onsdag 5 juni 2019

An American Werewolf in London



Titel: An American Werewolf in London / En amerikansk varulv i London
Genre: Skräck/Komedi
Land: USA/Storbritannien
År: 1981
Regi: John Landis
I rollerna: David Naughton, Jenny Agutter, Griffin Dunne, John Woodvine

Handling: De två amerikanska studenterna Jack och David är på vandringsresa genom den engelska landsbygden. Då det en natt är fullmåne attackeras de av en vargliknande varelse... Jack dör medan David blir svårt skadad. Han återhämtar sig på sjukhus i London, men får i sina drömmar besök av den avlidne Jack. Jack förklarar att det var en varulv som anföll de båda, och att David kommer att förvandlas till en sådan vid nästa fullmåne.

Omdöme: När En amerikansk varulv i London sågs för första gången minns jag att jag gillade den. När den sedan sågs om blev jag inte lika nöjd. Nu hade det gått många år sedan dess och det enda som mindes från filmen var den välkända transformationen från man till varulv. Skulle filmen ha mer att bjuda på än denna scen? Skulle det återigen bli lite av en besvikelse eller skulle man vara desto mer nöjd som när filmen sågs första gången?



Griffin Dunne, som man känner igen från trevliga Scorsese-filmen After Hours (1985) spelar Jack. Tillsammans med sin bäste vän David (David Naughton) har de två amerikanska studenterna kommit till norra delarna av England för att vandra. Tanken är att sedan fortsätta till Italien för att fullborda sin tre veckors resa. Det regniga och kalla vädret blir snart det minsta problemet för de två när de attackeras av något...



David hamnar på sjukhus i London och behandlas för sina skador av sjuksystern Alex Price (Jenny Agutter) och Dr. Hirsch (John Woodvine). David har tur som överlevde attacken under vandringen, men lider av starka mardrömmar. Han är också övertygad om att han attackerades av något djurliknande monster, vilket både polisen och vittnena inte vill höra. Alex bestämmer sig för att ta hand om David när han lämnar sjukhuset och attraktion uppstår. Men vad händer med David när det blir fullmåne?



Det första man måste säga om filmen är att det är en skräckkomedi, men aldrig så det känns fånigt. Det är nämligen rejält brutalt under attackerna. Humorn funkar dock bra och här är det bra att ha en duktig regissör som John Landis. Lite kul att han två år senare skulle komma att regissera musikvideon till Michael Jacksons låt "Thriller" där temat är lite liknande som här.



Personligen blev det en trevlig titt som snarare bekräftade det man kände första gången man såg filmen än vid förra omtitten. Det är en skön skräckkomedi som hittar den rätta balansen och tonen. Transformationen är gjord utan dataeffekter och det är (oftast) att föredra, trots att filmen har många år på nacken. Det blir mer effektfullt på det här viset. Men filmen har alltså mer än själva transformationen. Humorn funkar, attackerna övertygar för det mesta, man får passande musik av Elmer Bernstein och en genomgående småmysig stämning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

2 kommentarer:

  1. Småmysig var rätta orden även om filmen rymmer en viss tragik men det är liksom inbyggt i varulvsmyten. Missn att när jag såg den första ggn så tyckte jag filmen slutade lite tvärt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, den har en viss tragik mitt i allt småmysiga och bland humorn. Det är trots allt något jag finner lyckat.

      Radera