Titel: Shadow of a Doubt / Skuggan av ett tvivel
Genre: Drama/Film-Noir/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1943
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Joseph Cotten, Teresa Wright, Macdonald Carey, Hume Cronyn
Handling: Charlie blir överlycklig när hennes morbror kommer tillbaka hem. Men är han den charmerande finansmannen från Wall Street eller en kallblodig mördare polisen letar efter?
Omdöme: Detta är Hitchcocks film om den typiska amerikanska familjen som bor i den typiska amerikanska småstaden. Den stillsamma och lite trista vardagen behöver förändring känner Charlotte, även kallad Charlie (Teresa Wright). Hon tänker på sin morbror Charlie (Joseph Cotten) som hon alltid sett upp till och känt ett speciellt band med. Snart är hennes önskan uppfylld då morbror Charlie skickat ett telegram om att han snart anländer. Familjen tar sig till tågstationen och välkomnar morbror Charlie som när han kliver av tåget verkar allvarligt sjuk, men snart visar sig vara fullt frisk.
Joseph Cotten ger en övertygande och tillfredställande prestation som den mystiske och oberäknelige morbror Charlie som har en tendens att kunna charma kvinnor i alla åldrar. Likaså tycker jag Teresa Wright klarar kombinationen att till en början vara överlycklig och nästan kär i sin morbror Charlie till att övergå att bli allt mer orolig och rädd. Den typiska Hitchcock-humorn gör sig påmind under filmens gång, främst när pappans vän Herbie (Hume Cronyn) alltid dyker upp under familjens middag för att prata om sätt att mörda någon på, något pappan själv är förtjust i.
Jag tycker dock man märker att detta bara är i början av Hitchcocks storhetstid då hans bästa filmer fortfarande väntade runt hörnet. Det är inte gjort med den där prescisionen som präglar hans allra bästa filmer. Det finns dock gott om godbitar här för att göra filmen sevärd och tillräckligt intressant, men jag känner inte att den tillhör hans övre halva faktiskt. Fotot är det dock inget fel på och här märks det att en skicklig regissör håller i taktpinnen. Man har lyckas komponera många eleganta och stämningsfulla sekvenser med det svartvita fotot.
Några negativa saker värda att nämna var musiken som fyrfaldigt Oscarsbelönade Dimitri Tiomkin står för. Inte att den är direkt dålig, men för att den många gånger försöker ta över scenerna och blir för skrikig. Man saknar Bernard Herrmann i såna här tillfällen när man vet hur mycket hans musik tillförde. En annan sak jag stör mig på var hon som spelar den yngre systern Ann (Edna May Wonacott). Nu var hon amatör och det märks klart och tydligt. En mycket irriterande karaktär dessutom bidrar till att man gärna hade velat stryka henne helt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Haha, go Ann! Jag gillade henne, hon har ju den bästa repliken i hela filmen:
SvaraRadera”Honestly, Father, you’d think Mother had never seen a phone. She has no faith in science. She thinks she has to cover the distance by sheer lung power.”
Jojjenito: Haha, jo jag läste den där repliken inne hos dig. Trots det gillade jag henne alltså inte nämnvärt ;)
RaderaHehe, jag gillade också Ann mycket. Jag är på Jojjes team där... ;-)
SvaraRaderaDetta är en klart intressant film som kanske är som allra bäst när man efterbehandlar den, analyserandet av alla Hitchcocks små finesser. Jag fann den inte så engagerande eller spännande som vissa kanske gör.
Gillade unga Charlie skarpt, tycker Teresa Wright var suverän.
Men ett problem för mig var att jag aldrig kände av att Uncle Charlie skulle vara det minsta charmerande. I filmen skulle han vara en charmör som charmade änkor till höger och vänster samt att hela hans systerfamilj avgudade honom (i inledningen). Problemet är att jag aldrig kände av detta. Hade varit mycket bättre med en "Uncle Charlie" som var charmig, om så i bara några få scener.
3/5 av mig.
https://fripp21.blogspot.com/2019/12/shadow-of-doubt-1943.html
Vissa filmer (i synnerhet när det kommer till den gode herr Hitchcock) känns rätt med en gång och man ser gärna om dem. Vissa minns man bättre än andra.
RaderaSen har man en film som denna som jag inte ogillar, men som jag sett ett par gånger och aldrig riktigt fastnat för. Trots det minns jag inte så mycket och skulle kunna se om den igen ;)
Därför har jag svårt att säga exakt vad som inte funkar och vad som funkar med filmen då jag inte har den färsk i minnet. Men det känns som du är inne på något, att Joseph Cotten som uncle Charlie helt enkelt inte lyckas vara charmig i mina/våra ögon.