söndag 2 juni 2019

Domino



Titel: Domino
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Danmark/Frankrike/Italien/Belgien/Holland
År: 2019
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Carice van Houten, Guy Pearce, Søren Malling

Handling: En Köpenhamnspolis söker efter rättvisa efter att hans partner knivhuggits av en mystisk man.

Omdöme: När den gamle räven Brian De Palma (som inte gjort något bra på väldigt länge) ger sig på Nordic Noir (eller Scandinavian Noir), blir man både lite nyfiken och fundersam. Manuset har norrmannen Petter Skavlan skrivit. Han hade tidigare skrivit den Oscarsnominerade Kon-Tiki (2012) och den mycket trevliga Den 12. mann (2017).



Köpenhamnspolisen Christian (Nikolaj Coster-Waldau) och hans partner Lars (Søren Malling) är ute på ett rutinuppdrag där de undersöker ordningsstörning i en lägenhet. När de på väg upp till lägenheten stöter på en misstänkt man med blod på skorna, griper de mannen. De gör sedan en makaber upptäckt uppe i lägenheten och sedan går saker väldigt fort. Lars blir svårt knivhuggen av den misstänkte. Christian paras nu ihop med Alex (Carice van Houten) i jakt på den misstänkte som leder dem till ett terroristnätverk som tar dem från Köpenhamn via Bryssel ner till Almeria i södra Spanien.



Det finns ett par saker att ta upp med den här filmen. Först vill jag nämna musiken av De Palmas gamle vapendragare Pino Donaggio. Detta blev den åttonde filmen (om jag räknat rätt) som han gjort musiken, som inleddes med Carrie (1976). Många gånger gillar jag hans musik i De Palmas filmer. Ibland blir den dock lite för mycket och opassande. Det förstör tyvärr spänningsmomentet. Här är musiken alltför ofta just opassande, även om den tar sig en del längre in.



Sen har vi språket. Det funkar förvisso så här, men det bästa hade så klart varit om våra danska vänner fått prata danska och inte engelska som här. Alla andra får prata sina språk, vare sig det är franska, arabiska, spanska eller amerikansk engelska för CIA-agenten Joe (Guy Pearce). Hade helt klart varit att föredra att alla pratar "sitt" språk. En sak man kunde ha gjort hade varit att ta in en amerikan som ska hjälpa till med utredningen och då hade man per automatik fått in engelsk dialog naturligt.



Vad gäller manuset så är det inte direkt något nytt man bjuds på. En typisk polisfilm där en polis är ute efter hämnd kombineras med terrorism på europeisk mark. På det stora hela känns det ganska övertygande, men längre in tar manuset lite väl enkla utvägar för att få ihop det. Slumpen är lite för stor på sina håll och det borde man ha gjort bättre. Även själva upplösningen blir smått skrattretande när röken lagt sig. Uppbyggnaden innan dess är nog ändå då filmen funkar som bäst.



En sak är säker, detta är ett steg framåt från den usla Passion (2012) som var De Palmas senaste film innan denna. Det är ingen comeback för gamla goda De Palma. Ändå får man med mycket av hans stil och vad man gillat i flera av hans andra filmer från inte minst 80- och 90-talet. Det negativa väger dock lite tyngre vilket är synd när en del funkar bra. Tänker bl.a. på Nikolaj Coster-Waldau och inte minst Guy Pearce som är stabila. Gränsfall, men är snäll och ger den knappt godkänt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar