torsdag 17 september 2020

Jo



Titel: Jo / Liket i lusthuset
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 1971
Regi: Jean Girault
I rollerna: Louis de Funès, Michel Galabru, Bernard Blier, Claude Gensac

Handling: Fransk komedi om en författare som utsätts för utpressning, mördar sin utpressare och försöker gömma liket, vilket leder till massor av lustigheter och förvecklingar.

Omdöme: Denna franska film bygger på en pjäs som fick en amerikansk motsvarighet redan med The Gazebo (1959). I den var det Glenn Ford som axlade huvudrollen. Här är det franske komikern Louis de Funès. Utan att ha sett den amerikanska versionen så känns det givet att de Funès på egen hand ger filmen mer humor. Men inte ens han kan rädda filmen från att vara högst medioker.



Antoine Brisebard (Louis de Funès) är en pjäsförfattare som skriver komedier, men som nu testar att skriva en deckarhistoria med ett mordmysterium. Han försöker komma på ett sätt att döda en man och komma undan med det. Hans vän och advokat Colas (Guy Tréjan) hjälper honom med idéer. När så Antoines hustru, skådespelerskan Sylvie (Claude Gensac) införskaffar ett lusthus som ska sättas upp på deras tomt, kommer Antoine med den briljanta idén - begrava kroppen under lusthuset. Antoine är i själva verket utsatt för utpressning och planerar att döda utpressaren vid namn Jo som ska komma förbi huset och hämta utpressningspengarna.



Detta visar sig vara en crazy-komedi där hela handlingen utspelar sig i Antoines och Sylvies hus och tomt. Ett hus som de för övrigt håller på att sälja. Det kommer och går en hel del personer så som paret som vill köpa huset, hushållerskan, byggarbetarna och inte minst polisen med inspektör Ducros (Bernard Blier) i spetsen. Det blir en rad förvecklingar och det borde leda till en hel del humor och skratt. Riktigt så blir det inte, tyvärr. Det är kanske två-tre gånger som filmen lyckas vara ordentligt rolig. Annars är det mest överdrivet och nästan barnsligt.



Man såg fram emot en komedi lik Oscar (1967) som också bygger på en pjäs och ser de Funès i huvudrollen. Den lyckas dock avsevärt mycket bättre med att konstant vara rolig, har ett smartare manus och är helt enkelt på en högre nivå i det mesta. Louis de Funés får inte heller ta ut svängarna ordentligt och bli så där hysterisk då han är som bäst. En sak som sticker ut och oftast blir bra här är musiken vars toner ibland påminner om Bond, ibland om Ennio Morricone.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar