onsdag 21 augusti 2019

Parasite



Titel: Gisaengchung / Parasite
Genre: Drama/Komedi/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2019
Regi: Bong Joon-ho
I rollerna: Song Kang-ho, Lee Seon-gyun, Jo Yeo-jeong, Choi Woo-sik

Handling: Historien kretsar kring Kim Ki-taek och hans familj. De får ett märkligt intresse i den glamourösa familjen Park som kommer från en helt annan social bakgrund och steg för steg försöker de infiltrera familjen Parks liv.

Omdöme: Denna korean vann Guldpalmen i Cannes 2019. För regin står Bong Joon-ho som tog mig med storm med Memories of Murder (2003). Den följde han upp med stabila filmer som The Host (2006) och Mother (2009) innan det blev engelskspråkig film med Snowpiercer (2013) och Okja (2017). Här har han alltså vänt hem och kanske funnit skaparglädjen på nytt.



Familjen Kim består av pappa Ki-taek (Song Kang-ho), mamma Chung-sook (Jang Hye-jin), sonen Ki-woo (Choi Woo-sik) och dottern Ki-jung (Park So-dam). De lever i en källarlokal och kopplar upp sig på grannarnas wi-fi så gott de kan. För tillfället har ingen av dem jobb. Men när sonens vän kommer med ett förslag, förändras allt. Vännen är privatlärare i engelska åt en ung tjej med rika föräldrar, men nu ska han plugga utomlands. När sonen Ki-woo nästlar sig in hos den rika familjen Park, ger det familjen Kim chansen att göra det de kan bäst - att parasitera på andras bekostnad.



Precis som i regissörens andra filmer, och i många koreanska filmer för den delen, är det en salig blandning genrer. Det hela inleds som en komedi blandat med ett socialt drama, dock av det lättsammare slaget. När filmen är slut har filmens ton övergått till något klart mörkare. Där emellan kan man inte vara säker på vad man ska bjudas på och att gissa sig fram är i princip onödigt. Det är bäst att låta sig överraskas och se vart det leder.



Det bör sägas att en sån här hyllad (och prisbelönt) film automatiskt har vissa krav och förväntningar på sig. Utan att veta mycket om filmen på förhand tog det ett tag att komma in i den. Eller rättare sagt, man kommer in i handlingen i princip per omgående, men den greppar inte tag i mig. Inte förrän en bra bit in. Den växer istället på en och just när man börjar bli komfortabel med den parasiterande familjen omkullkastas det mesta och in kommer nya karaktärer och förvecklingar. Det är helt klart ett intressant grepp som till slut blir lyckat.



Man bör helst inte veta så mycket om vad som händer så det enda man kan säga är att man får ha lite tålamod för det blir bättre längre in. Det är definitivt inte i klass med Memories of Murder (2003), men den är nog god tvåa bland regissörens filmer. Den växer på en och har som vanligt ett elegant foto, och givetvis mycket regn när det handlar om koreansk film. Även om det är ett bra manus så finns det några saker som inte är helt klockrena. Vissa känns som man lagt in för att ha en enkel utväg, andra blir lite konstiga. En sak är säker och det är att man får se något man inte sett förr. Det i sig är uppskattat och något koreanerna ofta är bra på.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar