fredag 18 september 2009

Doomsday



Titel: Doomsday
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller/Skräck
Land: Storbritannien/USA/Sydafrika/Tyskland
År: 2008
Regi: Neil Marshall
I rollerna: Rhona Mitra, Bob Hoskins, David O'Hara, Malcolm McDowell

Handling: Ett dödligt virus skördar hundratusentals liv i Storbritannien. Myndigheterna ser ingen annan utväg än att bygga en massiv hårdbevakad mur för att spärra in de smittade. Skottland avskärmas från resten av världen för evigt. De som försöker fly, mördas obönhörligen. Ingen kommer vare sig in eller ut. Tjugofem år senare bryter epidemin oväntat ut igen. Detta måste betyda att det fortfarande finns liv bakom muren. Myndigheterna utser en elittrupp som ska ta sig in bakom avspärrningarna för att finna ett botemedel, men ingen anar vad som väntar dem där bakom. Om helvetet finns på Jorden, så är det där.

Omdöme: Regin står Neil Marshall för som gjorde hyllade The Descent och innan dess Dog Soldiers som var en trevlig regidebut, om än begränsad. Här känns det som en blandning av olika filmer där bl.a. Flykten från New York, Dawn of the Dead, Mad Max och 28 dagar senare gör sig mest påminda. Det hela börjar med att ett dödligt virus bryter ut i Skottland som måste isoleras från omvärlden. Men när smittan dyker upp 25 år senare i ett framtida London, skickas en grupp ledda av major Eden Sinclair (Rhona Mitra) bakom murarna för att försöka hitta ett vaccin då människor upptäckts på kameraövervakningen.



Rhona Mitra var en trevlig ny bekantskap som verkligen får spela badass, men som också är riktigt snygg. En lyckad kombination filmen igenom och hon klarar av de fysiska ansträngningarna liksom skådespeleriet som man inte kan klaga på. Det är överhuvudtaget bra standard på skådespeleriet för att vara en sån här film där två kända veteraner dyker upp i form av Bob Hoskins och Malcolm McDowell. Filmens första 45-50 minuter bjuder på en lovande inledning med bra stämning och spänning. När sedan Mad Max-delen tar vid tappar filmen en del i mina ögon, men tar sig sedan i kragen igen och levererar till slut en underhållande och för det mesta stämningsfull film. Och att man tar in en fin Bentley och kör vilt med den är både sevärt och hjärtekrossande...



En stor bidragande orsaken till att filmen både är stämningsfull och håller intresset uppe är dess musik av Tyler Bates som till stora delar känns som John Carpenter och gör oerhört mycket för helheten. Musiken klarar inte riktigt av att hålla samma fina klass under actionscenerna som under uppbyggnadspartierna, men två tredjedelar är riktigt bra. Han gjorde bl.a. musiken till Dawn of the Dead-remaken och vissa partier känns igen. Jag kan inte beskriva hur viktigt det är med bra och framförallt passande musik till en sån här film. Med vanlig standardmusik hade det inte alls kommit i närheten av att bli lika intressant, men nu blir det klart sevärt.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar