
Titel: Anatomy of a Murder / Analys av ett mord
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 1959
Regi: Otto Preminger
I rollerna: James Stewart, George C. Scott, Lee Remick, Ben Gazzara
Handling: Försvarsadvokaten Paul Biegler får ta hand om ett fall där en man mördat mannen som hans hustru påstår sig ha blivit våldtagen av.
Omdöme: Denna klassiker av duktige regissören Otto Preminger följer försvarsadvokaten Paul Biegler (James Stewart) som efter mycket om och men tar sig an fallet att försvara maken som mördat mannen som sägs ha våldtagit hans vackra ung hustru Laura Manion (Lee Remick). Maken är soldaten Frederick Manion (Ben Gazzara) som inte sticker under stolen med vad han gjort, men säger att vad som skett hände pga temporär sinnessjukdom. Nu är det upp till juryn att besluta hans öde, men först blir det en kamp i rättegångssalen mellan de två sidorna.

Detta är ett klassiskt rättegångsdrama som många filmer tagit inspiration från. Men det tar faktiskt en timme innan filmen hamnar i rättegångssalen och saker verkligen kommer igång. Innan dess måste advokaten Paul och hans kollegor försöka ta reda på så mycket som möjligt för att göra sig en bild av vad som hänt. På motsatt sida har man två åklagare efter att man kallat in stjärnåklagaren Dancer (George C. Scott) då han är expert på mordfall, vilket den lokale åklagaren har mindre erfarenhet av. Dancer håller en låg profil till en början, men lurar i vassen tills det är dags att träda fram.

Det är en fröjd att se två favoriter och så duktiga skådespelare som James Stewart och George C. Scott spela mot varandra under rättegången. Utan tvekan är det rättegångsscenerna som är filmens starkaste. Det må inte vara så där jättespännande som det kan vara i vissa andra rättegångsfilmer, men det är perfekt dialog och skådespeleri rakt igenom som gör denna till bland de bästa i genren. Både Paul och Dancer kör ett rävspel för att övertyga juryn och det är sällan man ser två så sluga rävar göra upp mot varandra.

Jag har ett problem med filmen och det är dess jazziga musik som säkerligen andra gillar, men som stör mig en del. Denna spelas som tur är inte under rättegångsscenerna, men utöver det hörs den tyvärr alltför ofta. Kanske även att det tar lite för lång tid innan filmen kommer igång på allvar (ungefär en timme in då rättegången börjar), men eftersom man i lugn och ro berättar bakgrunden och bygger upp karaktärerna så kan man inte klaga på det alltför mycket. Kan även tycka Lee Remick stundtals är lite övertydlig i sitt skådespeleri, men så är hennes karaktär sådan. Då gillar jag den mer nedtonade Kathryn Grant som Mary Pilant klart mer. Sen kanske det saknas ett riktigt slagkraftigt slut för att höja ett snäpp, men bra är den.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

IMDb: 8.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar