lördag 12 oktober 2019

They Shoot Horses, Don't They?



Titel: They Shoot Horses, Don't They? / När man skjuter hästar så... / Maratondansen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1969
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Jane Fonda, Michael Sarrazin, Susannah York, Gig Young, Bruce Dern, Michael Conrad

Handling: Det är depression och människor gör vad som helst för pengar. Någon får idén att starta en maratondans som ska visas för en betalande publik. Par ska dansa dygnet runt så länge de orkar, de som håller ut längst vinner en stor summa pengar. Men allt eftersom timmarna går blir de tävlande mer och mer som djur på en cirkus, lidande framför den stora roade massan. Är det värt det?

Omdöme: Hur kul kan det vara med maratondans i två timmar? Ja, då det handlar om en extrem tävling som inte avgörs på ett par timmar, inte heller på ett par dagar men flera veckor (!) så får deltagarna en hel del att bita i. De får endast vila i tio minuter varannan timme, utöver det måste de dansa/röra på sig oavbrutet. De får även äta under tävlingens gång, mitt på dansgolvet men måste hela tiden vara i rörelse, det ser domarna till.



Lekledaren för danstävlingen är Rocky (Gig Young) och han är en skön typ. Han håller igång publiken och deltagarna, och påminner starkt om programledaren Damon Killian i The Running Man (1987). Gig Young vann för övrigt en Oscar för bästa biroll. Bland deltagarna syns Jane Fonda och Susannah York som båda nominerades och är bäst vid sidan om Gig Young. Totalt blev det hela nio Oscarsnomineringar, men ingen för bästa film och alltså bara en vinst.



Filmen slänger in kortare flashbacks med en av deltagarna i form av Robert (Michael Sarrazin). Dessa väcker nyfikenheten. Vad innebär de och hur hänger de ihop med resten av storyn? Tävlingen innehåller även ett moment som kan liknas vid Rollerball (1975) fast utan rullskridskor. Ett tiominutersmoment som sållar bort tre par åt gången.



Det är allt en något udda film det här. Mer annorlunda än riktigt bra skulle jag vilja påstå. Det finns något där och som sagt är användandet av flashback-sekvenserna smart för att bryta mönstret och ge en något att fundera över. Annars är dess styrka karaktärerna och de gedigna prestationerna som följer. Upplösningen är även oväntad och sänker inte direkt upplevelsen.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9

2 kommentarer:

  1. Såg denna för länge sedan och gillade filmen. Utspelades den inte under amerikanska depressionen? Tungt slut - usch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst gjorde den det, vilket sällan är en fördel för egen del (för deppigt). Men ja, det är en film som sätter sig och slutet höjer en del.

      Radera