lördag 19 september 2009

The United States of Leland



Titel: The United States of Leland
Genre: Drama
Land: USA
År: 2003
Regi: Matthew Ryan Hoge
I rollerna: Ryan Gosling, Don Cheadle, Kevin Spacey, Michelle Williams

Handling: Leland P. Fitzgerald är som tonåringar är mest. Tills han knivhugger en autistisk pojke till döds. Leland skickas till en ungdomsvårdsanstalt där en av lärarna försöker hjälpa tonåringen att ta reda på varför han agerade som han gjorde. Till en början är lärarens skäl för att hjälpa Leland själviska - han vill nämligen profitera på händelsen genom en bok. Allt eftersom han lär känna den unge mannen börjar han dock inse att han är inne på helt fel livsspår.

Omdöme: Min respekt för Ryan Gosling växer med varje film och så även efter att ha sett detta mångbottnade drama som jag inte hade hört så mycket om på förhand. Med en fin uppsättning skådespelare där man valt rätt i princip i varje roll och där alla ger fina prestationer får man vad som krävs för att storyn ska kännas. Efter att Leland (Gosling) brutalt dödat en autistisk pojke berättas historien med hopp i tidslinjen mellan de olika karaktärerna där Lelands berättelse står i centrum. Läraren (och aspirerande författaren) på ungdomsfängelset Pearl Madison (Don Cheadle) förstår tidigt att Leland är annorlunda och ser sin chans att skriva en bok om honom samtidigt som han vill försöka hjälpa honom.



Gosling underspelar på ett väldigt skönt och passande sätt som får honom att nästan inte visa några känslor, eller så håller han bara inne på dem. Han bryr sig väldigt mycket, men samtidigt är han deprimerad över allt ont i människor. Hans karaktär påminner stundtals om Donnie Darko. Och förutom Don Cheadle ses även Kevin Spacey, Michelle Williams, Jena Malone, Lena Olin och några till som ger bra prestationer där ett tiotal karaktärer på ett eller annat sätt är drabbade av det som hänt. På sätt och vis kan man jämföra lite med The Ice Storm, som dock utspelas på 70-talet och har en lite annan prägel, men likheter finns i karaktärerna och den nedtonade stämningen filmen igenom.



Och när pusselbitarna så smått börjar falla på plats känner man hur bra helheten faktiskt är. Det är en välskriven historia som kunde ha gjorts ännu kraftfullare och större, om man så vill, men just nedtoningen gör det till precis vad Leland känner om sina medmänniskor. Det är inte en film man blir glad av, snarare lite ledsen, men samtidigt visar den att alla har goda och onda sidor som kan träda fram när man minst anar det som en reaktion på något som någon annan kanske inte alls tänker på. En sak som jag gärna hade sett var att man kunde dragit ut på vissa scener, speciellt flashbacksekvenser när Leland berättar. Dessa är några av de starkare och vackrare i filmen och här hade man kunnat få ut än mer känslor.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar