Closer

Titel: Closer
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2004
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Jude Law, Natalie Portman, Clive Owen, Julia Roberts

Handling: En dramatisk berättelse om två par och deras passion, kärlek och svek. När mannen från det första paret träffar kvinnan från det andra paret uppstår stora komplikationer.

Omdöme: Det hela börjar med att Alice (Natalie Portman) och Dan (Jude Law) träffar på varandra i London när Alice blir påkörd. De blir ett par, men när Dan blir fotograferad av Anna (Julia Roberts) uppstår känslor. Dan fixar dock via internet fram ett möte mellan Anna och läkaren Larry (Clive Owen), något som leder till känslor. De två paren är dock långt ifrån perfekta, snarare tvärtom.



Till en början känner jag att det kommer bli Larry och Alice som kommer vara "de goda" och som jag kommer gilla under filmens gång. Dan och Anna har jag tidigt svårt för, mycket pga att jag aldrig gillat Julia Roberts. Men här fungerar hon faktiskt för en gångs skull ganska bra. Rollen skulle egentligen ha spelats av Cate Blanchett, men då hon blev gravid hoppade hon av. Väldigt synd för jag gillar henne mycket mer. Det kanske mest intressanta med filmen är att man aldrig vet var man har karaktärerna som ändras hela tiden och man vet inte vem man ska tycka om och inte.



Bästa prestationerna ger nog de båda Oscarsnominerade - Natalie Portman och Clive Owen som båda visar prov på det bredaste registret. Men även Jude Law och Julia Roberts sköter sig bra i denna skådespelardröm med mycket dialog och svängningar. Det största problemet som jag ser det är att jag mest känner tomhet genom hela filmen. Jag förmodar att det är karaktärerna som i många avseenden är så svåra att tycka om. Men det är också en annorlunda inblick i ett romantiskt drama då det sällan saknas någon karaktär man kan gilla. Tyvärr blev filmen inte så bra som jag hade hoppats, mycket pga avsaknaden av känslor.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

The Lost Boys

Titel: The Lost Boys
Genre: Skräck/Fantasy/Thriller/Komedi
Land: USA
År: 1987
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Jason Patric, Kiefer Sutherland, Dianne Wiest, Corey Haim

Handling: Bröderna Michael och Sam flyttar tillsammans med sin mamma till den lilla kuststaden Santa Carla i Kalifornien. Santa Carlas enda kvällsattraktion är nöjesfältet där stadens ungdomar samlas. Det är där Michael träffar Star, den vackraste tjej han någonsin sett. Men Star är tillsammans med David, ledaren för fruktade The Lost Boys. Deras livsfilosofi är enkel; sova hela dagen, festa hela natten, aldrig bli vuxen, aldrig dö...

Omdöme: Denna kultförklarade ungdomsfilm fungerade nog bättre när den kom och var säkert populär bland de som då såg den, främst ungdomarna. Filmen börjar med att Lucy (Dianne Wiest) tillsammans med sina två söner Michael (Jason Patric) och Sam (Corey Haim) bilar till Santa Carla där de ska flytta in hos Lucys far. Snart märker de dock att något inte står rätt till i staden. Sam, som gillar att läsa serietidningar, hittar en affär som säljer just sådana och där jobbar bröderna Edgar och Alan Frog. Dessa varnar honom för vad det finns mycket av i staden - vampyrer.



Filmen har en riktigt typisk 80-tals känsla med modet, frisyrerna, musiken och hela den mysiga atmosfären. Ungdomarna samlas vid nöjesfältet nere vid vattnet där de lyssnar på musik och har kul tillsammans. Där får den äldre brodern Michael syn på Star som flörtar med honom. Han upptäcker dock snart att hon hänger med ett motorcykelgäng ledda av David (Kiefer Sutherland) som älskar att vara ute på kvällen/natten, men som inte vistas ute på dagtid. Till stora delar tycker jag filmen fungerar ganska bra och ett plus är att man inte får se dem flyga vilket hade försört mycket (med tanke på att det hade sett väldigt B ut). Filmen blir lite för överdriven mot slutet och avslutningen blir för mycket.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9

The Spy Who Loved Me

Titel: The Spy Who Loved Me / Älskade spion
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1977
Regi: Lewis Gilbert
I rollerna: Roger Moore, Barbara Bach, Curd Jürgens, Richard Kiel

Handling: En rysk och en brittisk ubåt som är omöjliga att spåra försvinner under mystiska omständigheter. Britterna sätter sin bäste man på uppdraget nämligen agent 007, James Bond. Ryssarna ger uppdraget till major Amasova, med kodnamnet "Triple X". Till att börja med kämpar de två mot varandra, men snart tvingas de samarbeta mot den verliga fienden; den galne redaren och miljardären Stromberg som vill utplåna världen för att istället bygga en fantasivärld under havsytan.

Omdöme: En av de mer populära Bond-filmerna och enligt Roger Moore hans personliga favorit av de han gjorde. Efter det att en brittisk och sovjetisk ubåt mystiskt försvunnit, sätter respektive underrättelsetjänst in sin bästa agent på uppdraget. James Bond (Roger Moore) och Anya Amasova (Barbara Bach) måste lära sig samarbeta för att hitta vem som ligger bakom och beger sig till en början till Kairo, Egypten. Där träffar de på ett par utsända mördare, bl.a. den enorme Jaws med ståltänder. Jaws kommer förfölja dem vart de än går och terrorisera dem.



Karl Stromberg (Curd Jürgens) är mannen som ligger bakom allt och som lever under vattnet i sin enorma undervattensanläggning. Han är en enstöring och har inga problem med att likvidera älskarinnor, medarbetare och framförallt fiender. Ken Adam, filmens produktionsdesigner, blev nominerad för en Oscar för sin sanslöst skickliga design av de olika inspelningsplatserna. Han var med på sju Bond-filmer och satte sin säregna stil på designen av bl.a. skurkarnas nästen. I många avseenden var det han som skapade den speciella Bond-känslan som inte går att ta miste på. Noterbart är att en viss Stanley Kubrick kom till inspelningshangaren där slutscenen skulle utspela sig för att hjälpa till med ljussättningen. Ken Adam jobbade bl.a. på Dr. Strangelove och Barry Lyndon (den senare vann han en Oscar för).



Musiken av Marvin Hamlisch blev även den Oscarsnominerad och jaktmelodin är riktigt bra och klassisk Bond. Och som om det inte vore nog har man kanske den häftigaste Bond-bilen av dem alla i den vita Lotusen som görs om till en undervattensbil/ubåt. Barbara Bach har jag lite blandade känslor för då hon dels kan se bedårande ut för att blanda det med lite mindre bra prestationer. Men överlag fungerar hon bra.



Curd Jürgens fungerar också som huvudskurk. Alltid något visst med en icke-brittisk skådespelare i en skurkroll. Sen är Jaws (Richard Kiel) en av de allra bästa Bond-skurkarna någonsin. Runt 2.15 lång och med ståltänder - inte vad man vill stöta på om man heter James Bond. Allt som allt en trevlig Bond, men ändå fattas det något för att göra den till den absoluta favoriten.

Bondskurk(ar):
Carl Stromberg (Curd Jürgens) - 4
Jaws (Richard Kiel) - 4
Sandor (Milton Reid) - 2
Naomi (Caroline Munro) - 3

Bondbrud(ar):
Major Anya Amasova (Barbara Bach) - 3
Felicca (Olga Bisera) - 3
Rysk agent i stuga (Sue Vanner) - 3
Egyptisk harem-flicka (Dawn Rodrigues) - 3

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Time Limit

Titel: Time Limit / Krigets ansikte
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1957
Regi: Karl Malden
I rollerna: Richard Widmark, Richard Basehart, Dolores Michaels, Martin Balsam

Handling: Militärutredaren Överste Edwards blir tilldelad ett fall som involverar Major Cargill som anklagas för förräderi under tiden han satt som fånge i ett koreanskt fångläger. General Connors, vars son dog i fånglägret, vill ha en snabb utredning och sätter Edwards under stor tidspress.

Omdöme: Skicklige skådespelaren Karl Malden gjorde här sin regidebut, vilket också blev hans enda. Men anledningen till att det inte blev fler regiuppdrag för honom tror jag mer berodde på att han koncentrerade sig på att etablera sig som skådespelare än att han var en dålig regissör. För här bevisar han att han hade talang även bakom kameran och speciellt vad som krävdes för att få ut det bästa ur skådespelarna. Han vann iofs en Oscar redan 1952 och kanske ville testa något annat.



Favoriten Richard Widmark, som var med och producerade filmen, spelar militärutredaren överste Edwards i huvudrollen som är mitt uppe i en tuff utredning. Han har flera vittnen att förhöra samt den anklagade major Cargill (Richard Basehart) som uppträder väldigt kallt och erkännande, men som Edwards misstänker döljer något. Stora delar av filmen utspelar sig inne på Edwards kontor där vittnena, den anklagade, furir Baker (Martin Balsam), som är en slags springpojke åt Edwards, samt Edwards sekreterare korpral Jean Evans (Dolores Michaels) samlas. Allt som allt en trevlig liten film som stegvis höjer intensiteten och har en bra upplösning på det hela.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

The Breakfast Club

Titel: The Breakfast Club
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1985
Regi: John Hughes
I rollerna: Emilio Estevez, Molly Ringwald, Judd Nelson, Anthony Michael Hall, Ally Sheedy, Paul Gleason

Handling: Fem ungdomar, från olika socialgrupper, blir tvungna att tillbringa en lördag tillsammans när de alla fått kvarsittning. Andrew, John, Claire, Brian och Allison upptäcker för första gången att de kan prata med varandra och diskuterar allt från föräldrar och sex till pressen om att leva upp till det folk tror att man är. De fem inser att de faktiskt har mer gemensamt än vad de trott och lär sig mer om sig själva och varandra än de gjort tidigare.

Omdöme: Ungdomsfilm när den är som bäst - från 80-talet och gjord av John Hughes. Platsen är en skola i Chicago, det är lördag och fem ungdomar samlas för att sitta av sin kvarsittning på nio timmar. Läraren Richard Vernon (Paul Gleason) kör med stenhårda tag under kvarsittningen och visar tidigt vem som bestämmer. Den rebelliska John (Judd Nelson) är dock föga imponerad och ställer till med det ena efter det andra. Sportige Andrew (Emilio Estevez) har svårt för Johns kaxiga attityd och likaså har Claire (Molly Ringwald) svårt för Johns konstanta påhopp. Brian (Anthony Michael Hall) är en skötsam och mycket duktig elev som ses som en tönt av de övriga. Och Allison (Ally Sheedy) är den tystlåtna och mystiska tjejen som är en notorisk lögnerska.



Det blir verkligen en oförglömlig dag för de inblandade där man går från att inte ha något som helst gemensamt med iständigt tjafsande. Men någonstans på vägen hittar de ett sätt att kommunicera och märker att de faktiskt har en del gemensamt och kanske kan gilla varandra. Filmens upplägg är egentligen väldigt enkelt där man tagit fem ungdomar med olika sociala bakgrunder, men att lyckas med att få filmen att ha en mening och fungera många år senare är skickligt. Det man tar upp är aktuellt nu som då och kommer alltid att vara det. Den typiskt sköna 80-tals känslan går inte att ta fel på och den tillsammans med musiken, handlingen och för det mesta skådespeleriet gör det här till en av favoriterna från 80-talet.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

London to Brighton

Titel: London to Brighton
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2006
Regi: Paul Andrew Williams
I rollerna: Lorraine Stanley, Georgia Groome, Johnny Harris, Sam Spruell

Handling: Klockan är 03.07 i London. En ung prostituerad med en 12-årig flicka i släptåg kraschar in på en offentlig toalett i panik, innan de flyr på ett tåg till Brighton. I en annan del av staden blöder gangsterbossen Duncan Allen till döds i ett badrum. Hans psykotiske son Stuart ger hallicken Derek 24 timmar på sig att finna de två flickorna eller själv mista livet. En desperat jakt tar sin början, där det gäller liv eller död.

Omdöme: I denna långfilmsdebut av brittiske regissören Paul Andrew Williams slängs vi direkt in i kaoset när Kelly (Lorraine Stanley) och den yngre Joanne (Georgia Groome) rusar in på en offentlig toalett någonstans i London. Klockan är strax efter 3 på natten och Kelly har blivit slagen i ansiktet medan Joanne också är omtumlad. Det är snart klart att de båda fruktar en man vid namn Derek och väljer att fly med tåg till Brighton där Kelly har en kompis.



I väl valda tillbakablickar får man sedan se vad som hände tidigare under kvällen. Samtidigt är de två tjejerna desperata att komma undan och samtidigt få tillräckligt med pengar för att kunna ta sig vidare. Gangstern Stuart (Sam Spruell) ger hallicken Derek (Johnny Harris) ultimatumet att hitta de två tjejerna inom 24 timmar om han inte vill dö. Tillsammans med sin vän Chum börjar de sin jakt och de tänker inte lägga några fingrar emellan för att få överleva.



Detta visade sig vara en film som lyckas överraska på mig och har övertygande skådespelarinsatser av de fyra stora rollerna. Den greppar tag i en från första scenen och tappar inte greppet efter det, något jag trodde den skulle göra efter ett tag. Men pga att man slänger in tempostarka tillbakablickar när det annars kanske inte hade hänt så mycket, lyckas man bibehålla både spänningen och intensiteten. Det är inte en Guy Ritchie-aktig film med snabba klipp och humor. Detta känns mer realistiskt och med både starka och gripande prestationer. En fin liten film som är ganska så mörk med tunga karaktärer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

The Best Years of Our Lives

Titel: The Best Years of Our Lives / De bästa åren
Genre: Drama
Land: USA
År: 1946
Regi: William Wyler
I rollerna: Dana Andrews, Fredric March, Harold Russell, Teresa Wright

Handling: Tre krigsveteraner återvänder hem efter andra världskriget och måste försöka återanpassa sig till det civila livet.

Omdöme: En riktig amerikansk klassiker på nära tre timmar som följer tre nyss hemkomna krigsveteraner som är på väg hem till sina respektive familjer. De tre spelas av Dana Andrews (Fred), Fredric March (Al) samt Harold Russell (Homer) som träffas på flyget hem till Boone City och som kommer att fortsätta hålla kontakten genom att bl.a. träffas på Homers farbrors bar. Att komma hem från kriget efter flera år sätter sina spår. Människor förändras, de gamla jobben man hade kanske inte finns kvar och tiderna förändras.



De tre har olika förhållanden de återvänder till. Fred har sin vackra fru Marie, som han bara kände i tjugo dagar innan han åkte iväg. Hon har dock blivit väldigt förtjust i att gå ut på klubbar och spendera mycket pengar. Al har sin fru Milly som han varit gift med i tjugo år. De har en dotter och son tillsammans som håller på att bli vuxna. Och så har vi Homer som blev av med sina båda händer under kriget och som istället har mekaniska krokar, något som hans familj och kära flickvän Wilma måste acceptera - och han själv.



Regissören William Wyler har tidigare skapat intressanta historier och karaktärer och gör så även här. I detta sjufaldigt Oscarsbelönade drama (egentligen åttafaldigt då Harold Russell inte bara vann för bästa biroll utan även en hedersoscar för sin prestation i sin filmdebut) som känns aktuellt än i dag. Med fina prestationer rakt igenom, framförallt av Fredric March som Al, en välskriven story (eller rättare sagt tre välskrivna storys) där karaktärerna och historierna går samman och lever på egen hand, och med stark regi som knyter ihop allt. En film med dramatik, romantik och en del humor är en av de bättre filmerna från 40-talet.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.2

Oscarsgalan 2009 - Om valet var mitt

MINA FAVORITER - BÄSTA FILM:

Changeling


Kommentar: Fick ingen nominering för bästa film vilket inte känns helt rättvist. Clint Eastwood har gjort bättre filmer som också uppmärksammats av Oscarsakademin, så det känns som man ville ge andra chansen denna gång.

Frost/Nixon


Kommentar: En typisk Oscarsfilm som också lyckades engagera trots att det på förhand kändes som en tråkig och ointressant film. Men regissören Ron Howard har lyckats väl med att få ihop en så pass välgjord film.

Slumdog Millionaire


Kommentar: Har blivit lite av en förhandsfavorit till att vinna Oscarn, speciellt med tanke på att den vann Golden Globe. Men det betyder inte allt. Det är trots allt en bra film som förtjänar att vara nominerad och tillhör mina fem favoriter.

The Chaser


Kommentar: Givetvis inte med då denna sortens film sällan tar sig in här, men den tillhör årets bästa filmer och i mina böcker tillhör den absolut de fem främsta filmerna under året.

The Wrestler


Kommentar: Lite synd att filmen och regissören Darren Aronofsky inte får mer uppmärksamhet av Oscarsakademin då han skapat en mycket bra film där Mickey Rourke är en stor del av framgången. Men denna är given bland mina fem.

OSCARSNONOMINERADE:

Frost/Nixon

Kommentar: Värdig nominering som mycket väl kan vinna, även om det finns större favoriter.

Milk

Kommentar: Med tanke på ämnet borde den varit mer gripande och starkare. Trots allt en bra film, men som inte är värdig att vinna och inte riktigt värdig att vara nominerad före vissa andra.

Slumdog Millionaire

Kommentar: Helt klart värdig nominering och en av de största favoriterna i sällskapet. Får se om den kan gå hela vägen. Inte en perfekt film, men bland de nominerade känns den som favorit.

The Curious Case of Benjamin Button

Kommentar: Inte en av David Finchers bästa filmer, trots det blir den nominerad pga att den tilltalar den stora skaran. En trevlig film, men ingen vinnare.

The Reader

Kommentar: En ganska stämningsfull historia, men som helhet når den inte de topparna som en Oscarsnominerad film bör göra. Känns svagast i fältet.

**********

MINA FAVORITER - BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:

Vincent Cassel (Mesrine: Part 1 & 2)


Kommentar: Lyfter filmen på egen hand och gör en av årets bästa prestationer utan tvekan. Hans variation är en fröjd att skåda och det är synd att han inte uppmärksammades av Oscarsakademin.

Michael Fassbender (Hunger)


Kommentar: Överraskningen i fältet, men som gör en "Christian Bale" i The Machinist för några år sedan. Han går på hungerstrejk i filmen Hunger och gör det mycket bra. Filmen var så där, men rollprestationen borde fått lite mer uppmärksamhet.

Frank Langella (Frost/Nixon)


Kommentar: En riktigt bra prestation där han spelar Richard Nixon på ett övertygande sätt. Given bland de fem nomineringarna och tillhör helt klart en av mina favoriter.

Sean Penn (Milk)


Kommentar: Ytterligare en stark prestation av en av de främsta skådespelarna i Hollywood. Han förvandlas till en homosexuell politiker i 70-talets San Francisco. Även hans karaktär är baserad på en verklig person vilket brukar underlätta.

Mickey Rourke (The Wrestler)


Kommentar: Utan tvekan den jag känner är mest värd Oscarn efter sin både charmiga och inspirerade prestation som den nedgågna wrestlaren. Känns i många fall som han spelar sig själv och man kan bara tycka om honom. Min favorit i sammanhanget.

OSCARSNONOMINERADE:

Richard Jenkins (The Visitor)

Kommentar: Gör en fin prestation i en film som inte fått så mycket uppmärksamhet. Filmen är för övrigt från 2007 och det är lite kul att han trots det blir nominerad. Känns som den största outsidern och tycker bl.a. Vincent Cassel borde fått denna plats.

Frank Langella (Frost/Nixon)

Kommentar: Given bland de fem och även om jag inte tror han vinner pga hårt motstånd är det kul att han får vara med och slåss om Oscarn.

Sean Penn (Milk)

Kommentar: Även han given bland de fem, men med tanke på att han redan vunnit sin "gubbe" tror jag inte riktigt på honom en gång till. Men hans prestation skulle mycket väl kunna vinna välförtjänt.

Brad Pitt (The Curious Case of Benjamin Button)

Kommentar: Inte direkt förtjänt av den här nomineringen då det mest är make-up som imponerar och inte hans skådespeleri, även om han sköter sig helt ok. En som Leonardo DiCaprio hade t.ex. varit mer förtjänt för sin roll i Revolutionary Road. Känns mest som en outsider.

Mickey Rourke (The Wrestler)

Kommentar: Oundvikligen favorit och värdig sådan. Tillsammans med Langella och Penn tillhör han de tre som det bör stå mellan, men där Rourke iaf får min röst.

**********

MINA FAVORITER - BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:

Kate Beckinsale (Nothing But the Truth)


Kommentar: Inte den starkaste prestationen, men trots allt en genomgående bra prestation i en film där skådespeleriet var bättre än filmen.

Anne Hathaway (Rachel Getting Married)


Kommentar: Förmodligen min favorit bland de fem då hon både ger en trovärdig och stark prestation som kvinnan som kommer direkt från rehab till sin systers bröllop.

Angelina Jolie (Changeling)


Kommentar: Även Jolie imponerar, men kanske inte lika mycket som Hathaway. Då hon redan vunnit en Oscar känns det mindre troligt att hon kommer vinna, men hon är iaf bland mina fem.

Tilda Swinton (Julia)


Kommentar: Förmodligen den starkaste prestationen, men tyvärr i en mindre produktion vilket inte ger henne den uppmärksamhet hon borde få. En riktig tour-de-force är det iaf och den värdiga vinnaren.

Kate Winslet (Revolutionary Road)


Kommentar: Tillhör inte mina favoritskådespelerskor, men hennes prestation i RR är nog hennes bästa. Men istället blev hon nominerad för The Reader vilket jag tycker var fel.

OSCARSNOMINERADE:

Anne Hathaway (Rachel Getting Married)

Kommentar: Värdig nominering och tillhör alltså även mina favoriter.

Angelina Jolie (Changeling)

Kommentar: Även hon värdig att vara bland de fem, räcker nog inte till en andra Oscar.

Melissa Leo (Frozen River)

Kommentar: Kul nominering och en som jag hade kunnat ha på min lista. En outsider, men trots allt med en chans att ta hem statyn. Gör en bra prestation och kommer egentligen från ingenstans.

Meryl Streep (Doubt)

Kommentar: Har en stark karaktär att jobba med och hon gör det bra. Känns dock oerhört osympatisk och jag har svårt för både henne och rollen.

Kate Winslet (The Reader)

Kommentar: Känns som hon var bättre i Revolutionary Road, men det var nog hugget som stucket för vilken prestation hon skulle belönas för. Här får hon i princip två karaktärer att jobba med, men även mycket smink. Tycker det finns bättre prestationer i fältet.

**********

MINA FAVORITER - BÄSTA MANLIGA BIROLL:

Alan Alda (Nothing But the Truth)


Kommentar: Gör sin roll bra som sympatisk advokat i en film där han får allt mer att jobba med och gör det som vanligt bra.

Jason Butler Harner (Changeling)


Kommentar: En av de bästa prestationerna enligt mig och en skådespelare som kom från ingenstans. Definitivt bland de fem, men fick ingen nominering.

Philip Seymour Hoffman (Doubt)


Kommentar: Hoffman har man blivit ganska bortskämd med bra prestationer av och det här är inget undantag. Känns inte som hans starkaste roll dock.

Val Kilmer (Felon)


Kommentar: Ok, ingen Oscarsfilm, men hans prestation var klart övertygande och det var kul att se Kilmer i en passande roll.

Heath Ledger (The Dark Knight)


Kommentar: Den mest givna av de alla och den stora favoriten. När jag såg filmen misstänkte jag en nominering, men trodde att han skulle få hård konkurrens. Nu är det uppenbart att det inte finns någon stark konkurrent.

OSCARSNOMINERADE:

Josh Brolin (Milk)

Kommentar: Förtjänar nomineringen, men känns trots allt som en outsider.

Robert Downey Jr (Tropic Thunder)

Kommentar: En riktig dark horse, men kul att hans prestation fått Oscarsakademin att nominera honom för en komisk roll. Tror dock hans chanser är minimala.

Philip Seymour Hoffman (Doubt)

Kommentar: Inte direkt överraskande, men han har gjort bättre prestationer tidigare. Det är främst rollen som är lite för återhållsam då man vet hur mycket han kan få ut.

Heath Ledger (The Dark Knight)

Kommentar: Den mest givne kandidaten och känns som given till vinsten. Ger den bästa prestationen och även om hans bortgång gjort att han fått mer uppmärksamhet så tror jag ändå han hade vunnit.

Michael Shannon (Revolutionary Road)

Kommentar: Klart överskattad prestation som jag inte alls gillade. Han var inte dålig, men att han blev nominerad tycker jag känns fel. Då var Leonardo DiCaprio, som jag inte direkt gillar, mer värd en nominering från samma film. Och en som Jason Butler Harner från Changeling borde fått nomineringen istället.

**********

MINA FAVORITER - BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:

Zuzana Bydzovská (Venkovský ucitel)


Kommentar: Övertygande prestation där hon känns väldigt naturlig i sitt skådespeleri och som också belönades på Stockholm Filmfestival med bästa skådespelerska. Givetvis inte nämnd i Oscarssammanhang.

Rosario Dawson (Seven Pounds)


Kommentar: En mycket fin prestation som den hjärtsjuka kvinnan som spelar mot Will Smith. En nominering tycker jag hade varit helt i sin ordning.

Vera Farmiga (Nothing But the Truth)


Kommentar: En övertygande prestation som definitivt känns som en av de fem främsta av de jag sett.

Taraji P. Henson (The Curious Case of Benjamin Button)


Kommentar: Gillade hennes prestation och hoppades på en nominering, vilket också besannades. Riktigt kul och även här en för mig okänd skådespelare som dyker upp och ger en stark prestation.

Marisa Tomei (The Wrestler)


Kommentar: Kanske inte min favoritprestation då hon visar upp sin kropp alldeles för mycket, men som vid sidan om det ändå gör en bra prestation.

OSCARSNOMINERADE:

Amy Adams (Doubt)

Kommentar: En sympatisk karaktär och hon sköter sig helt klart bra, men känns inte lika stark som några av de andra och då tycker jag det fanns bättre prestationer än hennes.

Penélope Cruz (Vicky Cristina Barcelona)

Kommentar: Gör en ganska bra prestation, men jag har ytterst svårt för henne och en vinst skulle innebära katastrofalt jobbigt tacktal. Känns tyvärr som en favorit då Kate Winslet inte är nominerad i denna kategori.

Viola Davis (Doubt)

Kommentar: Minnesvärd prestation, men är med alldeles på tok för lite och finner det konstigt att hon blir nominerad för den lilla prestationen. Men bra var hon.

Taraji P. Henson (The Curious Case of Benjamin Button)

Kommentar: Mycket kul att hon fick nomineringen och min favorit, även om jag tror det blir svårt för henne att vinna.

Marisa Tomei (The Wrestler)

Kommentar: Tror inte hon är bland favoriterna, men trots allt har hon en chans nu när hon är bland de nominerade.

**********

MINA FAVORITER - BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:

Departures (Japan)


Kommentar: Lågmält och harmoniskt, funkar på olika plan och gör det klart bra. Inte riktigt så tungt som det kunde varit, men å andra sidan visar den en sida som man inte ofta ser på film.

Låt den rätte komma in (Sverige)


Kommentar: En film som gått hem hos många runt om i världen och det är en väl fungerande film som man inte får underskatta. Blev ingen nominering, men definitivt något annorlunda som aldrig går över gränsen och hela tiden behåller gnistan.

Mesrine: Part 1 & 2 (Frankrike)


Kommentar: Vincent Cassel gör Mesrine till en underhållande och högst sevärd film i två delar. Inte direkt en film som uppmärksammas av Oscarsgalan, men fungerar trots allt väl.

The Chaser (Sydkorea)


Kommentar: Definitivt den allra bästa utländska filmen från året, men inte den typ av film som får Oscarsnomineringar. En av årets bästa filmer, kanske rent av den bästa av dem alla.

Venkovský ucitel (Tjeckien)


Kommentar: En både mysig, rolig och dramatisk liten film med långsamt och elegant foto samt bra prestationer. Står kanske inte ut som de övriga filmerna, men helt klart ett gott hantverk.

OSCARSNOMINERADE:

Departures (Japan)

Kommentar: Den kanske minst kända filmen av de nominerade på förhand, men definitivt en av de bästa i fältet.

Der Baader Meinhof Komplex (Tyskland)

Kommentar: En klart intressant historia, men jag tyckte man hoppade över allt för mycket intressant och lät andra halvan bli för långsam och tråkig när man kunde gjort något spännande av det hela.

Entre les Murs (Frankrike)
Kommentar: En film jag inte sett, men som var lite av en favorit på förhand.

Revanche (Österrike)

Kommentar: En både spännande och klart intressant liten film som håller intresset uppe ända fram till slutet. Men avslutningen är ett stort antiklimax som inte hjälper filmen ett dugg.

Vals Im Bashir (Israel)
Kommentar: Denna animerade film var lite av en favorit på förhand och tippades vinna. Har inte sett den så kan inte avgöra vad den förtjänar.