söndag 25 augusti 2019

The Departed (Revisited)



Titel: The Departed
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Matt Damon, Leonardo DiCaprio, Jack Nicholson, Vera Farmiga, Martin Sheen, Mark Wahlberg, Alec Baldwin, Ray Winstone

Handling: Två män från olika sidor om lagen är undercover inom Boston-polisen och i den irländska maffian. Våld och blodspillan kokar när upptäckter görs och mullvaderna blir tvingade att finna sin fiendes identitet.

Omdöme: Ett par år efter Hong Kong-originalet Infernal Affairs (2002) skulle Hollywood slå på stort när man valde Martin Scorsese som regissör och plockade in ett flertal stjärnor. Hälften av den runt $90m stora budgeten lär ha gått till skådespelarna. Filmen kom att spela in klart mer än så och kammade dessutom hem fyra Oscars för bästa film, regi, manus och klippning. Enda nomineringen den inte vann för var för bästa manliga biroll (Mark Wahlberg).



Colin Sullivan (Matt Damon) och Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) har båda gått igenom polisutbildningen i Boston och är två mycket duktiga och smarta unga män. Sullivan har vid ung ålder tagits under vingarna av gangsterbossen Frank Costello (Jack Nicholson), vilket har gjort att han snabbt kunnat stiga i graderna och jobba åt Costello från insidan. Costigan å sin sida har det inte lika lätt, men får chansen att visa vad han går för när kapten Queenan (Martin Sheen) och sergeant Dignam (Mark Wahlberg) rekryterar honom för att infiltrera Costellos gäng.



Det känns inte ett dugg konstigt att manuset av William Monahan (och Scorseses regi) kom att vinna en Oscar då filmen har ett otroligt bra flyt och rätt intensitet över den 150 minuter långa speltiden. Eftersom det är många bra karaktärer att följa spelar det ingen roll vem man följer, det är hela tiden intressant. Det är inte alltid fallet med en rad kända ansikten i en och samma film.



Tycker man valt rätt skådespelare i de flesta rollerna. Jack Nicholson får köra sitt och är verkligen Costello. Likaså gillar jag Martin Sheen och Mark Wahlberg, även om den senares karaktär kanske inte känns helt realistisk med sin vulgära stil. Å andra sidan är det underhållande och funkar. Vera Farmiga som psykiatrikern Madolyn är också bra när hon hamnar mellan Sullivan och Costigan. Vad gäller de två huvudpersonerna hade de inte varit mina förstahandsval för rollerna. Personligen funkar ändå Matt Damon bättre än Leonardo DiCaprio och känns överlag lite mer övertygande. Å andra sidan har de karaktärer med olika personligheter att spela vilket också spelar in.



Detta är en film som när den sågs när det begav sig gillades, men väldigt lite mindes från den. Därför var det kul att kunna konstatera att det är en mycket bra film som håller fint. Det hjälper också att den inte hade setts på ett tag då det på många sätt var som att se den för första gången med tanke på att man inte kom ihåg mycket från den. En kvalitativ och hård film som inte viker ner sig utan istället höjer insatserna mot slutet och går på knock.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar