The Assassination of Jesse James...

Titel: The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford / Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford
Genre: Västern/Drama
Land: USA
År: 2007
Regi: Andrew Dominik
I rollerna: Brad Pitt, Casey Affleck, Sam Rockwell, Mary-Louise Parker

Handling: Filmen följer en av amerikansk historias mest ökända och laglösa personer. Den karismatiske och oförutsägbare Jesse James planerar sitt nästa stora bankrån, och lyckas samtidigt starta ett krig mot sina fiender, som sedan länge längtat efter den belöning och den ära som väntar den som lyckas fånga den svårfångade James. Trots detta kan det största hotet komma från de han mest litar på.

Omdöme: Oj, oj, oj. Andrew Dominik gjorde regidebut år 2000 med australiensiska filmen Chopper med en strålande Eric Bana i huvudrollen. Efter den fina debuten tog det av någon anledning lång tid innan han äntligen kom med sin andra film. Nu satt inte jag och väntade på att denna skulle komma ut måste jag erkänna. En sak är säker - de två filmerna (utan att jämföra innehållet) är som skilda världar.



Det här är bland de segare och ointressantare filmerna jag sett, men trots det har den fått fin kritik på de flesta håll. För det första vet man redan hur filmen kommer sluta innan man ens sett den. Ok, men det kan jag ta. Men när sen filmen i princip bara går ut på just denna del känns det helt ointressant att sitta igenom en film på upp emot 160 minuter. Jag såg första halvan och var tvungen att stänga av och fortsätta dagen efter, för det gick bara inte. Jag är inte en sån som ger upp på en film, och jag ville ju se om den skulle kunna visa upp något, t.ex. skådespeleri. Visst, nu är jag kanske lite väl hård, men jag ogillade verkligen denna film. Det finns två (2!) bra scener i hela filmen (och den är alltså 160 minuter). Det är inför tågrånet i natten (själva rånet är inte bra) samt mordet på Jesse James som har en bra uppbyggnad och genomförelse.



Det jag vill berömma mest är musiken som stundtals är mycket bra och höjer ett par scener. Utan den, eller med sämre musik, hade detta faktiskt varit nära en kalkon. Fotot är stundtals bra och snyggt, men här tycker jag man kunde ha begärt mer. Många gånger var det musiken som höjde och inte fotot. Men jag gillade scenerna i det höga gräset som alltid gör sig bra på film. Jag har inget emot en långsamt berättad film, men när det blir segt och speciellt ointressant, då är det kört. Casey Affleck, som enligt mig har huvudrollen och inte biroll, sköter sig helt ok. Jag gillar honom inte, inte heller karaktären, och han känns lite som Jude Law i Road to Perdition. Brad Pitt tycker jag fungerar som Jesse James, men igen, jag gillar honom inte. Sammanfattningsvis är det uppenbart att jag inte kan gilla denna film, vilket jag misstänkte på förhand, men hoppades ändå på att den skulle visa sig vara bra.



Jag ger sällan ett (1) i betyg, och det tänker jag inte göra här heller för produktionskvalitén är ändå bra på de flesta punkterna (förutom knallpulverpistolerna som stör mig, även om det kanske var så det lät på den tiden). På tal om dessa störde jag mig något oerhört på scenen i mitten av filmen när killen som ser ut som Randy Quaid kommer instormandes i ett rum och alla börjar skjuta vilt. Han och killen på golvet står en-två meter ifrån varandra och missar SJU skott innan de träffar varandra. Och skottet tar i VÄNSTER ben, men när han har bandage och haltar är det HÖGER ben. Där tappade jag helt respekt för filmen.

3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8