söndag 5 december 2010

Kolja / Kolya



Titel: Kolja / Kolya
Genre: Drama/Komedi
Land: Tjeckien
År: 1996
Regi: Jan Sverák
I rollerna: Zdenek Sverák, Andrei Chalimon, Libuse Safránková, Ondrej Vetchý

Handling: Tjeckoslovakien 1989. Cellisten Frantisek Louka kritiserar regimen, och förvisas till att spela på begravningar och liknande tillställningar. För att få snabba pengar ingår han ett skenäktenskap med en ryska. Hon flyr snart till väst och Louka tvingas ta hand om hennes lille son Kolja.

Omdöme: Kvinnokarlen Frantisek Louka (Zdenek Sverák) får inte längre vara med i Prags filharmoniker efter att ha kritiserat regimen. Istället spelar han på begravningar och tar andra ströjobb. Samtidigt har han lån och räkningar att betala och vill även köpa en bil så han inte behöver släpa på sin cello. Så när han får erbjudandet att gifta sig för pengar, ett s.k. skenäktenskap, beslutar han sig för att ta chansen. Vad han inte räknat med är att få ta hand om den ryska brudens 5-åriga son Kolja (Andrei Chalimon).



Vad som försvårar situationen är att han måste ta hand om pojken på egen hand och att han varken talar eller förstår ryska. Pojken är även ett hinder för hans kvinnoäventyr, men allteftersom märker han att han får en annan relation till kvinnorna genom pojken. Från att vara en riktig kvinnotjusare utan ansvar förändras Louka till en ansvarstagande man som kommer väldigt nära pojken vars respekt han vinner allt mer. Ett par scener får mig att tänka på italienska Oscarsvinnaren Cinema paradiso (1988), speciellt cykelscenen, men jag uppskattar detta mer.



Det är en väldigt mysig film som med sin humor och värme träffar mig rakt i hjärtat gång på gång. Man bjuds på näst intill perfekta porträtt av Zdenek Sverák (mannen) respektive Andrei Chalimon (pojken) vars samspel fungerar utmärkt trots språkbarriären. Det är även ett mycket välskrivet manus som pusslar ihop bitarna filmen igenom och knyter ihop allt till en riktigt tillfredställande film. Den får mig att skratta, men även känna välbehag över relationen mellan far-och-son.



Och just fader-son relationen har fungerat väldigt bra mellan fadern Zdenek Sverák (huvudroll och manus) och son Jan Sverák (regissör) då de skapat en magisk stämning i flertalet scener och under stora delar av filmen. Även tack vare riktigt passande och stämningsfull musik vid rätt tillfällen hjälper filmen att få ut det mesta. Just att man valt att låta filmen utspela sig i en osäker tid gör det hela träffsäkrare och det faktum att man behållit den varma humorn filmen igenom är ett stort plus. Välförtjänt Oscarsvinnare för bästa utländska film.

4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

4 kommentarer:

  1. очередной образчик доморощенного типо креатива западных нацистов, ни уха ни рыла не смыслящих в русских реалиях, но, тем не менее, берущихся снимать о совершенно неизвестном и принципиально непостижимом для них предмете.

    SvaraRadera
  2. Hmm, ok... Känns inte riktigt som det är sammanhängande det du skriver, men tack för inlägget ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, det är en mysig film och relationen mellan mannen och pojken är fin.

    Lustig kommentar där ovan. ;)

    "Ett annat exempel på en hemodlad typ av kreativitet hos västerländska nazister, som inte förstår ryska verkligheter, men ändå åtar sig att skjuta om ett helt okänt och i grunden obegripligt ämne för dem."

    ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är svag för denna film. Gott om värme och humor, fin och mysig film.

      Hahaha, hade helt glömt bort det där :D

      Radera