Wait Until Dark

Titel: Wait Until Dark / Nattens ögon
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1967
Regi: Terence Young
I rollerna: Audrey Hepburn, Alan Arkin, Richard Crenna, Jack Weston

Handling: Susies make får av misstag med sig hem en docka från en resa. Dockan innehåller knark och en liga är ute för att finna dockan. De tror att Susie, som är blind, vet var dockan finns och pressar henne allt mer för att få reda på var.

Omdöme: Filmen bygger på en pjäs och utspelar sig i princip bara i ett rum (eller rättare sagt en källarlägenhet). Susie (Audrey Hepburn) är en energisk, glad och påhittig kvinna, men även blind sen en olycka. Hon går i skola för blinda för att lära sig, men spenderar annars mycket tid hemma i sin källarlägenhet hon delar med sin make Sam. Han i sin tur är fotograf och jobbar ofta i sin ateljé. Efter en resa har han fått med sig en docka som en ung kvinna gav honom på flygplatsen...



Dockan visar sig innehålla narkotika, något Sam och Susie inte är medvetna om. Men det är tre män som är ute efter dockan och dess innehåll. Alan Arkin som Roat är deras ledare och den mest psykopatiska av dem. Richard Crenna är den som ska få Susie att känna sig trygg och lita på honom. Det händer väldigt mycket kan man lugnt påstå och de tre utger sig för att vara några helt andra för att få informationen som leder dem till dockan. Minst sagt hjälplös har alltså Susie hamnat i händerna på tre brottslingar som tagit sig in i hennes lägenhet.



Trots att Audrey Hepburn har filmens huvudroll, är det inte hennes prestation jag är mest imponerad över. För ska man vara ärlig så är hon främst söt och man tycker väldigt synd om henne, men hennes prestation är inte alltid övertygande. Istället är det främst Alan Arkin som imponerar med sin hänsynslösa attityd, rysliga röst och iskalla beteende. Även Richard Crenna gör bra ifrån sig i en mer nedtonad roll. Filmen har annars en av de mest klassiska uppgörelsena som många gånger klassats bland de bästa någonsin. Det är spänning på hög nivå och en liten klassiker i sig. Allt är inte perfekt med denna film, men den levererar på de flesta punkterna. Noterbart också att filmen är regisserad av mannen som regisserade de två första Bond-filmerna - Terence Young.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

A Matter of Taste

Titel: Une affaire de goût / A Matter of Taste / En fråga om smak
Genre: Drama/Kriminal/Thriller
Land: Frankrike
År: 2000
Regi: Bernard Rapp
I rollerna: Bernard Giraudeau, Jean-Pierre Lorit, Florence Thomassin, Charles Berling

Handling: Frédéric Delamont är en framgångsrik industriman i femtioårsåldern. Han står på toppen av sin karriär; förfinad, originell och fobisk, när han en dag träffar på Nicolas Rivière på en restaurang, en ung man pigg på udda jobb och omväxling. Därför erbjuder Frédéric honom en stor summa pengar för att bli hans personliga avsmakare. Men det som startar som ett lättsamt, gastronomiskt äventyr utvecklas snart till något mycket farligare för båda männen.

Omdöme: Det här var en lite annorlunda film som låter tittaren gissa sig fram till vad som egentligen pågår och vart filmen är på väg. Nicolas Rivière jobbar som servitör på restaurang och har bara haft ströjobb. Han bor tillsammans med sin flickvän Beatrice som har ett tidningsstånd och umgås med henne och deras vänner. Men när han träffar Frédéric Delamont på restaurangen han jobbar på som vill att han ska prova hans mat (då han inte äter något med ost eller fisk), förändras allt. Delamont blir så förtjust i servitörens smaklökar och bestämmer sig för att erbjuda honom jobbet som hans personliga avsmakare med hög lön.



Man misstänker tidigt att Delamonts avsikter är allt annat än normala. Nicolas dras in allt mer i denna nya värld som både bjuder på lyx och spänning. Men hans relation till Beatrice blir lidande, likaså hans vänner. Delamont och Nicolas betyder allt mer för varann, inte bara vad gäller mat, och det kan gå hur långt som helst. Man blandar denna historia med att visa förhör med olika personer då något inträffat som man får reda på allt mer. Även om filmen aldrig höjs till något utöver det vanliga så är det ändå en sevärd film som man vill fortsätta titta på och som intresserar.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Die Hard: With a Vengeance

Titel: Die Hard: With a Vengeance / Die Hard: Hämningslöst
Genre: Action/Kriminal/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: John McTiernan
I rollerna: Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Jeremy Irons, Graham Greene

Handling: I denna den tredje filmen om den råbarkade snuten John McClane får han utstå en hel del när han här tar sig an en bombterrorist som gäckar stan och som kallar sig Simon. Men frågan är vem av dem river stan först ?

Omdöme: Första Die Hard-filmen är en av de bästa i sin genre och regisserades av John McTiernan. Andra filmen var sämre och där stod Renny Harlin för regin. Så till denna tredje film kom John McTiernan tillbaka och höjde också nivån ett snäpp från tvåan. Man har inte bara Bruce Willis som John McClane, utan även en lekkamrat i Samuel L. Jackson som Zeus. Och som huvudskurk har man Jeremy Irons som spelar Simon som har koppling till skurken i första filmen. Det är upplagt för fest.



Filmen har rakt igenom ett högt och bra tempo, men man hinner även blanda in humor mitt i allt. Simon gillar att spela spel och skickar John och Zeus runt hela New York på jakt efter en ny bomb som är utplacerad i en av de över tusen skolorna i staden. Filmen har några scener som är överdrivna och overkliga, men i det stora hela är det inget som stör mig och istället gillar jag det mesta med filmen från början till slut. Tycker det som är viktigt här är att man tagit med Samuel L. Jackson som passar bra som sidekick till John McClane.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Time Without Pity

Titel: Time Without Pity / Min son skall hängas
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1957
Regi: Joseph Losey
I rollerna: Michael Redgrave, Leo McKern, Ann Todd, Paul Daneman

Handling: David Graham kommer till London dagen innan hans son ska avrättas för mordet på en ung kvinna. David är författare och alkoholist och har varit på ett sanatorium, således har han inte fått reda på vad som hänt förrän väldigt sent. Nu har han bara 24 timmar på sig att försöka rädda sin son från hängning.

Omdöme: En film jag såg av en slump och inte visste något alls om. David Graham kommer med flyget från Kanada till London där han möts av sin sons advokat på flygplatsen. De kör raka spåret till fängelset för att träffa sonen Alec, men han vill inte träffa sin far och har redan ställt in sig på att han kommer dö. Pappa David är dock fast besluten att hitta sanningen då han vet att hans son inte skulle vara kapabel till att mörda någon. Han träffar så familjen Stanford som Alec bott hos under loven. Mr Stanford är en rik bilförsäljare som är gift med en yngre kvinna, Mrs Stanford. Deras adopterade son Brian är Alecs bästa vän, men alla tre verkar dölja något, även om de vill hjälpa till.



Det jag tidigt tänker på är det skickliga fotot som ger mig mycket film-noir känsla, likaså med musiken som gör sig bra och skapar rätt stämning. Jag visste inte att det var Joseph Losey som stod för regin förrän efteråt. Han var en av de allra främsta brittiska regissörerna på den här tiden och hade oftast skickligt foto i sina filmer. Michael Redgrave i rollen som pappan David Graham blir allt bättre med sina alkoholproblem som uppenbarar sig. Man får även se Lois Maxwell i en mindre roll (Moneypenny från Bond-filmerna). Filmen håller intresset uppe från början till slutet (som är bra) och är ett bra mysterium, klart över förväntan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.8

Executive Action

Titel: Executive Action / Tre skott i Dallas - presidentmordet
Genre: Drama/Kriminal/Thriller
Land: USA
År: 1973
Regi: David Miller
I rollerna: Burt Lancaster, Robert Ryan, Will Geer, Ed Lauter

Handling: En grupp mäktiga män planerar att lönnmörda president John F. Kennedy. Först måste de rekrytera och träna skyttarna, sen sätta dit Lee Harvey Oswald som valts ut.

Omdöme: Jag har alltid haft en förkärlek till konspirationsfilmer, om de är gjorda på rätt sätt. Oftast fungerade de bäst på 70-talet då situationen i världen, då det förekom mycket konspirationer, gjorde att filmerna kändes äkta. Så är även fallet här, även om den tar lite tid på sig att komma igång. Det är en ganska lågmäld stämning där man blandar fiktiva händelser med verklighetsbaserade. Allt kretsar givetvis runt konspirationen om mordet på JFK. Man visar helt enkelt ett sätt det hela kan ha gått till på och det blir faktiskt smått intressant. Nu är den inte lika pampig som JFK (1991), men har ändå slagkraft när man når själva ögonblicket.



Burt Lancaster är ledaren för de mäktiga männen och styr operationen med precision. Det framgår inte vilka de är, men att de har högt uppsatta kontakter är uppenbart. De organiserar allt under en längre tid och har även två team med tre skyttar vardera som övar på rörande måltavlor. Nej, det här var en klart intressant film men uppskattas nog inte av alla. Den kunde givetvis gjorts bättre med starkare karaktärer och bättre utveckling. Ett plus till musiken som stundtals skapade bra stämning. Man använder även riktiga klipp med bl.a. John F. Kennedy vilket gör att han nästan känns som en av skådespelarna i filmen. Det som också är ett plus är ju att den kom 10 år efter händelsen vilket gör att den känns relativt aktuell då alla hade händelsen färsk i minnet.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.4

Leviathan

Titel: Leviathan
Genre: Sci-Fi/Skräck/Thriller
Land: USA/Italien
År: 1989
Regi: George P. Cosmatos
I rollerna: Peter Weller, Richard Crenna, Amanda Pays, Daniel Stern

Handling: Djuphavsgruvarbetare stöter på ett sovjetiskt vrak och bärgar dess last till sin undervattensbas. Dock visar det sig att lasten var mycket farligare än vad de trott. Nu är hela besättningens liv i fara då något som tog den sovjetiska besättningens liv kommit ombord...

Omdöme: 1979 fick vi Alien, men 1989 fick vi Leviathan ! Detta är en blandning av klassiska Alien, The Thing och The Abyss. Utspelar sig helt under vattnet och har i princip samma story som Alien. Jag förväntade mig inte så mycket av den här filmen, kanske några skratt åt dåliga scener. Men till min förvåning visade sig filmen faktiskt vara helt ok och långa stunder skapade den bra spänning och helt rätt atmosfär där nere. Den är absolut inte originell, men lyckas ändå bra med vad den vill skapa och många gillar den för vad den är.



Rollistan är helt klart imponerande (eller inte) med Peter "Robocop" Weller i huvudrollen som kapten ombord basen. Hans högra hand är Richard Crenna i rollen som teamets doktor, som sköter sig förvånansvärt bra och passar i sin roll. Amanda Pays är överraskningen i gruppen, en brittisk skådespelerska som jag aldrig hört talas om och som jag nog inte kommer höra talas om i fortsättningen heller. Har utseendet och klarar sig bra, även om det inte är någon Oscarsprestation direkt. Allt som allt gedigna insatser i en sån här film.



Vad som sänker filmen en del är nog sista biten, tänkte främst på det under sista 10-15 minuterna när det blir lite väl klichéfyllt och man lägger mycket krut på actionspäckade scener istället för att skapa en tät spänning som hade varit att föredra. Men den täta stämningen infinner sig stundtals, precis som musiken av Jerry Goldsmith som bitvis lyckas skapa rätt känsla, men som överlag lämnar mer att begära.



Med en starkare regissör, kändare skådespelare och lite ändring i manuset hade detta kunnat bli något. Manuset är förresten skrivet av David Webb Peoples som bl.a. skrivit manus till Blade Runner, Unforgiven och De tolv apornas armé - inga dåliga filmer, men också med bra regissörer. Skönaste repliken måste jag också nämna när besättningen börjar bli grinig.

- I realize you must have gone through hell...
- Gone? Bitch, we're still here!

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.2

Sabrina

Titel: Sabrina
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1954
Regi: Billy Wilder
I rollerna: Audrey Hepburn, Humphrey Bogart, William Holden, Walter Hampden

Handling: Sabrina växer upp hos en välbärgad familj. Som chaufförens dotter är hon osynlig för de rika familjemedlemmarna, men hon vet allt om dem och blir kär i sonen David. Som världsvan och vacker ung kvinna kommer hon tillbaka till egendomen från Paris och står nu i vägen för en stor affär.

Omdöme: Den ständigt dagdrömmande Sabrina önskar att David Larrabee (William Holden), en rik playboy och tjejsusare, skulle upptäcka henne en dag. Istället skickas hon till Paris för att lära sig kockkonster och få bort David från sina tankar. Efter två år återvänder hon, mognare, vackrare (nåja) och hett eftertraktad av männen. David får snabbt upp ögonen för henne, problemet är bara att han är förlovad och ska gifta sig om tio dagar med en rikemans dotter. Det är dags för Davids bror Linus (Humphrey Bogart) att ta saken i egna händer.



Det är trevligt upplagt och har hela tiden en mysig ton som bara såna här klassiker klarar av. Den söta Sabrina (Audrey Hepburn) innan hon åker iväg gillar jag mer än den "världsvana", kortklippta versionen som återvänder. Hon tar för sig mer och vet att männen faller för henne. Å andra sidan får vi in Bogart mer i handlingen och det är välkommet. Tycker inte Holden gör särskilt mycket väsen av sig, men så ska han vara en lite dum och blonderad playboy. Det är Linus som är hjärnan i familjen och sköter familjeföretaget, och pga detta vill han att hans bror David ska gifta sig med rikemansdottern så att det gagnar företaget. Istället tar han själv ut Sabrina för att hon ska komma på andra tankar gällande David.



Lite kul kuriosa är att Cary Grant i sista stund lämnade filmen då han och William Holden inte tålde varann. Istället fick Humphrey Bogart hoppa in och fick en stor summa pengar för besväret. Samtidigt ville Bogart inte ha Hepburn i rollen som Sabrina utan istället sin fru Lauren Bacall. När han sedan tillfrågades hur det var att spela mot Hepburn svarade han att det är ok, om man inte har något emot 20 tagningar. Som om det inte vore nog blev Holden förälskad i Hepburn och de blev ett par på riktigt, något som hon senare bröt upp när hon fick reda på att han inte kunde få barn. En riktig såpa (och soppa) i sig alltså... Detta var för övrigt en av Bogarts sista filmer då han dog 1957.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

Tropic Thunder

Titel: Tropic Thunder
Genre: Äventyr/Action/Komedi/Krig
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Ben Stiller
I rollerna: Ben Stiller, Robert Downey Jr, Jack Black, Nick Nolte, Matthew McConaughey, Tom Cruise

Handling: Ett gäng självupptagna skådespelare har bestämt sig för att göra filmhistoriens största krigsfilm. Men när inspelningskostnaderna löper amok och skådisarnas överdimensionerade egon hotar att äventyra hela filmprojektet, bestämmer sig den frustrerade regissören för att ta saken in egna händer och öka realismen.

Omdöme: Filmen inleder med en rad fejkade filmtrailers, likt vad man fick mellan filmerna på Grindhouse. Dessa trailers är alla komiska och sätter direkt tonen för vad man ska förvänta sig av filmen. När så filmen verkligen börjar presenteras man av Ben Stiller som spelar actionhjälten Tugg Speedman, men som på senare tid börjat tappa publiken med alla sina uppföljare. Robert Downey Jr. spelar den femfaldigt Oscarsbelönade australiensaren Kirk Lazarus som inför filmen "Tropic Thunder" genomgått en kontroversiell operation som gjort honom till en svart man. Jack Black introduceras som Jeff Portnoy, en överviktig skådis som varit med i "The Fatties", en slags vit parodi på Eddie Murphys familj i The Nutty Professor.



Filmen "Tropic Thunder" utspelar sig under Vietnamkriget och baseras på en bok skriven av Vietnamhjälten Four Leaf (spelad av Nick Nolte som en riktig hippie). Samtidigt är Tugg Speedmans manager Rick Peck (en passande Matthew McConaughey) orolig för att hans klient inte ska få de bekvämligheter på plats som han ska ha, samt att någon annan tar hans enda (?) klient ifrån honom. Som om det inte vore nog har filmen gått över budgeten och är försenad vilket får filmens producent Lee Grossman (en härlig och härligt sminkad Tom Cruise) att bli fullständigt galen. Ja, det är upplagt för underhållning, det är en sak som är säker.



Det är en på många sätt underhållande och rolig film som lyckas inbringa en del skratt genom filmens gång. De flesta bjuder Robert Downey Jr. och Tom Cruise på, men även gänget tillsammans ute i djungeln skapar flera komiska situationer. Den har dock även sina svackor och ett tag känns det som om Rambo vore i farten på räddningsuppdrag. Jag hade ändå hoppats på att bjudas på lite mer som helhet, men är ändå glad att jag fick mig en del skratt. Måste ändå sägas att Ben Stiller lyckats förvånansvärt bra då han förutom huvudroll även är filmens regissör och manusförfattare (tillsammans med bl.a. Justin Theroux).

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Arabesque

Titel: Arabesque
Genre: Äventyr/Drama/Komedi/Thriller
Land: USA
År: 1966
Regi: Stanley Donen
I rollerna: Gregory Peck, Sophia Loren, Alan Badel, Carl Duering

Handling: Professor David Pollock är expert på urgamla hieroglyfer och föreläser på en skola i England. Han blir övertalad att infiltrera en organisation som vill störta en premiärminister i Mellanöstern, eftersom komplotten mot honom misstänks ha kodats i just hieroglyfer.

Omdöme: En slags uppföljare till framgångsrika Charade där det var tänkt att just Cary Grant skulle spela professor David Pollock. Istället gick rollen till Gregory Peck som visar sig inte ha samma komiska timing som föregångaren. Å andra sidan spelar han rollen på ett annat sätt där karaktären ofta känns lite virrig och svag, som en professor gärna ska vara (lite som James Stewart nog hade spelat rollen). Däremot spelar Sophia Loren rollen som Yasmin Azir på ett starkt sätt och det blir lite hon som nästan måste rädda honom (detta har sin förklaring längre fram).



Att det handlar om arabiska män och kvinnor som spelas av icke-araber känns fel och många gånger tillgjort. Den ena araben, huvudskurken Beshraavi (spelad av Alan Badel), har genom hela filmen på sig solglasögon, antagligen för att dölja hans färgglada ögon ? Och andra araben, Premiärminister Hassan Jena (Carl Duering), känns aningen bättre med sitt vita skynke, men även här känner man att det inte är helt äkta. Överhuvudtaget har den här filmen svårt att mäta sig med sin föregångare Charade som lyckades så väl med det mesta. Här bjuds man på ett bra äventyr och en intressant grundstory. Tyvärr blir det lite för mycket 60-tals flummeri på sina håll samt att den inte är lika stark i birollerna.



Vad jag annars gillade lite extra var kameraarbetet och framförallt vinklarna och användandet av speglar och glas. Genom hela filmen dyker det upp smarta lösningar där man använt sig av just detta för att ge filmen en egen look. Och även om Gregory Peck inte känns helt komfortabel i sin roll så är han alltid trevlig att se. Sophia Loren var en trevlig överraskning då jag trodde hon skulle spela en flamsig och störig brud, men hon visade sig både spela sexigt och ganska bra faktiskt. Känner också att filmen börjar intressant samt avslutas bra. Tyvärr är det där emellan som den inte riktigt lyckas fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.6