Regi: Steve McQueen
I rollerna: Viola Davis, Michelle Rodriguez, Elizabeth Debicki, Liam Neeson, Colin Farrell, Robert Duvall, Daniel Kaluuya, Brian Tyree Henry, Cynthia Erivo, Lukas Haas, Jacki Weaver

Handling: Fyra kvinnor i nutidens Chicago har bara en sak gemensamt - de har alla ärvt sina döda kriminella mäns skulder. De bestämmer sig för att skapa en mer lovande framtid för sig själva.

Omdöme: Baserat på den brittiska TV-serien med samma namn från 1983 och med manus av Gillian Flynn som skrev Gone Girl (2014). För regin står britten Steve McQueen vars tidigare tre filmer var Hunger (2008), Shame (2011) och 12 Years a Slave (2013).



När fyra rånare dör under en kupp, lämnas deras kvinnor med en rad problem. Veronica (Viola Davis), frun till ledaren Harry (Liam Neeson) bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Detta efter att hon blir pressad av en politiker på $2m som hennes make Harry stal från honom. Då Harry lämnade planerna till sin nästa kupp i Veronicas händer, har hon en chans att komma över $5m. Men hon kan inte göra det ensam och vänder sig till änkorna till Harrys kumpaner. Hon får med sig tvåbarnsmamman Linda (Michelle Rodriguez) och Alice (Elizabeth Debicki) som inte har någon inkomst utan sin numera döda man.



Samtidigt som änkorna förbereder och planerar kuppen, går två rivaliserande politiker upp mot varandra i ett lokalt val i Chicago. Jack Mulligan (Colin Farrell) försöker gå i sin far Toms (Robert Duvall) fotspår och bli nästa Mulligan att styra. Hans motståndare är Jamal Manning (Brian Tyree Henry) som har hjälp av sin bror Jatemme (Daniel Kaluuya) som är en slags indrivare åt Jamal. Änkornas och politikernas vägar kommer korsas på mer än ett sätt.



Vad som förväntades var något av en typisk heistfilm, fast med ett par kvinnor och amatörer på det. Men att Steve McQueen skulle göra en simpel heistfilm utan tyngd hade man inte förväntat sig. Mycket riktigt visar det sig att inslaget med politikerna ger historien och änkorna mer att bita i. Det blir en hel del karaktärer som är inblandade och filmen är större än väntat. Man blir inte förvånad när man läser att den ursprungliga speltiden var upp emot tre timmar. Till slut klipptes den ner till 2.10, men man märker att en del klippts bort då det bitvis är lite hoppigt utan att för den delen bli direkt rörigt.



De flesta passar bra och sköter sig också bra i sina roller, men måste erkänna att jag har lite svårt för Daniel Kaluuya i rollen som Jatemme. Vet inte om det är hans ögon, men han känns bara ond och lurig (vilket förvisso passar rollen bra då hans karaktär är just ond). Fick lite samma vibbar av honom i Get Out (2017).



Överlag lyckas filmen helt ok med både planeringen, heisten och det politiska rävspelet. I vissa stunder blir det lite övertydligt med några av karaktärernas politiskt korrekta/inkorrekta åsikter som man gärna hade varit utan. Men det hade kunnat bli klart mycket värre som man sett i andra filmer på senare tid. Vad som också blir tydligt och är lite synd är att Gillian Flynn, precis som med Gone Girl (2014) inte bryr sig nämnvärt om att göra det helt realistiskt. Det finns för mycket luckor vad gäller polisens inblandning för att man ska känna att historien är trovärdig. Inte minst då polisen i det här fallet lyser med sin frånvaro.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

tisdag 19 februari 2019

52 Directors - Stanley Kubrick



Det är få regissörer som har så många klassiker att visa upp, och i olika genrer på det. Var före sin tid i flera fall och hans rykte om att vara perfektionist märks verkligen i hans filmer. Det går inte att underskatta hans inflytande på yngre filmmakare och filmälskare än idag.

Med idel fyror och femmor på listan är det en mycket stark topp fem som presenteras. Men att utelämna ett par av Kubricks klassiker var inte alls lätt. Vissa av de som utelämnats må inte vara personliga favoriter, men uppskattas ändå. Att behöva lämna en klassiker som Paths of Glory (1957) vid sidan tog dock emot en hel del.




Plats #5

The Killing (1956)


En riktigt vass tidig film av Kubrick som både är en utmärkt heistfilm och film-noir.



Plats #4

Barry Lyndon (1975)


Det är svårt att hitta en film som är vackrare fotad än denna. Varje bildruta är som en tavla. Luta dig tillbaka och njut av denna matiné.



Plats #3

Full Metal Jacket (1987)


En stark, välgjord och välspelad krigsfilm som hör till de klassiska i genren. Vincent D'Onofrio är högst minnesvärd som Gomer Pyle.



Plats #2

Dr. Strangelove (1964)


Politisk satir när den är som bäst. Peter Sellers är oförglömlig i sina tre roller där Dr. Strangelove stjäl showen. En komisk pärla.



Plats #1

The Shining (1980)


En underbart krypande och psykologisk film med en Jack Nicholson på topp. Oerhört stämningsfull och minnesvärd klassiker.





Totalt har 12 filmer setts av Stanley Kubrick:

Killer's Kiss (1955)
The Killing (1956)
Paths of Glory (1957)
Spartacus (1960)
Lolita (1962)
Dr. Strangelove (1964)
2001: A Space Odyssey (1968)
A Clockwork Orange (1971)
Barry Lyndon (1975)
The Shining (1980)
Full Metal Jacket (1987)
Eyes Wide Shut (1999)

Totalt snittbetyg på samtliga 12 filmer (av 5.00) = 3.67





Vilka filmer Henke har valt ut hittas här.

måndag 18 februari 2019

Free Solo



Titel: Free Solo
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2018
Regi: Elizabeth Chai Vasarhelyi & Jimmy Chin

Handling: Alex Honnold är en av världens vassaste klättrare, men det finns en sak som skiljer honom från mängden. Han klättrar free solo, alltså helt utan rep. Free Solo är ett intimt porträtt av klättervärldens mest omtalade person som bokstavligen balanserar mellan liv och död när han ska försöka förverkliga sin stora dröm - att klättra den 1000 meter höga vertikala väggen El Capitan i Yosemite, Kalifornien.

Omdöme: Äventyrare som klättrar uppför diverse berg är inget nytt fenomen. Bergsklättring är många gånger en lek med döden, men man kan trots allt minimera riskerna genom att inte vara dumdristig och chansa. Det här är dock något helt annat. Att klättra utan rep är rent utsagt rysk roulette och en lek med döden. Det är vad dokumentären handlar om - free solo.



Regin står Elizabeth Chai Vasarhelyi och Jimmy Chin för där den senare även varit med och filmat det hela. Duon hade tidigare gjort den sevärda bergsklättringsdokumentären Meru (2015) som följer tre elitklättrare som försöker bli först med att bestiga Mount Meru i Himalaya.



Dokumentären följer världens främste free solo-klättrare Alex Honnold som i princip bor i en van som han åker runt med till diverse berg som han klättrar uppför, helt utan rep eller annan utrustning. Visst övar han med rep innan han tar sig an bergen, men det är bara för att lära sig rutten innan det är dags för att köra free solo. Hans mångåriga dröm har varit att bestiga El Capitan i nationalparken Yosemite. Den 90-gradiga klippan är näst intill omöjlig med rep och har aldrig bestigits free solo...



Vad dokumentären lyckas bra med är att följa Alex i hans privatliv och få en bättre förståelse varför han gör detta och vad som driver honom. Att han inte kan vara som vem som helst är uppenbart. Därför går han igenom en undersökning av hjärnan för att se om något skiljer honom åt från andra. Dessutom har han en ny faktor att bemästra då han träffat kärleken i Sanni, något som sätter allt i ett helt nytt perspektiv.



Att följa Alex på denna resa gör att man kommer honom nära mer än som denna extremsportare och äventyrare. Med livet som insats är han till slut redo att ta sig an El Capitan i bildsköna Yosemite. Skönt nog är dokumentären tillräckligt balanserad med hans privatliv att det inte bara blir en massa klättring, vilket nog hade blivit för mycket. Till slut får man en hjärtat i halsgropen-upplevelse där man bara kan skaka på huvudet, hålla andan och konstatera att handsvetten är oundviklig...




Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.5

söndag 17 februari 2019

Paths of Glory



Titel: Paths of Glory / Ärans väg
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1957
Regi: Stanley Kubrick
I rollerna: Kirk Douglas, Ralph Meeker, Adolphe Menjou, George Macready

Handling: En omöjlig attack under första världskriget avbryts av de få överlevande soldaterna. Deras överordnade förstår inte situationen, utan vill statuera ett exempel, men soldaterna försvaras av sin modige regementschef.

Omdöme: Detta klassiska krigsdrama är en tredjedel krigsfilm ute på fältet, en tredjedel rättegångsdrama och en tredjedel politiskt rävspel. Stanley Kubrick var perfektionist och det märks då denna över 60 år gamla film lika gärna hade kunnat vara gjord idag. Det är sådan kvalitet över det svartvita fotot och scenerna ute på fältet att en modern film inte skulle lyckas bättre. Närvarokänslan är hög och visar hur det måste ha varit vid frontlinjen under första världskriget.



Kirk Douglas spelar inte bara överste Dax utan har även producerat filmen med sitt produktionsbolag. Douglas och Kubrick visste att filmen inte skulle bli en biosuccé, men förstod vikten av att göra filmen. Den är numera uppskattad som den klassiker och antikrigsfilm det är.



Historien följer den franska sidan under första världskriget där soldaterna vid frontlinjen beordras att ta en tysk position kallad "Anthill". Det till synes omöjliga uppdraget leds av överste Dax (Douglas) på order av generalerna Mireau (George Macready) och Broulard (Adolphe Menjou). Men när självmordsuppdraget misslyckas, kräver general Broulard att ett par soldater står till svars för sin feghet. Överste Dax får försvara de tre anklagade soldaterna och märker snart att generalerna vill peka finger på andra när de själva orsakat situationen.



Det är en film med tydligt budskap och som inte förskönar hur det faktiskt kan gå till i det militära. Där de högt uppsatta likt politiker känner att de är ovanför lagen. Å andra sidan kan man förstå deras frustration om soldaterna inte gör sitt bästa som de ser det. Men situationen hade inte uppstått om de haft lite sunt förnuft från början och inte skickat sina soldater på vansinnesuppdrag som är dömt att misslyckas.



Filmen må inte vara lika stark och gripande som jag ville minnas den som. En orsak är de lite blandade prestationerna där vissa är något för teatraliska och överspelande. Tänker främst på Timothy Carey i rollen som en av de anklagade soldaterna som förvisso är bra i vissa scener, men också går för långt i andra. Han sparkades också till slut av Kubrick som fick nog av hans metoder. Kirk Douglas och några andra är däremot riktigt bra. Douglas ger precis en sådan prestation som man förväntar sig av honom och övertygande är han som överste Dax. Allt som allt ett gediget krigsdrama med starkt budskap.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.4

lördag 16 februari 2019

The Adventures of Robin Hood



Titel: The Adventures of Robin Hood / Robin Hoods äventyr
Genre: Äventyr/Action/Romantik
Land: USA
År: 1938
Regi: Michael Curtiz & William Keighley
I rollerna: Errol Flynn, Olivia de Havilland, Basil Rathbone, Claude Rains

Handling: När prins John börjar förtrycka de saxiska massorna i kung Rikard Lejonhjärtas frånvaro, slår Robin Hood tillbaka som ledare för de rebelliska saxarna.

Omdöme: Detta är en av de där klassiska äventyrsfilmerna med riktig matinékänsla. Det är imponerande att skåda färgfotot då filmen trots allt är från 1938 då ytterst få filmer gjordes i färg. Men det är inte bara att det är färgfilm utan också att det ser och känns modernare ut.



Från början var William Keighley den som regisserade filmen. Han hade året innan gjort Warner Bros. första färgfilm och var därför lämplig för uppdraget. Dessutom hade han och filmens stjärna Errol Flynn gjort en annan film ihop året innan. De två lär ha kommit bra överens. Men då filmbolaget inte tyckte filmens actionscener var tillräckligt spännande, plockade man in Michael Curtiz. En duktig regissör som bl.a. hade regisserat Errol Flynn på äventyret Captain Blood (1935) med gott resultat. Men de båda ogillade varandra då Curtiz var krävande och dessutom hade Flynn gift sig med Curtiz ex-fru...



