lördag 14 augusti 2010

I... comme Icare



Titel: I... comme Icare / I as in Icarus
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Frankrike
År: 1979
Regi: Henri Verneuil
I rollerna: Yves Montand, Jean-Pierre Bagot, Georges Beller, Jean Négroni

Handling: Efter det att en omvald president i ett fiktivt land har blivit lönnmördad, startas en utredning för att utröna hur allt gått till. En av medlemmarna i kommittén vägrar skriva på den slutgiltiga rapporten. Han gör istället efterforskningar på egen hand och upptäcker snart att kommitténs teori om att dådet utfördes av en enda gärningsman inte håller.

Omdöme: Detta är en film som man velat se i många år, men som inte är den lättaste att få tag i. Ryktet om att vara bland de allra främsta konspirationsfilmerna har vuxit sig starkt, men frågan var om den kunde leva upp till förväntningarna och detta rykte. Handlingen utspelar sig i ett fiktivt västerländskt land där karaktärerna bär engelska, franska, tyska och spanska namn och där miljöerna är futuristiska utan att för den delen gå till överdrift och kännas sci-fi.



Man har noga valt ut inspelningsplatserna med stilsäkra miljöer så som skyskrapor och annat modernt som ger filmen en snygg look utan att fotot för den delen direkt står ut. Men trots att det egentligen saknas riktigt snygga vinklar och tagningar så är det genomgående så att man slår sig av hur modernt det ser ut, något man alltså lyckats väl med. Det finns dock några delikatesser i fotot som ger det lilla extra. Men det är den starka storyn som är grunden i denna konspirationshistoria som tagit mycket inspiration från attentatet mot John F. Kennedy, men även från filmer som Z (1969) och framförallt The Parallax View (1974) som i sin tur fick inspiration från mordet på JFK, fast inte i samma omfattning som här.



När den omvalde presidenten Marc Jarry dödas, anklagas lönnmördaren Karl Eric Daslow (ett anagram av JFK:s mördare Oswald) som en ensam galning. Men advokaten Henri Volney, spelad av veteranen Yves Montand, är en som sitter i utredningsgruppen som inte tror på att man fått fram alla fakta kring dådet och får då utreda allt från första början på egen hand med hjälp av sina utvalda medhjälpare. Man måste få fram nytt material i form av inspelningar och vittnesuppgifter, men det visar sig vara lättare sagt än gjort då ett flertal vittnen, som kan ha sett en andra skytt, dött under mystiska omständigheter sedan dådet inträffade.



Filmen går framåt med mycket dialog och det är inte så mycket spänning i form av täta uppbyggda scener eller jakter. Men man lyckas ändå bygga upp allt på ett intressant sätt som gör att man vet lika mycket, eller lite, som utredarna. Man vet egentligen inte vem som ligger bakom eller hur allt gått till, det får man reda på i samma takt som Henri Volney och hans gäng. Jag tänker under filmens gång att något som saknas är riktigt bra musik (som iofs aldrig är dålig, men inte heller som lyfter scenerna) i form av t.ex. Morricone. Men så tar sig musiken under sista halvtimmen och när eftertexterna rullar visar det sig vara just Morricone.



Filmen har förutom en hel del gemensamt med mordet på JFK även många likheter med The Parallax View, bl.a. en experimentsekvens. Denna sekvens, likt en del annat under filmens gång, är aningen för utdragen och kunde klippts ner en aning. Samtidigt förklarar man bra bakgrunden till lönnmördaren Daslow och hans motiv plus att denna experimentsekvens baseras på verkliga experiment utförda under 60-talet som är av klart intresse. Men vad som verkligen höjer filmen är sista tjugo minuterna och hela avslutningen som inte kunde gjorts mycket bättre. Hög konspirationsfaktor på det hela och den absolut sista bildrutan lämnar en del frågor.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1

8 kommentarer:

  1. Nja...väldigt konventionell och tråkig tyckte jag...föredrar Le dossier 51 framför denna...


    SPOILER!

    Jäkligt roligt att paraplyteorin vävdes in i filmen....tyvärr var verkligheten tråkigare...ahhahhah

    http://www.nytimes.com/2011/11/22/opinion/the-umbrella-man.html

    SvaraRadera
  2. Le dossier 51 var inte alls dålig. Intressant och en mycket smart idé. Men jag tycker personligen denna fick till det som helhet bättre.

    Tack för länken !

    SvaraRadera
  3. "I... comme Icare" påminner mycket om Executive Action (1973....så jag hade väldigt svårt för "I... comme Icare".

    SvaraRadera
  4. Det är förvisso sant, fast Executive Action får inte ihop det på ett lika övertygande och slagkraftigt sätt som denna gör.

    Tycker man både får ihop konspirationsdelen, spänningen och framförallt avslutningen bra här.

    SvaraRadera
  5. Jaha...jag tyckte precis tvärtom..hahahhah...eftersom Yves montand får ju ihop pusslet nästan på en gång...sedan finns ju dess utvikningar om konformism etc, statens kontroll som kändes väldigt predikande....nja...föredrar de andra två framför denna.

    SvaraRadera
  6. Ok, ja det är en smaksak så klart. Det var mycket slutet som gjorde denna film för mig. Älskar den typen av slut. Sett The Parallax View (1974) förresten ?

    SvaraRadera
  7. Nej det har jag inte.

    SvaraRadera
  8. Om du gillar konspirationsfilmer så kan jag tipsa om den.

    SvaraRadera