lördag 2 juli 2022

Rubikon



Titel: Rubikon
Genre: Sci-Fi
Land: Österrike
År: 2022
Regi: Magdalena Lauritsch
I rollerna: Julia Franz Richter, George Blagden, Mark Ivanir, Nicholas Monu

Handling: Efter en katastrof på jorden är planeten täckt av en giftig dimma. Besättningen på rymdstationen måste bestämma sig för om de ska riskera sina liv för att ta sig hem och hjälpa överlevande, eller förbli säkra i stationens "algsymbiossystem".

Omdöme: Österrikisk sci-fi/rymdfilm hör inte till vanligheterna. Grannlandet Schweiz gjorde Cargo (2009), så varför inte? Vi kastas in i handlingen när soldaten Hannah Wagner (Julia Franz Richter) och Dr. Gavin Abbott (George Blagden) anländer till den internationella rymdstationen Rubikon. Där hälsas de välkomna av den lilla besättningen med Dmitri Krylow (Mark Ivanir) i spetsen.




Wagner har ett hemligt militärt uppdrag som hon ska genomföra. Men innan hon hinner är katastrofen ett faktum - jorden har täckts av en gigantisk giftig dimma som gör planeten obeboelig. Krylow har lyckats ta fram ett algsymbiossystem vilket gör att de kan förnya syret ombord rymdstationen. Wagner och Gavin vill göra ett försök att ta sig ner till jorden med algsymbiossystemet för att rädda de överlevande som gömmer sig i bunkrarna, men Krylow delar inte den uppfattningen...




Det behövs inte en påkostad Hollywood-film för att lyckas med den här typen av film. Effekterna är tillräckligt välgjorda och tillfredsställande för att det ska funka bra. Nu väljer man att inte visa så mycket eller dra på för fulla muggar, vilket nog är rätt val. En hel del av handlingen utspelar sig inne på rymdstationen. Scenografin blir därför viktig och den kan man inte heller klaga på. Filmen lyckas helt enkelt bra med sin look.




Vad som funkar desto sämre är skådespeleriet som genomgående saknar inlevelse och övertygelse. Det skulle i så fall vara Mark Ivanir som funkar bäst i rollen som Krylow, vilket även är den bästa karaktären i filmen. Julia Franz Richter i huvudrollen som Wagner är däremot klart svagast medan Dr. Gavin Abbott är den svagaste karaktären.




Det som till slut blir uppenbart under filmens gång är att det blir lite småtråkigt att ta sig igenom de nästan 110 minuterna. Få karaktärer, få platser och handlingen står och stampar på samma ställa lite för länge. Det saknas helt enkelt driv i storyn. Nu blir det mest att de överlevande diskuterar, argumenterar och aldrig riktigt kommer till skott. Dock inte en direkt dålig film, bara att den blir lite småseg vilket aldrig är positivt.

2.0 - Skådespelare
2.5 - Handling
2.5 - Känsla
3.0 - Musik
3.5 - Foto
--------------
13.5 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 4.7

The Odd Couple (Revisited)



Titel: The Odd Couple / Omaka par
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1968
Regi: Gene Saks
I rollerna: Jack Lemmon, Walter Matthau, Herb Edelman, John Fiedler

Handling: Felix bryter upp med sin fru för att han är pedant. Hans bästa vän Oscar bestämmer sig för att låta honom flytta in i sin åttarumslägenhet i New York. Problemet är bara att Oscar är en riktig slarver. De två kompisarna är en hemsk kombination.

Omdöme: Radarparet Jack Lemmon och Walter Matthau kom att göra sin andra av tio filmer tillsammans (elva om man räknar Kotch (1971) där Lemmon regisserade Matthau i huvudrollen). Den första var The Fortune Cookie (1966) och den sista var passande nog The Odd Couple II (1998).



En förtvivlad Felix (Jack Lemmon) känner att hans liv är över när det tar slut med frun. Han kan inte tänka sig leva utan sin älskade fru och barnen, så självmord verkar vara enda utvägen. När det misslyckas låter hans bäste vän Oscar (Walter Matthau) flytta in hos honom. Han har trots allt en åttarummare mitt på Manhattan och bor ensam efter att hans fru lämnat honom.



Felix och Oscar må vara bästa vänner, men de har aldrig bott tillsammans tidigare. Oscar, som är en slarver som låter saker ligga där han lämnade dem, inser snart att Felix är en riktig pedant. Inte bara det, han är även en hypokondriker. Det tar därför inte många dagar innan deras vänskap blir rejält ansträngd.



Klassisk komedi som bygger på en pjäs och ett manus av Neil Simon. I den hyllade pjäsen spelade Walter Matthau och Art Carney, men Carney ersattes alltså av Lemmon i filmversionen. Tanken var att återförena trion Matthau, Lemmon och demonregissören Billy Wilder från nämnda The Fortune Cookie (1966). Men då det hade kostat för mycket pengar fick man nöja sig med Matthau och Lemmon, och det är inte fy skam. Gene Saks som regisserade denna gjorde för övrigt Barefoot in the Park (1967) året innan med Robert Redford och Jane Fonda samt Cactus Flower (1969) året efter med Matthau, Ingrid Bergman och Goldie Hawn.



Kombinationen Neil Simon med Lemmon/Matthau är en guldgruva som inbringar många skratt. Lemmon är nog ändå strået vassare som pedant hypokondriker. En roll som Matthau lär ha bett att få spela i filmversionen då han kände att det skulle vara mer utmanande än att spela Oscar som var mer lik honom själv. Han är givetvis också bra i sin roll, men Felix är den roligare rollen. Man kan förstå varför Felix skulle kunna gå en på nerverna efter ett tag, även om han menar väl.



Ja, man har alltså roligt med den här filmen och det var kul att återbekanta sig med filmen utan att minnas särskilt mycket från en tidigare titt. Det är helt enkelt aldrig fel att plocka fram en gammal goding med två sådana här skådespelare som uppskattas. Ibland är Oscar och Felix som favoritkomiker-duon Helan & Halvan när de kommer igång. Med andra ord en hög nivå på samspelet.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6

fredag 1 juli 2022

Fresh



Titel: Fresh
Genre: Thriller/Skräck/Komedi
Land: USA
År: 2022
Regi: Mimi Cave
I rollerna: Daisy Edgar-Jones, Sebastian Stan, Jojo T. Gibbs, Dayo Okeniyi

Handling: Noa har tröttnat på dejtinglivet då hon en dag träffar Steve som verkar vara den perfekta mannen.

Omdöme: Noa (Daisy Edgar-Jones) håller på att ge upp efter att ha genomlidit ännu en katastrofal dejt. Hennes bästa väninna, den lesbiska Mollie (Jojo T. Gibbs) tröstar henne med att hon inte behöver en man för att vara glad och leva sitt liv. Noa börjar inse att Mollie kanske har rätt då hon trots allt är nöjd som singel.



Då träffar Noa på Steve (Sebastian Stan) i en matvarubutik och rätt vad det är bjuder han ut henne på dejt. Dejten och Steve är över förväntan. Kan hon äntligen ha träffat rätt då hon trots allt finner Steve vara rolig, charmig och söt?



Under filmens första halvtimme tas vi med på en liten dejtingtur med Noa som uppenbarligen är trött på dejtingen, frågorna och det faktum att hon inte träffar någon vettig. Steve har egenskaperna hon eftersöker och dessutom är han plastikkirurg. Att han inte har ett Instagram- eller Twitter-konto är dock lite skumt tycker Noa då hon nu inte kan stalka honom, skämtar hon. Väninnan Mollie finner det ännu konstigare och hissar genast varningsflaggorna för Steve som hon inte ens träffat.



Efter den inledande halvtimmen kommer filmen igång ordentligt. Halvtimmesintroduktionen funkar dock klart bra och känns varken för lång eller onödig på något sätt. Som en vanlig relationsdramakomedi skulle man kunna säga. Något annat blir det efter denna inledning och exakt vad den ska bjuda på blir lite spännande att se. Är Steve en kvinnas dröm eller värsta mardröm?



Steve är en skön karaktär som man skulle kunna likna vid Patrick Bateman då han inte direkt har några känslor eller ett samvete. Utseendemässigt påminner Sebastian Stan ofta om Michael Biehn och ibland om Mark Hamill. Steve är en något skruvad karaktär som ändå är tillräckligt normal för att inte väcka misstankar.



Man kan anklaga Noa för att vara något dum och naiv med tanke på att hon blir involverad med en man hon inte känner och egentligen inte vet något om. Å andra sidan kan man förstå hennes tankesätt om att gå med strömmen och köra på då det känns rätt. Man kan därför både tycka att hon borde vara mer försiktig samtidigt som hon måste våga för att vinna.



