onsdag 2 oktober 2019

Somewhere in Time



Titel: Somewhere in Time / Någonstans i tiden
Genre: Romantik/Drama/Fantasy
Land: USA
År: 1980
Regi: Jeannot Szwarc
I rollerna: Christopher Reeve, Jane Seymour, Christopher Plummer, Teresa Wright

Handling: Den olycklige pjäsförfattaren Richard blir kär i ett 70 år gammalt porträtt av en skådespelerska. Med viljans hjälp reser han bakåt i tiden för att träffa henne.

Omdöme: Tidsresor och romantik med Stålmannen Christopher Reeve och Bondbruden Jane Seymour baserat på ett manus av Richard Matheson baserat på hans bok. Året är 1972 när den unge pjäsförfattaren och studenten Richard Collier (Reeve) efter en pjäs besöks av en gammal dam som ger honom ett fickur och säger "kom tillbaka till mig". Han blir förstummad och har ingen aning om vem det var. Men flera år senare drar något honom till Grand Hotel där han får syn på ett porträtt från 1912 föreställandes den unga och vackra skådespelerskan Elise McKenna (Seymour).



Med hjälp av sin gamle filosofiprofessor som menar på att han kunnat resa tillbaka i tiden genom självhypnos, testar Richard detta i hopp om att förflytta sig till år 1912 för att träffa Elise på Grand Hotel. Givetvis går det vägen efter några svettiga försök. Att få träffa Elise visar sig dock inte vara det lättaste då hennes manager W.F. Robinson (Christopher Plummer) är som en hök och överbeskyddande av sin guldklimp.



Tidsresefilmer är inte alltid bra, men oftast intressanta och kul när någon förflyttas till en annan tidsperiod och inte riktigt passar in. Richard försöker smälta in med tidsenlig utstyrsel, men lyckas bara delvis. Han uppträder även lite konstigt och håller ingen låg profil på Grand Hotel. Men han vet vad han kommit för och det är Elise. Han bara ska träffa henne och hon ska bli hans.



Det blir lite som en klassisk saga där en prins ska komma och rädda sin prinsessa och där en ond kung eller liknande står i vägen. Man kan inte undvika att tycka att hela upplägget med självhypnos är simpelt och inte särskilt trovärdigt. Men vem säger att Richard inte bara förflyttas 70 år tillbaka i tiden i sitt eget huvud? Det behöver inte vara fel med att drömma och fantisera. Problemet för Richard är att det blir en verklighet som han inte vill leva utan.



Hade länge känt till denna film som ses som något av en romantisk klassiker. Christopher Reeve har aldrig direkt övertygat, men har inte heller något emot honom. Här får han spela en roll som passar honom bra och som han klarar av, även om han inte ger rollen den rätta charmen och humorn som en riktigt bra skådis hade gjort. Jane Seymour passar fint som kärleksintresset medan Christopher Plummer borde fått mer att jobba med. Alltid gillat honom.



Vad som lockade mest med filmen var givetvis att John Barry stått för musiken. Inte hans mest framstående verk, men utan tvekan fint och en starkt bidragande orsak till den oftast mysiga känslan. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar