Amer

Titel: Amer
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Frankrike/Belgien
År: 2009
Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani
I rollerna: Marie Bos, Bianca Maria D'Amato, Harry Cleven, Cassandra Forêt

Handling: I en hyllning till svunnen filmkonst från giallons värld, får vi följa Ana från barndom till vuxenvärld. Amer berättar inte en klar historia och ger inga direkta svar, utan går istället sakta fram med en rakbladsvass smekning.

Omdöme: För mig som gillar giallo var det här en film jag såg fram emot att se. Efter att ha sett trailern var det uppenbart att man rent visuellt verkade lyckas, och likaså med musiken som är tagen från olika italienska 70-talare (inte bara giallo utan även polisfilmerna från detta årtionde). Filmen börjar med en gång perfekt under förtexterna med skön musik och snygga klipp. Vi hamnar snart i en stor villa där den lilla Ana befinner sig tillsammans med sin mor, far och döde farfar. Men Ana är inte helt normal och har både syner och känslor som man inte riktigt vet om de är på allvar eller bara i hennes huvud.



Denna inledande del visar direkt prov på en lekfullhet med olika kameralösningar, vinklar och en färgorgie som givetvis är en klar referens till Dario Argento och kanske främst Suspiria (1977). Men trots att det är en fröjd att se det visuella så finns inte mycket förklaring eller handling under denna första del. Jag tänker att det givetvis är en tillbakablick eller dröm av den vuxna Ana och då accepterar jag bristerna i handlingen.



När man så kommer till den andra delen har Ana blivit lite äldre, nu i övre tonåren, utvecklats till en ung vacker kvinna som männen får upp ögonen för. Men detta gör även att hennes sexuella känslor kommer upp till ytan. Denna mittendel är den längsta av de tre i filmen, och den klart sämsta. Man fortsätter njuta av det visuella, som nu mestadels utspelar sig utomhus i en pittoresk liten fransk stad med vacker arkitektur där det snygga fotot kommer till sin rätta. Men vad händer ? Inte mycket tyvärr då man helt glömt bort att ha en handling man kan följa.



Det är ytterst lite dialog i filmen vilket jag inte har något emot. Det tyder på en mindre produktion där man inte har så skickliga skådespelare, men i utbyte borde man skapa spänning eller något intresse för vad som händer, men det gör man inte. Tredje delen ser en vuxen Ana som återvänder till sitt barndomshem. Hon blir skjutsad av en taxichaufför iklädd svarta läderhandskar. Nu börjar det sakta men säkert hända lite saker. Men är detta giallo ? Nej, absolut inte. Inte förrän sista 15-20 minuterna då man plötsligt bestämmer sig för att slå till.



Det är så synd att man inte gör vad man gör med sista kvarten även under de övriga två delarna av filmen. Då hade detta garanterat varit en riktigt bra filmupplevelse. Nu tar man med sig det visuella och den avslutande kvarten som höjer från ett sämre betyg. Skulle de två regissörerna få ett bra manus att jobba med skulle det kunna bli magi. Nu har de endast försökt få fram känslorna ur en kvinnas och en mans synvinkel och känslor utan att berätta en historia med någon poäng. Avslutningsvis tycker jag man inte får ut det mesta av musiken som man använt på lite fel sätt. Det är oftast bra eller mycket bra musik, men inte till tillräckligt bra scener.



2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.6

Trailer - Amer