Som vanligt lever en sån här film en del på hur den lyckas avsluta det hela. Även om det setts klart sämre slut på denna typ av film så önskar jag mig något utöver det vanliga för att känna att filmen avslutar på topp. Eller åtminstone att den vågar överraska, ta det i en annan riktning än vad man tror. Nu blir det lite för mycket standardslut över det hela, vilket är synd då den annars hade kunnat skilja sig från mängden och bli något minnesvärt. Så som det är nu blir det fortfarande sevärt sett till hela filmen men når inte nästa nivå p.g.a. en lite för ordinär slutfas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

torsdag 30 juni 2022

Logan's Run



Titel: Logan's Run / Flykten från framtiden
Genre: Sci-Fi/Action/Äventyr
Land: USA
År: 1976
Regi: Michael Anderson
I rollerna: Michael York, Jenny Agutter, Richard Jordan, Peter Ustinov

Handling: Invånarna i en fjärran framtid bor i en stad, styrd av en kraftfull dator, helt isolerade från omvärlden. Datorn reglerar befolkningen genom att alla som fyller 30 skall avrättas. Logan jobbar som Sandman, en av dem som jagar de som försöker fly, och får ett uppdrag av datorn att söka upp avfällingar som tros ha lyckats fly staden. För att infiltrera dem måste Logan själv bli jagad.

Omdöme: Året är 2274 och i en slags bubbla lever tusentals unga människor. Logan (Michael York) är en Sandman, en slags polis som ser till att stoppa de som försöker fly. Men vem skulle vilja fly från denna drömvärld där allt går ut på en sak - njutning. Jo, några få som inte är så hjärntvättade och naiva. Dagligen genomförs nämligen en slags tävling som kallas för karusellen där de som fyller 30 år har en chans till förnyelse. I själva verket blir de dödade mitt framför ögonen på deras vänner som hejar på dem glatt ovetandes om vad som sker.



En dag när Logan ska avrapportera efter att ha dödat en som försökt fly, omprogrammeras han av datorn som styr. Hans livsklocka blinkar nu rött vilket betyder att han närmar sig 30 år. Han ska nu utge sig för att vara en som vill fly och på så vis hitta fristaden utanför bubblan där de som lyckats fly gömmer sig. Till sin hjälp tar han Jessica (Jenny Agutter) som sitter på informationen han behöver. Men Logans bäste vän Francis (Richard Jordan) som också är en Sandman, är dem tidigt på spåren...



En film som sågs för länge sen och det fanns nog en anledning till varför den inte hade setts på ett bra tag. Det är en typ av sci-fi film som blir lite för mycket när den skapar en framtida värld som baseras en hel del på flummande som var inne på 60- och 70-talet.



I bubblan är det glada, korkade ungdomar som hejar på sina vänner när de blir dödade i en sektliknande tillställning. De tar droger för att ha extra kul och har dagliga orgier. Filmen bygger på en bok där maxåldern på människorna i denna värld är 21 år. Här har den tryckts upp till 30 år då man kände att det inte skulle vara realistiskt om alla skådespelare i filmen var under 21 år. Dock noterbart att Michael York var 33 år och Richard Jordan 38 år när filmen spelades in, även om det inte är något som stör eller som man tänker på.



Det finns ett par saker som funkar bättre med filmen. Bitvis får den till den futuristiska aspekten där scenografin bjuder på en del godsaker att ta med sig. Mer av den varan hade varit att föredra. Själva idén har en del bra detaljer som gör att filmen har en bra grund att stå på. Sen gör Peter Ustinov ett inhopp mot slutet av filmen och man känner genast att han håller en högre standard som skådespelare än övriga.



Filmen faller på flera saker som tyvärr gör att titten blir lite småjobbig att ta sig igenom. Musiken av Jerry Goldsmith är på sina håll smått olidlig. Denna veterankompositör var oftast stabil, men här ville man ha fram ett futuristiskt sound som tyvärr blir till oljud. Något bättre när vi följer Logan utanför bubblan, men musiken är genomgående svag. Utan tvekan ett lågvattenmärke för Goldsmith.



Den stundtals lyckade scenografin har en tendens att ofta varva det med daterade kulisser som tagna ur en fantasyvärld alternativt från en dålig TV-serie. På det har man lite för mycket flower power-vibbar när ungdomarna traskar runt i sina färgglada outfits i bubblan. Dessutom blir handlingen alldeles för seg och utdragen där speltiden helt i onödan pressas upp mot 120 minuter.



När filmen slutar sitter man med en känsla av besvikelse blandat med befrielse. Äntligen är det slut efter att ha fått genomlida de två timmarna då det bara kändes segare och segare efter en någorlunda lovande inledning. Man har även en del funderingar och frågor som inte direkt besvarats. Saker som filmen borde besvarat istället för att tramsa runt med onödiga scener som inte ger något.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.8

onsdag 29 juni 2022

Futureworld



Titel: Futureworld / Jakt på dubbelgångare
Genre: Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1976
Regi: Richard T. Heffron
I rollerna: Peter Fonda, Blythe Danner, Arthur Hill, John P. Ryan, Yul Brynner

Handling: Uppföljaren till Westworld. Delos bjuder in två reportar, Chuck och Tracy, att besöka Futureworld för att bevisa dess säkerhet efter vad som hände i Westworld. Chuck börjar dock nysta djupare än vad som var meningen och upptäcker att Futureworld inte är så säkert som det var sagt.

Omdöme: Efter de tragiska händelserna i Westworld (1973), är det dags för företaget Delos att introducera en ny semesterort med robotar. Dr. Duffy (Arthur Hill) driver semesterorten där Futureworld är den hetaste attraktionen som de investerat miljardbelopp i och kan nu garantera säkerheten. För att locka dit besökare har tidningsreportern Chuck Browning (Peter Fonda) och TV-personligheten Tracy Ballard (Blythe Danner) bjudits in för att exklusivt få spendera en vecka på plats och utforska hur mycket de vill.



Chuck har fått ett scoop av en tidigare anställd om att något inte står rätt till på Delos. Efter att den f.d. anställde dör innan han hunnit berätta mer, bestämmer sig Chuck att det är ett perfekt tillfälle att gräva djupare och försöka gå till botten med vad källan ville avslöja.



Denna uppföljare hade varken originalets filmbolag MGM eller dess regissör/skapare Michael Crichton. Istället var det AIP (American International Pictures) som gjorde filmen och man bestämde sig för att gå i en lite annan riktning än originalet. Den blev inte särskilt väl emottagen av varken kritikerna eller biobesökarna och filmen fick inte någon uppföljare att avsluta trilogin med.



Första halvan av filmen blir mest att följa Chuck och Socks, som Chuck kallar Tracy för, när de anländer till semesterorten som besökare får betala $1200 per dag för. Flera av besökarna ser fram emot att bekanta sig med denna värld och i synnerhet robotarna som de kan ha sex med. Ja, det är i princip en slags bordell som Delos skyltar med helt öppet. Uppenbarligen lockar det, även om det alltså kostar en slant att få vara med och leka.



Andra halvan går Chuck och Socks på djupet för att gräva fram hemligheterna Delos sitter på. Nu blir det så där trevligt 70-tals konspiratoriskt med inslag av The Stepford Wives (1975). Vem som helst kan vara en robot som Delos utvecklat till att vara smått perfekta. Det finns nämligen en baktanke med att bjuda in Chuck, Socks och en rad kända personer från hela världen. Dr. Duffy och hans kollega Dr. Schneider (John P. Ryan) visar sig tänka större än bara Futureworld.



Det blir bättre när konspirationshistorien får större utrymme. Men även en del roliga inslag kommer under första delen när Chuck och Socks testar på olika saker på Futureworld. Roligast blir nog robotboxningen när de går en runda mot varandra. Konspirationsbiten funkar någorlunda väl även om man inte vågar ta det hela vägen. Dessutom hjälper inte musiken till som genomgående ger 70-tals TV-vibbar.



Den tekniska aspekten är givetvis daterad. Svårt att hitta en 70-tals film som försökt sig på en futuristisk look och känns fräsch än idag. Vissa undantag kan man hitta, detta är inte en av dem. Å andra sidan har man sett futuristiska filmer som misslyckats kapitalt och blir skrattretande dåliga. Denna håller sig ändå på banan och även om Michael Crichton inte var involverad med den här filmen kan man känna att filmmakarna ändå försökt hålla det lite i hans anda från den första filmen. Det är sämre än Westworld (1973), men det går att se och har en del av värde.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

tisdag 28 juni 2022

52 Actors - Kurt Russell


Kurt Russell har alltid varit en skådespelare som uppskattats. En sån där skådespelare man blir glad över att se och känner sig bekväm med. Må inte ha samma stjärnglans som de allra största namnen, men klarar att bära upp en film på egen hand eller vara med i en biroll och utmärka sig. Funkar lika bra i action och spänning som lite lättsammare roller.

Vad som på förhand verkade bli ganska enkelt att välja ut ett par filmer till en topplista, kom att visa sig bli riktigt svårt. En lista med endast fem filmer kändes fel. Tio var inte heller lätt då det fanns en hel del ganska jämnbra filmer. Till slut blev det hela femton filmer, hälften av de som setts. Detta trots att endast de tre översta filmerna känns relativt givna på sina platser. Resten är sådana som nog skulle behöva ses om för att ha dem färskt i minnet.



Plats #15

Once Upon a Time in Hollywood (2019)

Quentin Tarantino regisserar och Kurt Russell har en liten roll som stuntkoordinatorn Randy Lloyd och agerar även berättarröst.



Plats #14

Dark Blue (2002)

Russell spelar den slitne och erfarne LA-polisen Eldon Perry under dagarna som leder fram till upploppen i Los Angeles år 1992.



Plats #13

Backdraft (1991)

I rollen som brandmannen Stephen "Bull" McCaffrey (och som sin far kapten Dennis McCaffrey) ses Russell i denna film av Ron Howard.



Plats #12

Death Proof (2007)


Tarantinos grindhouse-film där Russell spelar Stuntman Mike som terroriserar med sin muskelbil och får själv tillbaka med samma mynt.



Plats #11

Tombstone (1993)


Axlar huvudrollen som Wyatt Earp i denna västernfilm med flera kända ansikten i rollistan.



Plats #10

Deepwater Horizon (2016)


Verklighetsbaserat om oljeplattformsolyckan på Deepwater Horizon där Russell spelar den ansvarige på plattformen, Mr. Jimmy.



Plats #9

Interstate 60: Episodes of the Road (2002)


Trevlig liten film där Russell endast är med i en scen och bjuder på ett roligt inhopp som poliskapten Ives med hästsvans.



Plats #8

Escape from New York (1981)

John Carpenter regisserar och Kurt Russell spelar en av sina mest kända rollfigurer som Snake Plissken.



Plats #7

Unlawful Entry (1992)


Trevlig liten thriller där Kurt Russell som Michael Carr och hans fru (Madeleine Stowe) blir terroriserade av en polis (Ray Liotta).



Plats #6

Breakdown (1997)


Ganska tät thriller med Kurt Russell som en medelålders man som hamnar i trubbel när hans bil får motorstopp mitt ute i ödemarken.



Plats #5

Tango & Cash (1989)


Trevlig buddy cop-film där Russell som polisen Gabriel Cash paras ihop med Ray Tango (Sylvester Stallone).



Plats #4

Silkwood (1983)

Femfaldigt Oscarsnominerat och verklighetsbaserat drama där han spelar Drew, pojkvännen till Karen Silkwood (Meryl Streep).



Plats #3

Miracle (2004)


Kurt Russell passar klart bra som ishockeytränaren Herb Brooks som ger amatörspelarna från USA gulddrömmar i OS 1980.



Plats #2

The Hateful Eight (2015)


Stilig och pratglad västernfilm av Tarantino där Russell spelar John Ruth bland flera minnesvärda karaktärer.



Plats #1

The Thing (1982)


Härlig, tät John Carpenter-favorit där Kurt Russell är klockren som MacReady, helikopterpiloten på en amerikansk forskningsstation i Antarktis där märkliga saker börjar hända.



Totalt har 30 filmer setts med Kurt Russell:

The Deadly Tower (1975)
Used Cars (1980)
Escape from New York (1981)
The Thing (1982)
Silkwood (1983)
Swing Shift (1984)
The Mean Season (1985)
Big Trouble in Little China (1986)
Overboard (1987)
Tequila Sunrise (1988)
Tango & Cash (1989)
Backdraft (1991)
Unlawful Entry (1992)
Tombstone (1993)
Stargate (1994)
Executive Decision (1996)
Escape from L.A. (1996)
Breakdown (1997)
Vanilla Sky (2001)
Interstate 60: Episodes of the Road (2002)
Dark Blue (2002)
Miracle (2004)
Grindhouse (2007)
Death Proof (2007)
Bone Tomahawk (2015)
The Hateful Eight (2015)
Deepwater Horizon (2016)
The Fate of the Furious (2017)
The Christmas Chronicles (2018)
Once Upon a Time in Hollywood (2019)

Totalt snittbetyg på samtliga 30 filmer (av 5.00) = 3.07