lördag 15 maj 2021

Black Rainbow



Titel: Black Rainbow / Svart regnbåge
Genre: Drama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1989
Regi: Mike Hodges
I rollerna: Rosanna Arquette, Jason Robards, Tom Hulce, Mark Joy

Handling: Martha Travis är ett medium som utför sina andekonversationer som liveunderhållning. Men när hon säger sig ha fått kontakt med en ande från en person som ännu lever blir det problem. Nu vet Martha att mannen ska dö, men också vem som ska döda honom.

Omdöme: Martha Travis (Rosanna Arquette) är ett medium som reser landet runt med sin far och manager Walter (Jason Robards). Martha har blivit välkänd för att få kontakt med de döda och kan på så vis kommunicera med de som sörjer och trösta dem. Men under ett uppträdande får hon plötsligt en vision om ett mord. När detta sedan besannas får journalisten Gary Wallace (Tom Hulce) nos om det hela och börjar följa Martha och Walter. Det blir inte sista gången hennes vision slutar med tragedi...



Brittiske regissören Mike Hodges namn kändes igen. På sin meritlista har han filmer som Get Carter (1971), Pulp (1972), The Terminal Man (1974), A Prayer for the Dying (1987) och Croupier (1998). Blandad kvalité på dessa får sägas.



Rosanna Arquette hade gjort en hel del roller innan denna, bl.a. hade hon medverkat i Martin Scorseses After Hours (1985). Det lär sedan ha varit han som övertygade henne att ta denna roll. Hennes lillasyster Patricia Arquette kom kul nog senare att spela ett medium i TV-serien "Medium". Vad gäller Jason Robards och Tom Hulce så spelade de även mot varandra i Parenthood (1989) som släpptes samma år, den gången som far och son.



Med en ganska lovande premiss väntar man på att filmen ska komma igång. Efter en lite trevande inledning börjar det så smått hända saker när Martha får sin vision under uppträdandet och med det efterföljande mordet. Det hela stannar sedan upp och blir aldrig direkt spännande. Istället blir det främst att följa de tre huvudpersonerna och det funkar hyggligt då de ger stabila prestationer. Hade dock hoppats på mer nerv och spänning. Dessutom avslutas filmen något krystat och kryptiskt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

---

OBS: Nästa film dyker upp redan kl. 15.

fredag 14 maj 2021

Oxygen



Titel: Oxygène / Oxygen
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: Frankrike/USA
År: 2021
Regi: Alexandre Aja
I rollerna: Mélanie Laurent, Mathieu Amalric, Malik Zidi, Marc Saez

Handling: När Liz vaknar i en kryokammare blir det början på en kamp för att överleva och minnas vem hon är innan syret tar slut.

Omdöme: Runt tio år tidigare kom Buried (2010) med Ryan Reynolds i huvudrollen som en man som vaknar upp instängd i en kista. Med en liknande grundpremiss har fransmannen Alexandre Aja regisserat vad man skulle kunna kalla en sci-fi version på den filmen. I huvudrollen var det först tänkt att Anne Hathaway skulle axla rollen, sedan Noomi Rapace innan det till slut blev Mélanie Laurent. Hade Rapace spelat rollen är det tveksamt om filmen hade setts...



En kvinna (Mélanie Laurent) vaknar upp i en futuristisk kryokammare utan att minnas något. Hon kan inte ta sig ut, men kan kommunicera med M.I.L.O. (röst av Mathieu Amalric) som är kryokammarens avancerade datasystem. Med hjälp av M.I.L.O. får hon reda på att hon heter Liz. Samtidigt som hon försöker kalla på hjälp och ta sig ut, försöker hon även ta reda på vem hon är, var hon är och hur hon hamnat där. Tiden är dock knapp då hennes syre håller på att ta slut.



Gillar upplägget och man märker att man har en regissör som kan bygga upp spänning. Aja slog igenom med Haute tension (2003) och följde sedan upp det med ett par amerikanska skräckfilmer av lite blandad kvalité. Här blir det till ett trevligt mysterium där Liz med hjälp av den högteknologiska M.I.L.O. kan komma närmare sanningen, och förhoppningsvis bli fri.



Även om någon twist som dyker upp längs vägen inte är helt svår att lista ut/förstå innan dess, så finns det fler vändningar i historien. Det är även en film som bjuder på något lite annorlunda och det är alltid uppskattat.



God spänning i en klaustrofobisk miljö, ett trevligt mysterium och med en duktig Mélanie Laurent som gör en one-woman show. Filmen har också stämningshöjande musik som förvisso blandas med klassisk musik som inte har samma effekt, men är en del av storyn. Är det något filmen kunde lyckats bättre med är det en del av dataeffekterna i rymden. Inte så det är svagt, men det känns som det saknas en del för att bli mer storslaget.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4

torsdag 13 maj 2021

The Wolverine - Extended Cut



Titel: The Wolverine
Genre: Action/Sci-Fi
Land: USA/Storbritannien
År: 2013
Regi: James Mangold
I rollerna: Hugh Jackman, Tao Okamoto, Rila Fukushima, Hiroyuki Sanada

Handling: Logan har dragit sig tillbaka och lever en anonym tillvaro ute i vildmarken. När han kontaktas av en gammal bekant som ligger på dödsbädden reser han till Japan där han kommer att möta sin värsta fiende. Sårbar för första gången och pressad till det yttersta, både fysiskt och emotionellt, ställs han inte bara mot dödligt samurajstål utan tvingas även brottas med sin egen odödlighet. En kamp som för evigt kommer förändra honom.

Omdöme: Är inte direkt något fan av X-Men-filmerna men Logan (2017) av James Mangold funkade överraskande bra och var lite av en positiv överraskning. Det kändes därför som att denna föregående film av samma regissör kunde vara värd en titt. Dessutom skulle det utspela sig i Japan, givetvis en positiv bonus.



Logan (Hugh Jackman) försöker leva ett tillbakadraget och anonymt liv. Men när Yukio (Rila Fukushima) kontaktar honom, tar hon med honom till Japan där en gammal vän önskar att säga farväl på sin dödsbädd. Givetvis blir det inte så enkelt då vännen är ute efter Logans eviga liv och mäktig som han är kan han ha kommit på ett sätt att leva vidare med hjälp av Logan. Logan ställs nu mot en farlig vetenskapskvinna och ett gäng ninjor. Och det är bara början, eller rättare sagt slutet på historien.



Vad jag gillade med Logan (2017) var främst karaktärsstudien av Logan och att det hela för det mesta höll sig nedtonat och inte som en i mängden superhjältefilmer. Denna går lite i samma stil, åtminstone under sisådär tre fjärdedelar av filmen. För även om det förekommer inslag av sammandrabbningar med diverse superhjältar så är det överkomligt, förutom när Logan slåss ovanpå ett shinkansentåg där det blir lite för mycket CGI-effekter för min smak.



Att följa Logan runt Japan är inte helt fel och det var huvudorsaken till varför jag till slut valde att ta mig en titt. Och visst är det trevligt även om man kunde fått med mer av detta härliga land. Det hela funkar överlag ganska bra. Det vill säga fram till sista 30-40 minuterna då det snabbt urartar med en massa överdrivna slag och CGI-effekter. Det blir för mycket och det hela tappar sin "charm". Faktiskt så pass att filmen går från helt ok till underkänd. Versionen som sågs var för övrigt en runt tio minuter längre extended cut som jämfört med bioversionen ska ge lite mer karaktärsutveckling och våld.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

The Invisible Witness



Titel: Il testimone invisibile / The Invisible Witness
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Italien
År: 2018
Regi: Stefano Mordini
I rollerna: Riccardo Scamarcio, Miriam Leone, Fabrizio Bentivoglio, Maria Paiato

Handling: Adriano Doria är "årets företagare" i Milano. Han kör en flott bil, har en bedårande fru och dotter och en vacker älskarinna. Men nu sitter han i husarrest, anklagad för mord.

Omdöme: Adriano Doria (Riccardo Scamarcio) sitter i husarrest anklagad för mord på sin älskarinna Laura (Miriam Leone). Han får besök av Virginia Ferrara (Maria Paiato) i sitt hem. Hon ska förbereda honom inför rättegångsförhandlingarna och har aldrig förlorat ett fall, men behöver få hela sanningen av herr Doria. Under kvällen kommer vi genom tillbakablickar få lite olika versioner av vad som kan ha hänt.



Under förtexterna lägger jag märke till att det hela bygger på manuset av Oriol Paulo och hans spanska film Contratiempo / The Invisible Guest (2016). Lite synd då en remake sällan är bättre än sitt original. Men skönt nog kom jag inte ihåg exakt hur allt låg till eller hur det skulle sluta, även om man kunde ana hur vissa saker låg till eller skulle gå.



Det intressanta är att om jag jämför med det ovan nämnda originalet som fått bra kritik, så gillar jag faktiskt denna italienska version lite mer. Det kan ha att göra med två saker. För det första kände jag under den spanska filmens gång att utförandet inte riktigt klickade för egen del. Här känner jag inte något sådant. För det andra kan detta vara en typ av film och historia som funkar bättre och höjs av en omtitt. Så att se historien igen i lite annan tappning kanske gjorde susen. Tror det var en kombination av de två, men främst att jag personligen fann att denna italienska version hade bättre regi än sin spanska motpart.



Det är ett bra manus och idé man har att jobba med, men det krävs också att utförandet funkar, vilket det alltså gör här. Nu är det nästan per automatik som originalet hyllas, och Oriol Paulos manus ska med all rätt hyllas och det är inte lätt att veta hur det hela ligger till. Men här funkar filmen bättre i mitt tycke. Gillar även Riccardo Scamarcio i huvudrollen som känns lite som en blandning mellan Ray Liotta och Benicio Del Toro.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.5

onsdag 12 maj 2021

The Dogs of War



Titel: The Dogs of War / Krigshundarna
Genre: Äventyr/Drama/Action/Krig
Land: Storbritannien
År: 1980
Regi: John Irvin
I rollerna: Christopher Walken, Tom Berenger, Colin Blakely, JoBeth Williams, Ed O'Neill

Handling: Jamie Shannon är legosoldat. Han accepterar ett uppdrag att störta en diktatur i Västafrika. När Jamie besöker landet för att planera kuppen blir han fängslad, torterad och deporterad.

Omdöme: Denna film baserad på Frederick Forsyths bok kände jag till sedan barnsben, men det blev aldrig av att den sågs. John Irvin gjorde här sin långfilmsregidebut, men hade kort innan regisserat den kritikerrosade miniserien "Tinker Tailor Soldier Spy" med Alec Guinness i huvudrollen. Efter denna film kom han bl.a. att göra filmerna Raw Deal (1986), Hamburger Hill (1987) och City of Industry (1997). Inga höjdarfilmer direkt, men relativt sevärda.



Legosoldaten Jamie Shannon (Christopher Walken) erbjuds hyggliga pengar för att ta sig till Zangaro i Västafrika och utge sig för att vara naturfotograf för att kunna fota och samla material om landets tillstånd och diktator. Men han blir tillfångatagen och torterad innan han deporteras. När han så får erbjudande att mot bra betalning leda ett kuppförsök att störta diktatorn, tackar han ja. Tillsammans med ett par av sina gamla legosoldatskumpaner planerar och iscensätter de kuppförsöket.



Nja, detta visar sig vara sämre än väntat. Visst, hade nog förväntat mig lite mer fart och fläkt. Istället visar det sig vara ganska nedtonat och ett långsammare tempo. Walken, som ju vann Oscarn för The Deer Hunter (1978), får på egen hand bära filmen på sina axlar. Och det är inget fel i det, han är duktig. Men filmen känns alldeles för utdragen och som att den går på sparlåga mest hela tiden.



Under andra halvan börjar filmen komma igång lite bättre när planeringen tar fart och det blir lite spionfilmsaktigt. Men det höjer sig inte till några vidare höjder någon gång egentligen. Samtidigt är det inte dåligt eller sunkigt som sådana här filmen ibland kan bli. Det bygger trots allt på Frederick Forsyths bok som även skrev förlagorna till The Day of the Jackal (1973) och The Odessa File (1974) som var två bra historier och filmer. Denna kan man dock hoppa över, även om det är lite kul att ha sett efter alla dessa år.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Mon roi / My King



Titel: Mon roi / My King / Förförd
Genre: Drama/Romantik
Land: Frankrike
År: 2015
Regi: Maïwenn
I rollerna: Emmanuelle Bercot, Vincent Cassel, Louis Garrel, Isild Le Besco

Handling: Tony kastar sig med dödsförakt nedför slalombacken och skadas allvarligt. Under den långa rehabiliteringen får hon tid att tänka igenom sitt långa turbulenta förhållande med Georgio. Vem var denne man som hon älskade så passionerat och som kunde få henne att låta sig kvävas och plågas så länge? Medan hon återhämtar sig hittar hon också tillbaka till sig själv och insikten att smärta inte måste vara en del av kärleken.

Omdöme: Första gången jag stiftade bekantskap med Maïwenn som regissör var med hennes föregående film Polisse (2011). Ett bra och ganska gripande polisdrama. Hon syntes även som skådespelerska innan dess i bl.a. Léon (1994), The Fifth Element (1997) och Haute tension (2003). Hon var för övrigt gift med Luc Besson mellan åren 1993-1997, men denna historia lär vara inpirerad av hennes andra äktenskap med Jean-Yves Le Fur.



Tony (Emmanuelle Bercot), som är advokat, skadar knät illa i skidbacken. Vi hoppar sedan mellan rehabiliteringen och hennes tid med Georgio (Vincent Cassel). De träffas på en nattklubb efter att Tony raggat upp Georgio, som visar sig äga och driva en restaurang. Deras förhållande är passionerat och kärlek uppstår från båda håll. Tonys bror Solal (Louis Garrel) är långt ifrån övertygad om att Georgio är rätt för henne, men hon är överlycklig att ha träffat en underbar man i Georgio.



Relationen blir en blandad kompott med en solskenshistoria och mardröm, en riktig berg och dal-bana med andra ord. Även om Georgio visar sig ha sina hemligheter och vara svår att leva med för Tonys del, är hon inte heller den enklaste att leva med. De har sina brister, precis som alla människor har. Hon kanske kunde ha lite mer överseende och förståelse med vissa saker, men han borde vara där mer och inte fly varje gång det blir lite tufft. Men det har sina förklaringar och de försöker jobba sig igenom problemen.



Det hela kan ses lite som en fransk motsvarighet till utmärkta Derek Cianfrance-filmen Blue Valentine (2010) där vi följde Ryan Gosling och Michelle Williams i deras relation över flera års tid. Här är det alltså istället Vincent Cassel och Emmanuelle Bercot som får visa vad de går för, och de är mycket bra. Det är två övertygande prestationer som känns äkta och naturliga, både ihop och separat. De och filmen visar bra upp hur de har svårt att leva ihop, men inte kan vara utan varandra. En fin, ibland romantisk, ibland dramatisk och gripande film.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

tisdag 11 maj 2021

52 Actors - Don Cheadle


Don Cheadle har alltid gett ett stabilt och sympatiskt intryck. Kanske inte den mest märkvärdiga skådespelaren, men det passar bra så. Det finns andra som får vara kaxiga och coola. Oscarsnominerad har han även varit, välförtjänt får man säga.

Fem filmer har valts ut från hans filmografi. Flera Oscarsfilmer bland dessa fem där topp tre alla är starka och gripande 2000-tals filmer.



Plats #5

The United States of Leland (2003)


Cheadle syns som läraren Pearl som försöker hjälpa intagne Leland (spelad av Ryan Gosling) på ungdomsanstalten samtidigt som han ser sin chans att få material till sin bok.



Plats #4

Boogie Nights (1997)


Syns som Buck som älskar att klä sig som cowboy och säljer HiFi-utrustning i en film fylld med sköna karaktärer och bra prestationer.



Plats #3

Crash (2004)


Ett starkt drama med flera kända ansikten där Don Cheadle spelar polisutredaren Graham.



Plats #2

Hotel Rwanda (2004)


I en av sina allra främsta roller (Oscarsnominerad) spelar Cheadle den tillförordnade hotellchefen Paul Rusesabagina mitt under brinnande inbördeskrig. Starkt och gripande verklighetsbaserat drama.



Plats #1

Traffic (2000)


I denna toppfilm av Steven Soderbergh syns Don Cheadle som narkotikapolisen Montel i en av flera historier om drogkriget.



Totalt har 21 filmer setts med Don Cheadle:

Hamburger Hill (1987)
Colors (1988)
Things to Do in Denver When You're Dead (1995)
Devil in a Blue Dress (1995)
Boogie Nights (1997)
Out of Sight (1998)
Mission to Mars (2000)
Traffic (2000)
Manic (2001)
Swordfish (2001)
Ocean's Eleven (2001)
The United States of Leland (2003)
The Assassination of Richard Nixon (2004)
Crash (2004)
Hotel Rwanda (2004)
Reign Over Me (2007)
Traitor (2008)
Brooklyn's Finest (2009)
Iron Man 2 (2010)
The Guard (2011)
Flight (2012)

Totalt snittbetyg på samtliga 21 filmer (av 5.00) = 3.05

måndag 10 maj 2021

Pawn Sacrifice



Titel: Pawn Sacrifice
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2014
Regi: Edward Zwick
I rollerna: Tobey Maguire, Liev Schreiber, Peter Sarsgaard, Michael Stuhlbarg

Handling: I denna sanna berättelse som utspelar sig mitt under det Kalla kriget får vi följa schacklegenden Bobby Fischer som i ett nervkittlande världsmästerskap hamnar i konflikt med Sovjet. Över en miljard människor runt om i världen ser på då en ensam immigrantson från Brooklyn kämpar mot världens bästa schackspelare och mot sina egna inre konflikter medan han försöker att på egen hand störta ett imperium i fördärvet.

Omdöme: Lite kul att när jag såg dokumentären Bobby Fischer Against the World (2011) noterade jag att om det någon gång blev en spelfilm om Bobby Fischer, skulle Nicolas Cage kunna passa bra då han var lite lik honom. Plus att Cage kan spela udda och excentriska karaktärer. Istället är det Tobey Maguire som axlar rollen, och har varit med och producerat. Han passar inte lika bra, men då man även visar Bobby Fischer som yngre, funkar det.



Bobby Fischer var tidigt en duktig schackspelare som vid 15-års ålder blev amerikansk schackmästare. Men det var Sovjetunionen som hade världens bästa schackspelare och det var under en tid som relationen mellan USA och Sovjetunionen var minst sagt tryckt. Kalla kriget var i full gång och när Bobby Fischer utmanade Boris Spassky (Liev Schreiber) om världsmästartiteln, höll hela världen andan. Det var mer än schack, det var ett politiskt maktspel.



Något filmen gör bra är att kombinera det politiska klimatet och uppmärksamheten schackspelandet fick under en tid då vi t.ex. hade Kubakrisen, Vietnamkriget och Watergate-skandalen. Det var något positivt för inte bara USA utan hela världen att fokusera på istället för en massa negativ politik och elände. Detta kombineras med en excentrisk huvudperson i Bobby Fischer som lär ha haft IQ på 180. Som så många andra överintelligenta var han inte normal. För även om han var ett geni vad gällde schack och att studera sina motståndare, hade han stora personliga problem med sin mentala hälsa.



Filmen och Tobey Maguire gör ett bra jobb med att få fram Bobby Fischers mentala tillstånd. Några ord som dyker upp i huvudet under filmens gång är överkänslig, principfast, asocial, paranoid och bortskämd för att beskriva Bobby Fischer. Givetvis svår att tycka om, men fascinerande helt klart. På motsatt sida syns alltså Liev Schreiber som den desto lugnare och smått coole Boris Spassky. Intressant nog talar Schreiber i princip bara ryska filmen igenom.



En klassisk uppgång och fall-historia, men ändå inte. För det är redan tidigt tydligt att Bobby Fischer inte kommer få det lätt här i livet. Han ställer ultimatum och vill liksom stå i centrum, men när strålkastarljuset riktas mot honom så klarar han inte av det. Han är dömd att misslyckas på ett personligt plan, men hans strävan och drivkraft efter att bli världens bäste schackspelare är också formidabel och kräver respekt. Smått fascinerande hur schack kunde bli en sådan världssensation och förstasidesnyhet. Det var mycket tack vare den laddade situationen mellan USA och Sovjet, men minst lika mycket för att Bobby Fischer var så oberäknelig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0