Titel: C'era una volta il West / Once Upon a Time in the West / Harmonica - en hämnare
Genre: Västern
Land: Italien/USA
År: 1968
Regi: Sergio Leone
I rollerna: Charles Bronson, Henry Fonda, Claudia Cardinale, Jason Robards
Handling: En mystisk främling med munspel slår sig ihop med en ökänd desperado för att skydda en vacker änka mot en hänsynslös lönnmördare som arbetar för järnvägen.
Omdöme: En västern, ja, en film blir inte mycket bättre än så här. Bara inledningsscenerna får en att njuta av välbehag där vi introduceras av tre män som väntar på en järnvägsstation. De tre männen väntar på Harmonica, mannen med munspelet. Vad som följer sen är filmhistoria. En vacker kvinna anländer till den lilla staden från storstaden, en ökänd brottsling har rymt från fängelset och återvänt till sitt gäng och en hänsynslös lönnmördare har blivit lejd av en mäktig man som driver järnvägen. Deras vägar kommer korsas...
De starka karaktärerna som byggs upp genom filmens gång är magnifika, särskilt den som Charles Bronson spelar, Harmonica. För när man i slutändan får reda på vem han är och varför han gör som han gör, ryser det i hela kroppen, mycket tack vare den underbara musiken. Musiken av Ennio Morricone är förmodligen den vackraste, sorgligaste och mest passande som någonsin gjorts till en film. Claudia Cardinale är bland de vackraste kvinnorna man sett i en film och spelar bra. Och Henry Fonda och Jason Robards ger även de fina prestationer. Charles Bronson, han är så där passande cool. Fotot av Tonino Delli Colli är rent utsagt superbt och trots att man sett filmen förr kan man inte låta bli att imponeras om och om igen.
Manuset/storyn skrevs av Sergio Leone tillsammans med Dario Argento och Bernardo Bertolucci och dessa tre har tillsammans skapat en fulländad historia som ger varje karaktär stor betydelse och djup. Jag kan inte heller hylla musiken tillräckligt då den skapar en sån otrolig stämning till varje scen. Det är helt enkelt ett mästerverk där man lyckats med allt - foto, musik, skådespelare, manus och en film som man lätt kan se om och om igen för att få njuta av gång på gång igen.
4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
5 - Foto
--------------
24 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.8
Förut kunde jag inte svara på frågan "Vilken är din favoritfilm?", men nuförtiden säger jag alltid att det är Once Upon a Time in the West. Så otroligt bra film, och som du säger, musiken är fantastisk. Harmonica är också en av de bästa karaktärerna någonsin. Det tog några månader efter att jag såg den innan jag insåg precis hur mycket jag tyckte om den. Kul att du gillar den här lika mycket som jag!
SvaraRaderaJonathan: Man kan egentligen skriva hur mycket som helst om den här filmen. Det är definitivt en av mina absoluta favoritfilmer och en sådan som man njuter av varje gång man ser den.
SvaraRaderaJättekul att du också ser storheten och att den lyft i dina ögon.
Håller med om allt du skriver. Bronsons och Leones bästa, faktiskt den bästa i hela genren (både spaghetti och vanlig western).
SvaraRaderaPappan: Ja, jag är benägen att hålla med - den bästa västernfilmen. Dessutom en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier. Den har allt (inklusive Bronson).
RaderaJag tycker musiken av Morricone var om möjligt ännu ett strå vassare i For A Few Dollars More, fast den passar enormt bra i denna superba film även om den innehåller som jag tycker viss "smörig musik" också som dock passar.
SvaraRaderaDet är lite lustigt att SvDs recension från 1969, vilket man kan läsa nu i deras arkiv som abonnent, fullständigt dömde ut filmen när den kom till Sverige - "västernpornografi" och "De musikaliska effekterna gör närmast ett parodiskt intryck" etc etc .
Den här filmen känns lite mer utstuderat perfekt konstnärlig än Leones tre första spagettiwestern och kanske mer som en "känsloskapande" (visuellt, musikaliskt m m) och expressionistisk skildring av hur en westernfilm ser ut i Leones tolkning.
De som t ex uppskattar Leones/Morricones stämningsförmedlande m m förstår hans westernfilmer bättre än SvDs recensent. Själv tolkar jag riktigt bra spagettiwestern som delvis ett slags konstverk som ska beskriva "verkligheten" som är de klassiska amerikanska filmerna analogt med en målad tavla av att reellt naturmotiv. Ibland kan tavlan vara vackrare än det den avbildar...
Välkommen hit teve vid, och tack för din kommentar!
RaderaTänk vad filmen/filmerna hade varit utan Morricones genialiska musik!? För egen del gör den oerhört mycket och ger mig rysningar varje gång jag ser filmen/filmerna.
Intressant att du tycker musiken i For a Few Dollars More kanske är strået vassare. Som jag minns det har den några melodier som är riktigt bra och passande, men Once Upon... har flera riktigt underbara (och passande) melodier. Varje karaktär har ju sin melodi som liksom skapar karaktären lite på egen hand.
Ja, vissa gånger när man kommit över gamla recensioner på numera hyllade filmer kunde det vara lite si och så med åsikterna.
Håller med dig om att riktigt bra västernfilm kan lyckas med kombinationen du är inne på. För de som endast väljer att visa "verkligheten" kan kännas lite trista och själlösa. Leone och andra som lyckas väcker perioden till liv, lite som en tavla som du är inne på. De ger filmerna något mer än att bara berätta en historia. Kombinationen Leone/Morricone är ju ganska oslagbar, särskilt när man har en hel del bra skådespelare och karaktärer också.
Tack förresten för en väldigt bra, lärorik och omfångsrik film-sajt.
SvaraRaderaKul att det uppskattas, alltid trevligt att höra :)
Radera