fredag 22 mars 2019

Mid90s



Titel: Mid90s
Genre: Drama
Land: USA
År: 2018
Regi: Jonah Hill
I rollerna: Sunny Suljic, Na-kel Smith, Lucas Hedges, Katherine Waterston

Handling: Historien utspelar sig i Los Angeles i mitten av 90-talet och följer Stevie, en 13-åring med ett problemfyllt hem som möter nya vänner i en grupp skateboardåkare.

Omdöme: Stevie (Sunny Suljic) är en liten grabb på 13 år som bor med sin ensamstående mamma (Katherine Waterston) och 18-årige storebror Ian (Lucas Hedges). Det är oklart om de är halvbröder, men mycket tyder på det. Ian är allt annat än snäll mot sin lillebror och misshandlar honom ofta, vissa gånger helt utan anledning. Stevie är dock oftast en glad och snäll pojke.



Stevie börjar lära sig åka skateboard och besöker en skateboardaffär där han träffar de något äldre Ray (Na-kel Smith), Fuckshit (Olan Prenatt), Fourth Grade (Ryder McLaughlin) och Ruben (Gio Galicia). Snart blir Stevie en i gänget och de fem umgås främst genom skateboardåkandet, men även med att bara prata eller gå på fester. Vad alla har gemensamt är trasiga hemförhållanden som får dem att ge sig ut på Los Angeles-gator med sina skateboards.



En sak som slår en genom filmens gång är att Lucas Hedges som storebror Ian inte utnyttjas tillräckligt. Han får mest agera sidokaraktär som allt som oftast är på dåligt humör och visar upp sina våldsamma tendenser. Vad orsaken är och vad han går igenom borde man ha utforskat mer för här fanns mer att hämta. Istället blir det Stevie och Ray som blir de intressantaste karaktärerna. Ray blir nästan den storebror Stevie alltid velat ha medan Stevie blir den lillebror Ray saknar.



Skådespelaren Jonah Hill gör här sin regidebut och har även skrivit manuset. Han var själv i samma ålder under mitten av 90-talet som huvudpersonen Stevie är i filmen. Men det är oklart om det handlar om hans uppväxt rakt av eller främst visar hur han upplevde att växa upp på 90-talet. Filmens stil påminner för övrigt en del om Richard Linklater och tidsperioden har fångats bra.



Den komponerade musiken står Atticus Ross och Trent Reznor för som ju bl.a. vann en Oscar för The Social Network (2010). Deras musik är även bra här och skapar en skön stämning varje gång den spelas. Deras musik kombineras med främst 90-tals låtar som oftast funkar, men inte alltid håller en lika hög nivå. Hade definitivt inte klagat om musiken av Ross/Reznor fått större utrymme, för när den dyker upp är den mycket bra och passande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar