onsdag 16 juli 2008

Miami Vice



Titel: Miami Vice
Genre: Kriminaldrama/Action
Land: USA
År: 2006
Regi: Michael Mann
I rollerna: Colin Farrell, Jamie Foxx, Gong Li, Naomie Harris

Handling: Poliserna Sonny Crockett och Ricardo Tubbs tar sig an narkotikabrottsligheten i Miami. De måste infiltrera en stor narkotikasmugglare från Sydamerika genom att utge sig för att kunna leverera drogerna riskfritt.

Omdöme: Jag had längtat efter den här filmen i kanske två år. Inte för att det är Miami Vice, men för att det är Michael Mann. Jag ville se en typisk Mann film och allt annat skulle bli en bonus. Tidigt var jag tveksam till Colin Farrell och Jamie Foxx i rollerna som Sonny och Ricardo. Då jag sett mycket av serien (och gillade den), tänkte jag hur de skulle passa in. När jag ser filmen jämför jag dem inte så mycket, men det är givetvis inte samma sak som i originalet. Med det sagt tycker jag de två sköter sig helt ok i sina respektive roller.



När filmen börjar hoppar man in mitt i en operation som Sonny och Ricardo är på. Det är en nattklubb där hög musik spelas och en typisk Miami-känsla infinner sig. Vi dras sedan in i ett nytt fall som kommer att bli huvudfallet i filmen. Utan att vi presenteras av karaktärerna kastas vi alltså rakt in i deras arbete. Jag trodde då att karaktärerna skulle utvecklas genom filmens gång, men av någon anledning, som jag inte förstår, har man helt bortsett från karaktärerna och istället satsat det mesta på kärlekshistorierna som Sonny och Ricardo skapar. Detta tycker jag var ett stort misstag som jag inte hade väntat mig av Mann.



Han är en mästare på att skapa starka karaktärer med känslosamma stunder, men här hoppar han liksom över karaktärerna och försöker sedan skapa känsla. Det fungerar inte riktigt och jag vet inte om det ska vara meningen att man ska tänka på serien och veta hur karaktärerna är. Men detta var fel och förstör stora delar av filmen. Sen får inte några av de viktiga birollerna så stort utrymme som i serien, t.ex. Zito (som spelas av duktige Justin Theroux).



Ja, jag tycker faktiskt inte det här blev så bra som jag hade trott. Vart försvann den mystiska atmosfären och de mysiga mellanspelen som alltid förekommer i Mann-filmer och även i serien ? Visst ska man inte jämföra med serien, det är två skiljda saker, men de grundläggande elementen borde man ändå ha haft kvar. Det konstiga är att serien är mer lik Mann än vad filmen är. Jag förstår inte riktigt vad han velat skapa här om jag ska vara ärlig. Visst är filmens foto riktigt bra, som väntat. Visst är musiken oftast bra och passande, som väntat. Men det kommer inte upp i samma klass som serien. Varför fick inte Jan Hammer göra musiken här också ? Och visst infinner det sig några känslosamma stunder (mest pga fotot). Men jag saknar karaktärsdjupet som alltid finns i hans filmer.



Sen är manuset inte alls lika starkt som det brukar vara. Det blir konstigt och för mycket dialog istället för att fokusera på det som brukar vara hans starka sida. Kärlekshistorierna (tänker främst på Sonny) tar alldeles för stor plats och blir för utdragen och ointressant i längden. Ricardos romans känns mer naturlig och den får man lagom av. Hade det varit en annan regissör som gjort filmen och det inte varit Miami Vice, hade jag nog gillat det här mer. Men när jag ser en Mann-film, vet jag vad jag får och det var det jag såg fram emot så mycket. Men av någon anledning fanns det inte där mer än i några scener, magin hade blivit ersatt med något som inte funkar lika bra.



Det är tyvärr, i mitt tycke, en av hans sämre filmer. Med det sagt är det fortfarande en bra film och ett gediget hantverk. Men den kommer inte upp i samma klass som de flesta andra av hans filmer och det är synd då jag inte trodde han skulle kunna misslyckas med det material han hade. Jag vill dock ge filmen en eller ett par chanser till innan jag bortskriver den totalt. Den har mycket positivt också, även om jag nog låter väldigt negativ.



Jag har även sett unrated versionen som bl.a. innehåller en helt annan öppningsscen med ett motorbåtsrace. Denna inledning borde varit med i originalet som gick upp på bio och förklarade också vad som sedan pågick inne på diskoteket (där bioversionen börjar). Första 20-30 minuterna är faktiskt riktigt bra, men filmen tappar sedan när Sonny hamnar i sin långa romans. Slutuppgörelsen är jag också besviken på då den inte är så bra eller väl genomförd som man borde kunna förvänta sig. Allt som allt, för lång med sina nästan 2.20 med tanke på att fokusen ligger på fel håll.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.0

9 kommentarer:

  1. Jag hade - och har - fortfarande svårt att förstå hur dessa två herrar kunde knipa huvudrollerna men det är nog för att originalet sitter så bergfast i ryggraden på mig (och alla andra i min/vår generation). Sen tycker jag filmen var alldeles för lite "pastellig" jämfört med TV-serien.

    Vad gäller flamingosarna, var det några såna med i filmen. Minns inte...

    SvaraRadera
  2. Jag har sett denna runt fem gånger nu, tre gånger originalversionen och två gånger unrated. Det är en skön film att titta på, men man känner sig alltid lika besviken när filmen drar ut under andra halvan. Första 45 eller så gillar jag dock mycket.

    Nej, inga flamingos och ingen Jan Hammer-musik. Men en sak är säker, Mann har gjort en mörk film och ingen fjantig nyversion som vilken annan regissör som helst hade gjort.

    Att Ricardo får kliva åt sidan tycker jag är fel. De två är ett team, istället får Sonny leka på egen hand under halva filmen och det är det som sänker filmen, inget snack om saken.

    Och de två skådespelarna, ja där kunde man valt några bättre, utan tvekan. Just Colin Farrell ser ut som en porrskådis ;)

    SvaraRadera
  3. I min värld borde filmen ha utspelat sig på 80-talet, haft sköna mellanpartier och Jan Hammer-musik, då hade den utan tvekan blivit lyckad ;)

    SvaraRadera
  4. Hade filmen varit som du skriver här ovan så hade jag inte sågat den, trots Michael Mann bakom rodret ;)

    SvaraRadera
  5. Haha, ja det är skönt att höra att vi håller med varandra för en gångs skull gällande MM :)

    SvaraRadera
  6. Svårt att säga hur den skulle ha varit om alla om... slagit in ;) Det jag kan konstatera är att jag gillade serien (jag hatar alltså inte MM rakt av) men att filmen kändes väldigt meningslös. Historien fick aldrig något driv, vilket gjorde att actionscenerna inte engagerade det minsta.

    SvaraRadera
  7. Sofia: Kan inte annat än hålla med. Historien ger tyvärr inte mycket och det stora felet är kärlekshistorien Sonny dras in i. Man tar helt enkelt fel riktning efter de inledande 45 minuterna som jag tycker är filmens starkaste. Och actionsekvenserna efter det ger inte mycket.

    Men jag vidhåller fortfarande att filmen är bättre än en vanlig mainstream actionfilm typ Michael Bay, alla dagar i veckan. Men så beror det på vad man gillar och förväntar sig.

    SvaraRadera
  8. Ja, du är ju ganska kritisk själv även om du gör klart att det ändå är Mann vi pratar om och då håller det en viss nivå även om det är en av hans sämre.

    Förresten, tack för info om Farrells problem med alkohol och annat under inspelningen. Inget jag visste om men när man ser filmen så blir man inte förvånad. Han känns lite borta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Det är som du säger en av hans sämre, men eftersom jag gillar honom lite extra så ser jag ändå tillräckligt positivt.

      Ja, jag läste om det under inspelningen och såg en del bilder på honom. Med tanke på det lyckas han överraskande bra, även om han alltså var långt ifrån toppform.

      Radera