Insidious

Titel: Insidious
Genre: Skräck/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2010
Regi: James Wan
I rollerna: Patrick Wilson, Rose Byrne, Barbara Hershey, Lin Shaye

Handling: Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och mystiskt hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar.

Omdöme: Männen bakom lyckade Saw (2004), regissören James Wan och manusförfattaren Leigh Whannell, har skapat denna övernaturliga skräckfilm som till en början fångar tittaren med sin kusliga stämning och uppbyggnad. Jag är inte så förtjust i övernaturliga skräckhistorier då de sällan lyckas fullfölja. Men några få har lyckats genom åren, främst en av mina favoriter i genren The Changeling (1980).



Efter den ganska lyckade inledningen tappar filmen tyvärr allt mer när varelserna från "andra sidan" visar sig och man även träder in i denna övernaturliga värld. Jag tycker filmen då tappar sin kusliga stämning och övergår till att bli allt mer ointressant och på sina håll undermålig. Man går helt enkelt får långt och visar för mycket. Jag har alltid föredragit att låta fantasin ta över istället för att få allt serverat. Blir liksom inte lika spännande eller mystiskt som när man själv bara kan ana det värsta.



Filmen har annars en del lyckade sekvenser och filmens look är det inget fel på. Karaktärerna är ganska bleka där man inte har någon att gilla eller något att hoppas på. Det är inte heller lika originellt som Saw var då man lånat mycket från andra kända skräckisar. Det behöver iofs inte alltid vara helt fel, men då ska man ändå ha en egen idé med det hela och gärna komma med något nytt också och det tycker jag inte man lyckas med här. Men det största problemet för mig är att man visar för mycket och det är inte särskilt bra när man gör det.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

Trailer - Insidious

Kill the Irishman

Titel: Kill the Irishman
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2011
Regi: Jonathan Hensleigh
I rollerna: Ray Stevenson, Vincent D'Onofrio, Val Kilmer, Christopher Walken

Handling: Den sanna historien om Danny Greene, den orädde, stolte och ondskefulla Irlandsättade amerikanske gangster som gav sig på den italienske maffian i 1970-talets Cleveland. Helvetet bröt loss när denna kaxige, karismatiske, legendariske och svåråtkomliga bov startade ett områdeskrig där ett oräkneligt antal maffiamedlemmar slogs ned. Det ledde till slut till kollapsen av maffian, inte bara i Cleveland men också Milwaukee, Kansas City och Los Angeles samt flera andra städer över hela USA.

Omdöme: När jag fick upp ögonen för den här filmen trodde jag automatiskt att det skulle vara en lite lättsammare, aningen korkad gangsterfilm. Men när det står klart att det är baserat på en sann historia och den faktiskt är seriöst gjord, om än med lite lägre budget, så blir det klart sevärt. Man märker tyvärr på sina håll att man använt sig av dataeffekter vid ett par explosioner, men vid andra explosioner är det äkta vara. Givetvis blir det dataeffekter när man ska se en person bli sprängd, lite för farligt annars. Men för egen del ser jag hellre bara riktiga explosioner. Bättre att använda dockor så känns det iaf äkta.



Det jag också uppskattar med filmen är att man faktiskt fått till känslan av 70-tal väl. Ett plus är även att man använt sig av avdankade skådespelare istället för yngre, snyggare skådisar som inte hade passat. Ray Stevenson i huvudrollen som Danny Greene var för mig okänd på förhand, men han visade sig vara övertygande och helt rätt för rollen. Jag gillar att skådespelarna är fula, ja förutom Dannys kvinnor då som är snygga, men inte så där plastiga utan naturliga. Vincent D'Onofrio har jag alltid gillat och han växer in i rollen allt mer som en av få italienare som är på Dannys sida.



Just att filmen är baserad på sanna händelser ger den lite mer tyngd och jag tycker ett genidrag var att klippa in autentiska klipp från nyhetsinslag från de olika morden, explosionerna och uppgörelserna. Det höjde helt klart hela känslan på filmen och var något jag uppskattade. Sen var det kul att filmen höll hela vägen, faktiskt att den kanske blev ännu lite bättre när allt trappades upp och Danny fick ett pris på sitt huvud. Val Kilmer behöver inte direkt förta sig i sin roll som den lokale polisen som respekterar Danny och även agerar berättarröst. Och Christopher Walken är kul att se även om han gärna kunde varit mer ond.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Trailer - Kill the Irishman

Source Code

Titel: Source Code
Genre: Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 2011
Regi: Duncan Jones
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan, Vera Farmiga, Jeffrey Wright

Handling: En soldat blir värvad till ett hemligt statligt program mot terrorism. Hans medvetande blir placerat i kroppen tillhörande ett vittne av ett terroristdåd. För att hitta den ansvarige för bombningen måste han genomleva händelsen gång på gång.

Omdöme: Efter sin hyllade och lyckade regidebut med Moon (2009) kastar sig regissören Duncan Jones återigen in i sci-fi genren. Denna gång får Jake Gyllenhaal ensam klara sig mitt i ett terroristdåd ombord på ett tåg i Chicago. Han spelar soldaten kapten Colter Stevens och är förvirrad. Han är helt säker på att han tjänstgör i Afghanistan som helikopterpilot. Hans enda kontakt med omvärlden är Christina (Vera Farmiga) som han ser via en monitor och som ger honom information om uppdraget och vad som egentligen försiggår.



Jag tycker filmens idé är lite kul och kan ses som en blandning mellan Minority Report (2002) och The Butterfly Effect (2004) där Colter Stevens alltså blir placerad i en annan persons kropp ombord på ett tåg. Att det inte bara går ut på att hitta den skyldige utan även att hitta sanningen om sig själv och de han jobbar åt, gör att filmen fungerar som långfilm. För det blir lite upprepande då samma sekvens spelas upp om och om igen, fast så klart med olika vinklar. Ja, lite som man gjorde i klassiska Groundhog Day (1993) där ju huvudpersonen blir allt mer desperat och försöker ta sig utanför gränserna, likaså här.



Jake Gyllenhaal går från klarhet till klarhet sedan han slog igenom med Donnie Darko (2001). Han känns avslappnad och liksom redo för variationen i sin karaktär. En som däremot inte funkar är Jeffrey Wright som jag tycker spelar över som "professorn" som leder projektet. Kanske även att hans karaktär är för clichéartad vilket stör mig. Och dataeffekterna vid explosionerna är inte helt övertygande alla gånger. Föredrar alltid äkta vara framför dataanimering, men det är givetvis svårt att göra i vissa fall.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

The Yellow Sea

Titel: Hwanghae / The Yellow Sea
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2010
Regi: Na Hong-jin
I rollerna: Ha Jung-woo, Kim Yun-seok, Cho Seong-Ha, Lee Chul-Min

Handling: Gu-nam arbetar som taxichaufför på den kinesiska gränsen mot Sydkorea, men har samtidigt stora spelskulder. Hans fru har lämnat honom och tagit sig till Sydkorea utan att höra av sig på länge. Han vänder sig till den lokale gangsterbossen Myun-ga som erbjuder Gu-nam pengarna han behöver till skulden (10.000 dollar) om han tar sig in i Sydkorea för att där döda en man. Väl där får han även chansen att leta efter sin försvunna fru, men en oväntad vändning gör att han snart blir jagad av polisen, gangsterbossen Myun-ga samt en koreansk gangsterboss.

Omdöme: Regissören till härliga koreanska The Chaser (2008) återförenas här med sina två stjärnor. Ha Jung-woo spelar den skuldsatte och desperate Gu-nam medan Kim Yun-seok spelar gangsterbossen Myun-ga. Med tanke på att filmen är 2.30 lång byggs historien sakta upp med att visa Gu-nam och hur han faller längre och längre ner i träsket. Hans fru har lämnat honom, han har stora spelskulder och bryr sig inte om mycket, förutom sin lilla dotter som bor hos sin farmor. När Myun-ga ger honom chansen att tjäna ihop pengarna till skulderna, tar han den och ger sig av till Sydkorea.



Det är här filmen börjar bli intressant. Han letar inte bara upp mannen han ska mörda utan försöker även i ett sista desperat försök hitta sin fru som han vet jobbade på ett ställe i Seoul. Men allt går inte enligt planerna och han kan inte stanna hur länge som helst då han kommit in och måste ta sig ut ur landet illegalt med båt. Om filmens första tredjedel är lite långsammare och uppbyggande, blir de andra två tredjedelarna desto mer fartfyllda. Och inte bara att det blir mer fart utan det blir ett rejält blodbad, en massaker, när polisen och två gangstergäng drabbar samman. Gu-nam måste inte bara hålla sig levande, han måste även försöka ta reda på vem som vill se honom död.



Man bjuds inte på samma intensiva upplevelse som i The Chaser, men så är filmen också längre och har mycket att berätta. Det gäller att hänga med då det lätt blir lite krångligt att förstå vem som gör vad och hur allt ligger till. Men i slutändan har allt nystats upp och bitarna fallit på plats. Vägen dit är rejält blodig och det är nästan att man går över gränsen. Men det intressanta är att man kan lyckas med att göra en så seriös film, med bra handling, skådespeleri och produktionskvalité samtidigt som det nästan är slashervarning på många scener. Men det är sydkoreansk film i ett nötskal och det är det som gör att man bjuds på något utöver det vanliga. Man kan aldrig vara säker på vad man kommer få se eller vad som kommer hända.



Jag gillar musiken lite extra som skapar bra stämning filmen igenom, vare det sig är mer dramatiska scener eller de spännande jaktscenerna. En sak jag kanske tycker är lite överdriven är att huvudpersonen kan undkomma en stor skara poliser och ett gangstergäng vid två tillfällen, vilket borde vara omöjligt. Å andra sidan stör det inte nämnvärt även om jag inte riktigt gillar det i en så pass seriös film som detta är. Miljöerna är oftast lite sunkiga då det handlar om en man från fattiga förhållanden, men fotot är ändå skickligt. Bästa karaktären är utan tvekan gangsterbossen Myun-ga som spelas skönt av Kim Yun-seok (som ju även var bäst i The Chaser i rollen som hallicken/f.d. polisen). Lite för lång i mitt tycke, men aldrig tråkig eller seg.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5

Trailer - The Yellow Sea

Paul

Titel: Paul
Genre: Komedi/Äventyr/Sci-Fi
Land: USA/Storbritannien
År: 2011
Regi: Greg Mottola
I rollerna: Simon Pegg, Nick Frost, Kristen Wiig, Jason Bateman

Handling: Graeme och Clive är två science fiction-nördar som är på semester och på jakt efter UFO:n i USA. De råkar stöta på utomjordingen Paul som hållts tillfångatagen på en militärbas sedan 40-talet och gör vad som helst för att komma därifrån. Jagade av FBI-agenter ger de sig tillsammans ut på en galen roadtrip för att återförena Paul med sitt moderskepp.

Omdöme: Efter de två tidigare publiksuccéerna Shaun of the Dead (2004) och Hot Fuzz (2007) med radarparet Simon Pegg och Nick Frost, har man bytt ut regissören Edgar Wright (britten) mot Greg Mottola (amerikan) och även hamnat i USA. De två sci-fi-nördarna ska uppfylla en dröm - att bila runt USA i jakt efter UFO:n. Vad de aldrig trodde var att deras allra största dröm skulle gå i uppfyllelse. Men det är exakt vad som händer när de stöter på utomjordingen Paul (röst av Seth Rogen) som precis rymt från en militärbas där han hållits fången sen 40-talet och nu behöver hjälp av de två britterna.



Precis som förväntat är filmen lättsam och bjuder på humor. Och när Paul dyker upp en bit in i filmen tar han över filmen, för han ÄR filmen utan tvekan. Paul kommer med sarkastiska kommentarer, gillar att svära och röka. Men han är inte direkt ond utan har bara tagit efter de dåliga vanorna på Jorden. För egen del hade han kunnat vara ännu värre, men han är helt klart en skön figur och dataeffekterna kan man inte klaga på. Tyvärr är resten av karaktärerna och handlingen mindre bra. Sevärt endast för Pauls skull, men håller inte som långfilm. Om det är manuset eller regissörens fel låter jag dock vara osagt.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Trailer - Paul

Hanna

Titel: Hanna
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Tyskland
År: 2011
Regi: Joe Wright
I rollerna: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett, Tom Hollander

Handling: En 16-årig flicka har uppfostrats av sin far att bli den perfekta mordmaskinen. Efter ett liv i vildmarken låter hon sig tillfångatas av den hänsynslösa underrättelsetjänst som jagar fadern. Allt i ett försök att komma åt den agent som mördade hennes mor.

Omdöme: Det första jag tänker på när jag ser filmen är att den känns väldigt europeisk. Nu är förvisso regissören Joe Wright britt, men stilen på filmen är europeisk (tysk, fransk) både handlings- och utseendemässigt. Stora delar av filmen är inspelade i Tyskland, men även det finska vinterlandskapet används flitigt i början av filmen. Förutom att filmen är inspelad i Europa, är filmen på sina ställen lite udda och har några konstiga karaktärer som dyker upp.



Nu finner jag upplägget med en ung tjej som kan ta sig an erfarna, professionella yrkesmän och likvidera dem som osannolikt. Det medför givetvis en viss reservation till filmen från min sida, men som tur är lyckas man hålla det på en bra nivå och förklarar varför hon kan lyckas med vad ingen annan skulle lyckas med. Det hjälper en del, men det är fortfarande svårt att övertyga mig att acceptera vad man tar del av. Nu är det tur att Saoirse Ronan, som spelar Hanna, gör en fin prestation och aldrig känns lillgammal vilket lätt hade förstört.



Förutom Saoirse Ronan ses Eric Bana som hennes far som tränat upp och lärt henne allt hon vet då de bott i vildmarken under hela hennes uppväxt. Som agenten som vill se henne och hennes far död övertygar Cate Blanchett inte riktigt på mig, även om hon är en duktig skådespelerska. Den karaktär jag tycker sticker ut mest är blonderade tyske nattklubbsägaren/lönnmördaren som spelas av duktige Tom Hollander (även bra i In the Loop (2009). Han gör helt klart mycket med rollen och bjuder på det lilla extra.



Två andra saker som sticker ut lite extra är fotot som bjuder på en del godbitar med bl.a. en lång tagning där man följer Eric Bana som avslutas med ett stort slagsmål. Även i regissörens Oscarsnominerade Atonement (2007) bjöds man på en härligt lång tagning, så det verkar vara något Joe Wright kan. Det andra är musiken av The Chemical Brothers som är lite annorlunda mot vad man är van vid att höra i en sån här typ av film. Kanske inte det bästa man hört, men tillräckligt bra och passande.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Trailer - Hanna

After Hours

Titel: After Hours / En natt i New York
Genre: Komedi/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Linda Fiorentino, Teri Garr

Handling: Paul är en dataprogrammerare som vill ha mer mänskliga kontakter, vilket han får med besked under en mardrömslik natt i New York. Det börjar bra med en träff med Marcy på ett café, men så börjar problemen och frågan är om Paul någonsin kommer hem igen?



Omdöme: När man tänker på Martin Scorsese och hans filmer är det oftast gangster- eller storfilmer av något slag. Men i det här fallet känns det som en ganska liten film som lika gärna hade kunnat vara en pjäs. Griffin Dunne, som spelar Paul, påminner starkt om Dudley Moore både utseende- och skådespelarmässigt. Han har en tendens att hamna i trubbel denna natt som starkt skiljer sig från hans tråkiga vardag. Allt börjar med att han träffar Marcy (Rosanna Arquette) på ett café och sedan hälsar på hemma hos henne och hennes väninna, konstnären Kiki (Linda Fiorentino).



Filmen är lite konstig, saker som händer är udda, men det är också det som är charmen med filmen. Samtidigt är det inte "over the top" utan han har bara otur att han träffar så många konstiga typer på en och samma gång. Men så är detta en natt i New York och allt kan hända. Jag gillar hur Paul hamnar i problem och hur han förändras och blir mer desperat att ta sig hem från denna mardröm. Atmosfären i filmen är också något man lyckats med med de regniga öde gatorna, den småkusliga musiken och fotot som glider med snyggt och bjuder på en del godbitar. Enligt vad jag läst ville Scorsese få till en Hitchcock-liknande känsla i filmen och det har han lyckats med.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

All the Little Animals

Titel: All the Little Animals
Genre: Drama/Äventyr/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1998
Regi: Jeremy Thomas
I rollerna: Christian Bale, John Hurt, Daniel Benzali, James Faulkner

Handling: Bobby Platt är en lite trög ung man som efter att hans mamma gått bort flyr från sin hemske styvfar som dödat hans husdjur, en mus. På sin resa träffar Bobby en märklig gammal man som vandrar längs vägarna för att begrava påkörda djur.

Omdöme: Bobby Platt (Christian Bale) har efter en huvudskada som ung varit lite trög och måste nu som 24-åring stå på egna ben när hans mor gått bort. Hans styvfar, som han kallar "The Fat" (Daniel Benzali), har aldrig gillat honom och ser nu sin chans att få det han alltid velat komma åt - moderns framgångsrika butik mitt i London. Men Bobby låter sig inte hotas att skriva på några papper och rymmer istället. Han tar sig ut till det idylliska landet där han träffar på Mr. Summers (John Hurt) som bor ute i skogen och som han blir vän med.



Jag tycker kanske man kunde ha förväntat sig lite mer utav filmen och framförallt att man borde fått ut mer av skådespelarna. Nu tror jag främst det är regissörens fel då både Christian Bale och John Hurt bevisat många gånger att de är minst sagt duktiga skådespelare. Och visst gör de vad de ska, men det känns inte riktigt som de tar det extra steget som man hade hoppats på att få se. Istället är det nog Daniel Benzali som den elake styvfadern som får ut mest av sitt skådespeleri. Filmen kan ses som två filmer där historien mellan Bale och Hurt stundtals är ett fint äventyr medan det blir mer thriller när styvfadern är med. Tror nästan man borde ha koncentrerat sig helt på äventyrsdelen istället.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9

Trailer - All the Little Animals

Boiler Room

Titel: Boiler Room
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2000
Regi: Ben Younger
I rollerna: Giovanni Ribisi, Vin Diesel, Nia Long, Nicky Katt, Ben Affleck

Handling: I det heliga rummet på J.T. Marlin säljer unga, aggressiva börshajar aktier till ovetande köpare över telefon. Belöningen för de unga mäklarna är lyxvillor, Ferraris etc. Men när Seth Davis ser hur hans kollegor blir rikare och rikare medan kunderna blir allt fattigare märker han att något inte riktigt stämmer.

Omdöme: Gordon Gekko och Wall Street (1987) är A och O för unga, törstiga börshajar på väg upp. Så är även fallet här där ett gäng unga börshajar, som jobbar på den halvskumma börsmäklarfirman J.T. Marlin, träffas hemma hos en av dem och tittar på filmen och kan alla repliker. En av de nya är Seth Davis (Giovanni Ribisi) som efter att ha hoppat av skolan och skämt ut sig i sin pappas ögon, domare Marty Davis, tar chansen att göra något rätt när han får tillfället att tjäna de stora pengarna.



Seth hittar misstänksamma tecken på att allt inte står rätt till på firman, men blir samtidigt förblindad av chansen att ta sig uppåt och tjäna de stora pengarna. Snart har han träffat en flickvän och fått sin pappa att acceptera honom och känna sig stolt över sin son. Filmen har en 90-tals känsla över sig, vilket kanske inte är så konstigt när den spelades in i slutet av 90-talet. Men jag tror det har mycket med hiphop-musiken att göra som kanske inte är den bästa eller min typ av musik alla gånger, men är skön och fångar New York och 90-talet bra.



Nu är det både svårt och vågat att försöka utmana Wall Street. Givetvis är det här inte en storfilm som den, men gillar man den ena bör man gilla den andra. Och även om likheterna finns där är det inte upprepande på något sätt. Med tanke på att det är regidebut (och manus) av Ben Younger, tycker jag man lyckats väl. Det kanske saknas något för att göra det till en storfilm, men jag gillar den för vad den är och det känns som den lyckas med vad den vill förmedla. En sak jag läst om i efterhand är att det finns ett alternativt slut som låter kraftfullare och kanske hade varit att föredra.



3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9

Trailer - Boiler Room