måndag 25 mars 2019

Private Life



Titel: Private Life
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2018
Regi: Tamara Jenkins
I rollerna: Paul Giamatti, Kathryn Hahn, Kayli Carter, John Carroll Lynch

Handling: Ett par som lider av infertilitet försöker hålla sitt äktenskap på banan medan de sjunker djupare in i en konstig värld bestående av assisterad reproduktion och adoptionstankar. När deras doktor föreslår tredjepartsreproduktion brister det för dem, tills den nyligen avhoppade collegestudenten Sadie dyker upp och de bestämmer sig för att ompröva sitt beslut.

Omdöme: Richard (Paul Giamatti) och Rachel (Kathryn Hahn) är ett par som passerat 40-års gränsen. De bor i New York och har relativt framgångsrika karriärer. De senaste åren har de försökt bli gravida, utan lycka. Därför har de nu gått över till att ansöka om adoption samtidigt som de försöker med assisterad reproduktion.



När inget annat verkar funka har de ett till alternativ och det är att få hjälp från en tredje individ. Men det kostar en stor summa pengar och de vill inte ha någon de inte känner som de väljer ut från en internetsida. Då kommer Sadie (Kayli Carter) på besök efter att ha hoppat av sina collegestudier. Hon är Richards brorsdotter och kan vara villig att hjälpa paret som hon älskar. Men hur reagerar hennes föräldrar på detta och blir det för mycket för familjen?



Detta kom att bli Tamara Jenkins första film på över tio år efter hennes The Savages (2007). Utan att minnas så mycket från den filmen så är det lite samma typ av film vi får se här. Något som slår mig relativt tidigt och sedan håller i sig under filmens gång är att detta på många sätt känns som en Woody Allen-film. Det är ett relationsdrama men stundtals med en hel del humor. Även mellanpartierna skapar känslan av en Woody-film.



När filmen inleds känner man sig lite tveksam till om man verkligen ska ge filmen en chans. Men inom bara några minuter har man fastnat och vill se vad den ska bjuda på. Man får bra prestationer av Paul Giamatti och Kathryn Hahn (som skulle kunna vara Juliette Lewis syster) som paret Richard och Rachel. De får sedan fint sällskap av Kayli Carter i rollen som Sadie som liksom inbringar nytt liv i deras förhoppningar om att skaffa barn.



Även om filmen aldrig känns som den tappar stinget så är den två timmar långa speltiden en aning för lång. Man får gå igenom något av en berg- och dalbana med paret som inte verkar ha något slut. De båda vägrar att ge upp, trots att de kanske borde ha gjort det för länge sen. Betygsmässigt går också filmen lite i vågor för egen del då den bitvis nosar på ett högre betyg men räcker inte riktigt ända fram. En stark trea känns därför lagom.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar