söndag 6 oktober 2019

28 Days Later



Titel: 28 Days Later / 28 dagar senare
Genre: Drama/Skräck/Sci-Fi/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2002
Regi: Danny Boyle
I rollerna: Cillian Murphy, Naomi Harris, Brendan Gleeson, Christopher Eccleston

Handling: En virusepidemi har brutit ut i England. Viruset är mycket smittsamt och gör att de som drabbas hamnar i ett permanent tillstånd av mordiskt raseri. På bara 28 dagar har hela landet smittats och ödelagts. Endast ett fåtal överlevande finns och de tvingas nu in i den hårda kampen för en ny framtid.

Omdöme: Det har gått 28 dagar sedan ett extremt smittsamt virus spridits. Jim (Cillian Murphy) vaknar upp på ett ödelagt sjukhus i London. Han har legat i koma efter en olycka och är nu helt ensam utan att veta vad som hänt. När han ger sig ut på Londons gator upptäcker han att det är lika öde där. Kusligt var ordet, och detta fångas väldigt bra under hela filmen, i synnerhet när Jim är ensam under inledningen. Plötsligt stöter han dock på... något. Infekterade som blivit till slags väldigt aggressiva och snabba zombies. Det är då han träffar två andra överlevande i Selena (Naomi Harris) och Mark (Noah Huntley) som räddar honom.



En film som sågs när den kom och även setts efteråt. Gillade den nog mer när den kom, men sevärd är den och bjuder på något lite annat än den standardiserade Hollywood-filmen i "zombiegenren", även om det alltså inte är en utpräglad zombiefilm. Skulle ändå vilja dra lite paralleller med Dawn of the Dead (2004) som kan falla i lite samma kategori, även om den har mer humor och är en utpräglad zombiefilm.



Danny Boyle har regisserat och det skulle bli andra filmen skriven av Alex Garland som han regisserade. Den första var The Beach (2000). Ett tredje samarbete kom även i och med Sunshine (2007). Garland skulle senare själv bli en skaplig regissör med Ex Machina (2015) och Annihilation (2018).



Filmen har ett bra manus för en sån här film som lätt kan ha en bra idé, men inte kunna fullfölja det och falla på logiska luckor eller att det bara urartar. Här är det istället snarare tvärtom. Det blir bättre när man närmar sig slutet och våra hjältar får kämpa för sin överlevnad mot annat än bara infekterade.



En sak man inte kan undgå att notera är att man filmat digitalt. Då det var relativt tidigt med tekniken så tycker jag det märks tydligt att kvalitén inte var den bästa. Det ger också filmen en ganska unik look som i och för sig funkar och även till viss del passar. Det är stundtals snyggt, men det finns ett stort problem. Problemet är när de infekterade kommer in i bilden och går till attack. Då känns det väldigt ryckigt, alldeles för närgånget och mest bara kaosartat. Kanske var det tanken, men på något sätt känns det lite som ett billigt trick att använda många klipp och bli för närgången så att man inte riktigt ser vad som händer. Blir för ryckigt helt enkelt, och det har att göra med det tidiga digitala fotot.



På grund av ovan nämnda brister blir upplevelsen inte optimal, trots att det finns andra saker att gilla med filmen. Sen har jag också lite svårt för dystopiska miljöer som det handlar om här. Bara en massa förstörelse och inte mycket hopp. Därför blir det bättre när våra hjältar anländer till Manchester där fokuset skiftar en del från virusinfekterade till vem du kan lita på bland dina egna...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

4 kommentarer:

  1. Håller med om ryckigheten som förtar känslan ngt som bröderna Scott av och till var/är förtjusta i: Ett otyg. Gillar faktiskt uppföljaren bättre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en av filmens svagheter, det ryckiga digitala fotot. Men det är också en styrka på sätt och vis då det ger filmen en egen look och det funkar så länge det inte blir ryckigt.

      Radera
  2. Jag hade inga större problem med ryckigheten och håller denna mycket högt. Vilka paralleller tänker du specifikt på när det gäller Snyders Dawn...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fotot är utan tvekan en del av filmens upplevelse. Tycker det funkar så länge inte de infekterade är med i bilden (alltså när kameran och klippningen håller sig lugn).

      Tänker så klart mest på att vi har en grupp människor som tillsammans måste slåss mot de infekterade. De tar sig till en plats som de kan hålla ställningarna från. Gruppen hotas från insidan osv. Tycker båda har sina styrkor och funkar bra i genren.

      Radera