onsdag 20 november 2019

Jojo Rabbit



Titel: Jojo Rabbit
Genre: Komedi/Drama/Krig
Land: Nya Zeeland/Tjeckien
År: 2019
Regi: Taika Waititi
I rollerna: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Scarlett Johansson, Sam Rockwell

Handling: Jojo är en ung tysk pojke, som uppfostras av enbart sin mamma. Jojos enda umgänge är hans låtsaskompis Adolf Hitler. Hans naiva patriotism ställs på prov när han träffar en ung flicka som vänder upp och ner på hans världsbild.

Omdöme: Nyzeeländaren Taika Waititi hade tidigare gjort What We Do in the Shadows (2014) och Hunt for the Wilderpeople (2016) som man sett. Två underhållande och på sina håll roliga filmer. Om han skulle lyckas driva med Adolf Hitler (som han spelar själv) eller inte var oklart.



Jojo (Roman Griffin Davis) är en 10-årig tysk pojke som går med i Hitlerjugend tillsammans med sin enda vän Yorki (Archie Yates). Deras instruktör är Kapten Klenzendorf (Sam Rockwell), mer känd som Kapten K. Jojo har en låtsasvän i självaste führern - Adolf Hitler (Taika Waititi) som är hans stora idol och som kan ses som hans fadersfigur nu när pappan varit försvunnen. Mamma Rosie (Scarlett Johansson) uppfostrar själv sin son, men har en hemlighet som hon döljer från sin son. Hon skyddar nämligen den unga judisk tjejen Elsa (Thomasin McKenzie) som gömmer sig innanför väggen på övervåningen.



Till stor del går det ut på att driva med och ge en känga till Hitler och nazismen. Givetvis kommer Charlie Chaplin och hans The Great Dictator (1940) upp på näthinnan även om den har en annan poäng. Det blir inte bara humor och satir här då Jojo går igenom ett par tunga händelser när vi kommer längre fram i historien. Saker som kommer något oväntat och ger det hela ett mörker som jag ändå tycker funkar. Det hade annars kunnat bli för mycket av det goda, så det är bra att man får med krigets baksida också för att göra en påmind om vad som står på spel. Det hela bygger för övrigt på en bok av Christine Leunens.



Humorn går inte alltid hem bör sägas, men ofta gör den det. Roman Griffin Davis som Jojo blir en trevlig ny bekantskap och funkar bra, vilket är viktigt. Thomasin McKenzie som Elsa visar att hennes övertygande genombrottsroll i Leave No Trace (2018) inte var någon slump. Hon är mycket duktig även här. Archie Yates som Yorki är helfestlig varje gång han är med och en av filmens behållningar. Även de vuxna sköter sig bra, inte minst Sam Rockwell som glider in i sin roll utan problem.



Helt enkelt en trevlig film som inte gör en besviken. Visst är det inte en modern klassiker på något sätt, men det kunde lika gärna blivit något mycket sämre av det hela. God underhållning där humorn för det mesta funkar. Ibland inte alls, men det är svårt att inte gilla flera av karaktärerna, prestationerna och skämten man bjuds på. Definitivt fler plus än minus när man sammanfattar vad man fått se.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.1

---

Om visningen: Sista visningen på årets festival för egen del går på Park kl. 12:30. Träffar på Jojje som ska på filmen med sin bror, plus Henke som kommer lite senare när vi tagit platser inne i salongen. Som vanligt på Park vill man undvika att någon lång sitter precis framför en då lutningen är i princip obefintlig. Visningen blir välbesökt och när så ett par sätter sig framför mig är jag inte nöjd över att den längre av dem sätter sig framför mig. Men skönt nog glider han ner i sätet redan under reklamen. De byter sedan plats precis när filmen börjar då en man med Bozo the Clown-frisyr sitter framför dem på nästa rad. Men det gör inte mig något då sikten blir bra.

Henke däremot har inte lika bra sikt då de sista som kommer in i salongen tar de två platserna framför honom med en ganska lång kille som sätter sig framför honom. Henke väljer att sätta sig längst ut på kanten istället för fri sikt.

Visningen går bra för egen del då jag har lediga stolar på båda sidor om mig. Däremot känner jag då och då av en svettlukt som kommer och går, blandat med någon parfym. Eller är det verkligen som Jojje sa på någon tidigare visning att det kan vara en parfym som luktar som svett? Om det luktar svett är det svett och trevligt är det inte...

Efter visningen pratar jag, Henke, Jojje och hans bror utanför Park om filmen och sammanfattar festivalen. Jojje och hans bror ska vidare på vinnarfilmen medan jag och Henke ska bege oss hemåt. Själv känner jag mig ganska nöjd och det verkar som Henke tyckte detsamma.

2 kommentarer:

Henke sa...

Mycket bra film och min revy kommer ut på fredag.

Hehe, den där biografen Park är frustrerande. I princip ingen lutning alls vilket leder till att det är ett lotteri om man ska få ett huvud som skymmer duken eller ej. Som du skrev kom det ett par mycket sent, precis innan reklamen skulle ta slut och slog sig ner på raden framför oss och den längsta satt sig rakt framför mig. Lyckligtvis var platsen allra längst ut till vänster på vår rad ledig, fyra platser till vänster alltså. Jag flyttade dit och kunde se hela duken. Filmupplevelsen blir lite bättre så.

Movies - Noir sa...

Håller med om att sådant kan påverka filmupplevelsen. Att ha någon som skymmer sikten gör åtminstone för egen del att filmupplevelsen blir lidande. Känns liksom som man inte kommer in i filmen på samma sätt då.

Gillar ändå Park, även om lutningen är ett minus.