När man ser detta äventyr som utspelar sig runt Sherwoodskogen och slottet i Nottingham, är det svårt att inte se det som en stor inspirationskälla till senare filmer som inte minst Star Wars (1977) och The Princess Bride (1987). Det är gott om svärdfajter, romantik mellan den rebelliske hjälten och prinsessan samt den klassiska kampen mellan gott och ont.



Australiern Errol Flynn passade bra i den här typen av äventyrsroller även om han personligen aldrig direkt varit en favorit. Han gör dock sitt och han gör verkligen Robin Hood till sin. Basil Rathbone, som året efter för första gången skulle spela Sherlock Holmes (totalt 15 filmer som mästerdetektiven) är bra som skurken Guy of Gisborne som gör allt för att stoppa Robin Hood. Claude Rains, som bl.a. hade framstående biroller i klassikerna Casablanca (1942) och Notorious (1946) spelar här en sliskig prins John. Och så har vi vackra Olivia de Havilland i rollen som Marion året innan Gone with the Wind (1939) och innan hennes två Oscarsvinster, bl.a. för The Heiress (1949). Dessutom lever hon än, 102 år gammal...






3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.0

fredag 15 februari 2019

El reino / The Realm



Titel: El reino / The Realm
Genre: Drama/Thriller
Land: Spanien/Frankrike
År: 2018
Regi: Rodrigo Sorogoyen
I rollerna: Antonio de la Torre, Bárbara Lennie, Josep Maria Pou, Mónica López

Handling: En spansk politiker vars högklassiga livsstil är baserad på korrupt och olaglig verksamhet hotar att bryta hela hans parti efter att en tidning avslöjat honom för allmänheten.

Omdöme: Regissören Rodrigo Sorogoyen har tagit med sig Antonio de la Torre (spanska motsvarigheten till Dustin Hoffman) från Que Dios nos perdone / May God Save Us (2016) till denna politiska dramathriller. Med en historia som skulle kunna utspela sig var som helst i världen synas den korrupta politiken genom ögonen av en av de korrupta.



Politikern Manuel López-Vidal (Antonio de la Torre) lever ett gott liv med sin fru och dotter. Kanske ett lite väl gott liv? När det uppdagas att han tillsammans med några lokala politiker från samma parti anklagas för korruption, blir det Manuel som får ta den värsta smällen. Istället för att acceptera sitt öde beslutar sig Manuel för att inte bara gå till botten med vem som läckt informationen utan även att själv försöka avslöja partiets smutsiga affärer.



Man brukar anklaga Hollywood-filmer för att vara övertydliga och det kan man verkligen inte säga om denna spanska film. Om man inte behärskar språket blir det även mycket textläsande då man bjuds på en hel del dialog. Men det är inte en tråkig pratig film vi får ta del av. Redan tidigt gäller det att hänga med när Manuel äter lunch med flera av sina partikollegor. Dessa kollegor kommer sedan spela en viktig roll när de blir indragna i korruptionsanklagelserna.



En intressant aspekt blir den elektroniska musiken som man inte riktigt hade förväntat sig i en sån här film. Den hjälper till att skapa en intensiv stämning mest hela tiden, trots att det åtminstone till en början är en pratig film. Men det gör att man liksom känner att mer är på gång. Man förstår inte exakt vad som hänt och lett till att Manuel och flera av hans partimedlemmar nu synas av det egna partiet, media och polisen. Men detta klarnar sakta men säkert under filmens gång, även om man lätt missar viktiga bitar då det är mycket information som sprutas ut.



Filmen lämnar till stor del det bästa till den andra timmen då Manuel pressas allt mer och behöver ta större risker. Att Manuel känner sig iakttagen och börjar frukta för sitt liv, är det bara paranoia eller finns det fog för misstankarna han har? Det blir en desperat kamp mot klockan för honom och man förstår mycket väl varför partiet och andra högt uppsatta skulle vilja tysta honom.

Allt som allt känns det som en realistisk och trovärdig titt på hur de maktgalna bara vill ha mer makt och pengar, utan att ha ett samvete. Blir allt bättre och intensivare ju längre in man kommer med några riktigt svettiga scener.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5