onsdag 16 september 2020

Wasabi



Titel: Wasabi
Genre: Action/Komedi
Land: Frankrike/Japan
År: 2001
Regi: Gérard Krawczyk
I rollerna: Jean Reno, Ryôko Hirosue, Michel Muller, Carole Bouquet

Handling: Hubert är en överarbetad, aggressiv fransk polis som slår ner polischefens son och därför blir påtvingad ledighet. På sin första lediga dag blir han kontaktad av en man som berättar att Huberts stora kärlek, Miko, som han inte träffat på 19 år, har avlidit. Då Hubert står ensam i testamentet åker han till Tokyo för att få se henne en sista gång. Väl där märker han att det är något bakom Mikos död som inte är som det ska.

Omdöme: Ta Jean Reno i huvudrollen, Luc Besson med manuset och Paris och Tokyo som skådeplats, då får man per automatik en bra film. Fel. De lyckade samarbetena mellan Reno och Besson gav oss en gång i tiden fin-fina filmer som Le grand bleu (1988), Nikita (1990) och Léon (1994). Här har Besson endast producerat och stått för manuset. Han borde helt klart ha hållit sig till de seriösare och djupare filmerna som tidigare nämnts än dessa oinspirerade alster. Förvisso skrev han senare manuset till lyckade Taken (2008), men detta är inte något i närheten av den.



Reno spelar Paris-polisen Hubert som är en man som närmar sig 50 och har rykte om sig att vara en hårdhänt polisman. Hans privatliv består av att på söndagarna spela golf för att varva ner. Han har inte kunnat släppa sitt livs kärlek Miko som han hade ett förhållande med för snart 20 år sedan som en dag spårlöst försvann. Just som han försöker gå vidare får han ett samtal om att Miko gått bort och att han står i hennes testamente. Han hoppar på första bästa plan för att ta sig till Tokyo och ta farväl. Väl där får han reda på att Miko har en 19-årig dotter, Yumi (Ryôko Hirosue) som även är hans dotter. Han upptäcker även att yakuzan är ute efter Yumi och att Miko inte dog av naturliga orsaker...



När Hubert anländer till Tokyo känns det som filmen äntligen kan ta fart och bli bättre. För i ärlighetens namn är filmen inget vidare under de första tjugo minuterna i Paris. Redan inledningsvis är det nära att man stänger av, men vill ändå ge det en chans och se om det alltså kan bli bättre i Tokyo. Lite bättre blir det allt när Hubert måste skydda Yumi samtidigt som han får en chans att lära känna sin dotter, som inte vet att han är hennes pappa. Men man gör alldeles för lite av staden Tokyo som aldrig riktigt får blomma ut. Istället utspelar sig mycket inomhus. Det saknas liksom finess och blir överlag ganska oinspirerat.



Hubert är på sätt och vis en slags Dirty Harry-kopia, med den stora skillnaden att actionscenerna är överdrivna där folk flyger flera meter när de blir skjutna osv. Det som nog funkar bäst är relationen mellan Hubert och Yumi som ger det hela en del av värde. Huberts sidekick i Tokyo, Momo (Michel Muller) ska agera comic relief men har svårt att övertyga då han inte är särskilt rolig.



Har inget emot actionkomedier, men då ska de vara roliga, ha bra action och vara underhållande. Åtminstone en av dessa ingredienser bör en sån här film ha, och det har inte denna.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar